OBS! Detta är arkiverade artiklar från en äldre version av Folket i Bilds webbplats. Gå till den aktuella webbplatsen!
KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR!
SWISHA 50 KR TILL 1232240356,
SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS.
Från tid till annan blossar debatten upp om varför vi har nämndemän som är med och dömer i brottmål vid våra domstolar. Just nu ifrågasätter alltfler debattörer systemet. Att en mycket dyrbar rättegång måste göras om, därför att en nämndeman ansågs jävig, har gett kritiker av systemet vatten på kvarn.Min egen domarerfarenhet är mycket begränsad och ligger långt tillbaka i tiden. Men då upplevde jag det som en trygghet att ha fem nämndemän, varav en häradsdomare, vid min sida, då jag för enda gången i livet dömde ut ett flera månader långt fängelsestraff. Som ung och oerfaren jurist behövde jag dessa lekmän att tala med, innan jag beslöt att beröva en annan människa hans frihet.
”Ehuru döden drabbar alla människor utan undantag, kan den väga tyngre än Taiberget eller lättare än ett fjun.” Detta citat av en antik kinesisk författare använder Mao Zedong i ett tal 1944 för att hedra minnet av en omkommen soldat. Talet, med rubriken ”Tjäna folket”, var läsning i de studiecirklar som anordnades runtom i Sverige vid 1970-talets början. Också en annan Maotext som användes på samma sätt, ”Till minnet av Norman Bethune”, är en nekrolog.
Så länge jag har varit med i branschen, har statliga utredningar arbetat med olika projekt om skydd av den personliga integriteten. Jag tror det började 1966 då den första integritetsskyddskommittén fick sina direktiv. Efter några år fick vi lagar om olovlig avlyssning och om namn och bild i reklam. Men slutbetänkandet från 1980 är ett svårslaget rekord i inbördes oenighet.
I olika svenska lagar finns regler om gränser av skilda slag. Gränsen för enskilt vatten i havet t.ex. anses i allmänhet gå 300 meter från fastlandet. Vattnet innanför den gränsen hör till fastigheterna. Utanför det som är enskilt vatten i havet är vattnet allmänt. Också i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland finns allmänt vatten, men inte i några andra insjöar.
Inom straffrätten är uppsåt ett mycket viktigt begrepp. I det första kapitlet i brottsbalken (BrB) finns en bestämmelse som säger att de brottstyper som beskrivs i balken utgör brott, bara om gärningen har begåtts uppsåtligen. Om lagstiftaren undantagsvis menar att en viss brottstyp kan begås utan uppsåt och bara genom oaktsamhet, så måste det anges i lagtexten.
Roger Älmeberg har nyligen gett ut boken Franco diktator på livstid (Norstedts 2012). Denna Francobiografi, den första på svenska, är samtidigt en skildring av Spaniens politiska historia under 1900-talet. Spanien har under förra århundradet pendlat från ett auktoritärt kungadöme till diktatur (1923-31), till republik (1931-39), till diktatur under Franco (1939-75) till demokratisk konstitutionell monarki.
För den som är nyfiken på vad det är som gör ett samhälle hyfsat demokratiskt, slutar Älmebergs bok egentligen när det börjar bli mest intressant.
Ett tänkvärt ord av en fransk författare: "Inled aldrig en förbindelse med en kvinna som skriver". [1] Vad han avsåg var att en författares partner får tåla sådant som att stå modell för romanfigurer och att – med rätt eller orätt – identifieras med sådana. Hur kul det är, skulle Siri von Essen och många många andra kunna berätta om, ifall de hade velat och fått tillfälle.
Ytterligare ett ord att tänka på: Man kan aldrig vara nog försiktig i valet av föräldrar. Till skillnad från partnervalet är föräldravalet för de allra flesta inget val alls. Den som råkar få en skrivande förälder behöver därför inte klandra sig själv för att han valt fel, om han eller hon finns med i den litterära produkten under annat eller eget namn. Christopher Robin Milne lär som vuxen inte ha varit glad åt att stå modell för barnboksfiguren.
[1] Kanske någon i FiB:s vittra läsekrets kan tala om vilken författare det är, för jag vet inte och har inte kunnat googla upp det.
Kan du upplysa mig om rättsläget när det gäller att lägga ut små lappar med uppmaning att bojkotta t ex sodastream i affärerna, i anslutning till varorna? Jag förstår att affärerna inte gillar att man gör så, men har de rätt att förbjuda en? Och vilka kan påföljderna bli i så fall om man envisas?
Läsarens fråga ger oss anledning att fördjupa vår förståelse av vad yttrandefrihet innebär. Senast jag skrev om detta var i septembernumret. Då handlade min krönika om Stockholms stads klotterpolicy och ifall en kommun har rätt att vägra stöd till aktiviteter som anses uppmuntra till brott.