Ack August, om du ändå vore med oss i dag och kunde skriva en uppföljare till din pamflett, en Tsaren kurir II. Jag är inte säker på att David Lagercrantz känner sig kallad …

Läs hela Anders Perssons inlägg på Lindelof.nu

Våra likriktade svenska massmedier har inte missat händelsen där Putin knäckte en gammal rödvinsflaska från 1700-talet tillsammans med sin gamle polare, den politiskt avpolletterade Berlusconi. Men det har däremot varit tunnsått i DN, SvD och UNT om premiärminister Benajamin Netanyahus snabbesök i Moskva igår (måndag). Allt jag hittat nu på morgonen är en notis i DN att Netanyahu uttryckte ”stor oro” för de ryska vapnen i Syrien.

Så långt stämmer nyhetsbevakningen med den bild vi av Överheten förutsätts ha fått av Putin, Ryssland och problemen i Mellersta Östern. Men går vi under ytan så öppnar sig en helt ny värld inför våra ögon. Ja, det är som om vi måste gnugga oss i ögonen en extra gång för att vara säkra på att det vi ser är sant.

Nyligen skrev Oleg Mezjuev en mycket väl underbyggd artikel om hur Donbass folkmilis i östra Ukraina har erhållit så kallade "troféer" från ukrainska armén, varpå de själva har kunnat skaffa sig en imponerande arsenal. Jag valde, i kommentarsfältet, att bemöta en del av de som kritiserade denna artikel. Eftersom denna kommentar i sig har kommit att bemötas i en artikel i denna tidning, vill jag nu avlägga följande replik.

På DN Debatt skriver idag den kände säkerhetspolitiske experten Wilhelm Agrell en artikel med titeln ”Ansök om NATO-anslutning tillsammans med Finland” Föranleder snabb kommentar.

Markus Limmergård hävdar att ”ryska federationen har en moralisk förpliktelse att skydda etniska civilbefolkningen [de ryskspråkiga i Donbass], som de i modern tid var i samma land som”. Han fortsätter: ”om Donbass skulle lida en direkt risk att falla i banderistiska [fascistiska] händer, så skulle Ryssland ingripa med nödvändiga medel för att avvärja detta, och med all rätt då de som sagt har en förpliktelse till detta”.

Ordföranden i kongressens försvarsutskott senator John McCain besökte nyligen Sverige som regeringens gäst.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) framför i DN (31/8) att Sverige bör fördjupa samarbetet med USA/Nato pga. Rysslands ökande militära rustningar, Rysslands olagliga annektering av Krim, den väpnade konflikten i Ukraina, Rysslands ökade militära aktivitet och det potentiella hotet mot de baltiska länderna mm. Eftersom detta presenteras som skäl för ökat samarbete med just USA, borde Hultqvist också ha beskrivit USA’s politik samt militära doktriner.När det kalla kriget hade sitt centrum i Berlin, förhöll sig Sverige neutralt. Men nu – som New York universitets professor Stephen Cohen påpekat – när USA fört det kalla krigets centrum mot Rysslands närområde, förordar Sveriges försvarsminister ett ännu intimare militärt samarbete med USA. Vad ger detta för signal?

Läs hela artikeln här

Alvar Aalto föddes 1898 i Kuortane, Alajärvi kommun, Österbotten. Han var Finlands största arkitekt och formgivare med byggnader utförda i hemlandet men också i övriga Europa. I Sverige finns två byggnader ritade av Aalto, en affärsbyggnad i Avesta och Västmanlands-Dalas nationshus i Uppsala. Aalto ritade också förslag på stadshusen i Göteborg och Kiruna men av någon anledning blev hans förslag inte antagna.

Det var den heta julimånaden 1975 och på finländskt initiativ hade världens dåvarande stormän samlats i Helsingfors. Kortegerna med poliseskort gick via Mannerheimvägen till Finlandiahuset. På plats var bland annat Leonid Brezjnev, Gerald Ford, Henry Kissinger, Helmut Schmidt med flera. Finlands president, Uhro Kekkonen, som var respekterad i öst och väst, hade kallat till möte under rubriken ”Fred, säkerhet och samarbete”.

Den 20/2 skrev jag ett blogginlägg om min anmälan till Granskningsnämnden. Jag fick nyligen besked om avslag. Tydligen har min anmälan behandlats samtidigt med en anmälan om Ungern av någon annan (uppgift saknas i meddelandet från Granskningsnämnden). Analys av anmälan och frågan saknas, liksom tydlig motivering till beslutet. Motiveringen är hållen i mycket allmänna ordalag. Beslutet var tydligen enkelt – det fattades av av Granskningsnämndens vice ordförande själv – något möte behövdes inte. Vid förfrågan för några veckor sedan fick jag besked om att utredning pågick. Jag kommer nu att anhålla om att få utredningsresultatet.