I dag firas, eller vad man nu gör, ”Mänskliga rättigheternas dag”. Och här kommer mitt bidrag till dess åminnelse.

Den 10 december är en stor dag i Sverige och i världen. Det är Nobeldagen och det är världens och Förenta Nationernas Mänskliga rättigheternas dag.

Den 10 december 1809 slöts även fredsavtal mellan Sverige och Danmark i Jönköping. Samma dag, dock år 1967 omkom Otis Redding i en flygplansolycka och på dagen fyra år senare bröt Frank Zappa ett ben och skadade ryggen när en svartsjuk man rev honom från scenen på Rainbow i London. 

Vi svenskar är mycket medvetna om Nobeldagen och firar den i TV, radio och samtliga tidningar och tidskrifter. Nobeldagenär en högtidsdag, tillika allmän flaggdag till minne av Alfred Nobels dödsdag 1896 samt instiftande av Nobelpriset, som alltid delas ut denna dag. Nobeldagen är en viktig dag för oss Svenskar. Då kan vi visa upp vår regent med familjen i vilken även vår statsminister numera ingår. Annars skulle de, regenten och statsministern, troligen vara bortglömda i den passiva anonymitet som deras huvudsyssla inbegriper. 

Tre dagar senare är återigen tid för stora festligheter i Sverige. Den 13 december har nämligen Lucia namnsdag. Även nobelpristagarna får smaka på den. De skall inte tro att de är bättre än vi svenskar och får slippa undan. Att man firar Lucia precis överallt har knappast någon gått förbi. Hur skulle det gå till? Den dagen tränger sig på även på den som både är döv och blind. Den lyckliga Lucia-tilldragelsen basuneras från alla håll och kanter tills man blir brun i ansikte lik en pepparkaka och det tillhörande kaffet.

Även Ottis Redding minns man i enstaka radioprogram genom att man spelar (Sittin on) The Dock Of The Bay, och att man spelar I Have Been In You för att vörda Frank Zappas ljusskygga musikförfattarskap.

De mänskliga rättigheternas dag går dock oss svenskar helt obemärkt förbi.