Bakom det hela ligger politiker som vill skryta med ett effektivt jordbruk med stordrift som ger billiga livsmedel.

Djurfabrikerna är inget annat än institutionaliserat djurplågeri inom lagar och regler som lobbats fram av LRF och den urspårade bondekooperationen. Riksdag, regering och de politiska partierna håller sedan systemet om ryggen och eländet fortsätter år efter år.

Samtidigt som de småskaliga djurvänliga småbruken trängs undan och med dem en oersättlig kunskap om hur ett levande djurvänligt jordbruk ska skötas.

Länsstyrelsens inspektörer som är riksdag och regeringens förlängda arm tar med hartassen när det gäller tillsynen av djurfabrikerna. De föranmäler sina inspektioner, ser mellan fingrarna och böjer rygg för makten som vill ha billiga livsmedel till varje pris. Däremot är länsstyrelsens djurskyddsinspektörer väldigt tuffa mot de små gårdarna. Då kan böter och även djurförbud utfärdas för minsta förseelse.

Där har de makten i ryggen som vill ha stordrift och helst ser att småbruken försvinner.

Som konsument kan man påverka genom att bara köpa ekologiskt där djuren får leva under helt andra och rimliga former. Köp inte heller import där djuren har det ännu värre.

Bra att Djurrättsalliansen som visade liknande bilder för fyra år sedan, utan att myndigheterna har tagit itu med djurfabrikerna, inte ger upp.

En av de värsta interiörerna 2009 ägdes av fil kand Lars Hultström,Fors Säteri AB. Ledamot av LRF:s styrelse, ordförande för Swedish Meats och Scan AB samt ordförande för Sveriges Grisproducenter. Och dessutom ledamot i styrelsen för Svenskt Djurskydd. Omsätter 15 miljoner 2012.

Det är såna direktörer som aldrig sätter sin fot i stallarna som i dag styr jordbrukspolitiken. Som är med och utformar politiken så att de själva gynnas.

När olyckan Eskil Erlandsson (c) ockuperade jordbruksdepartementet 2006 rekryterade han sina närmaste rådgivare direkt från LRF-toppen.

Naturligtvis gick Lars Hultström fri medan de som filmat hans gravt vanvårdade grisar dömdes för olaga intrång.