OBS! Detta är arkiverade artiklar från en äldre version av Folket i Bilds webbplats. Gå till den aktuella webbplatsen!
KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR!
SWISHA 50 KR TILL 1232240356,
SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS.
Sök i artikelarkivet
Det har uppstått en krigskod bland svenska journalister. Hit, men inte längre. Vissa saker är helt tabubelagda. Nu talar jag inte sådant som att visa bilder och namn på vanliga unga soldater eller anhöriga. Där bör man givetvis vara mycket återhållsam. Nej, vad jag vill peka på är att själva frågeställningarna kring kriget är formulerade så att man bara får säga halvsanningar och i vissa sakfrågor över huvudtaget inte debattera alls.
När jag år 1958 promenerade en kväll i Poznan blev jag fascinerad av den mäktiga fasaden till borgen Zamek vars tunga granitvägg låg där fasadbelyst i natten. Då jag dagen därpå nämnde min upplevelse för en polack reagerade han med spontan avsky. Där hade tyskarna hållit till under kriget, var hans korta kommentar.
Vad händer i Gaza, när upprorets fackla tänds i land efter land i arabvärlden? Hur reagerar palestinierna i ”världens största utomhusfängelse” på det som hänt i Tunisien, Egypten och Libyen?
Det är närmast outhärdligt att tänka på vad som kommer att hända med Japans befolkning. Efter att ha följt kärnkraftens utveckling, studerat dess teknik och förgäves framhållit dess enorma risker i snart 40 år kan jag inte se annat än att en megakatastrof är i vardande.
En natt i slutet av 70-talet körde jag en kvinna i min taxi till Bandhagen, eller kanske var det södra Gubbängen. Hon berättade att hon sedan tidiga tonåren känt Lars Gullin, den store jazzmusikern, och att hon också levt tillsammans med honom. Jag hade sett Lars Gullin live på Fashing strax innan han gick bort i maj 1976, så jag var självklart mycket intresserad av vad hon berättade.
En tidig vårdag i nådens år 1866 försvann den unga Laura Foster under mystiska omständigheter från hemmet i Wilkesboro, North Carolina, USA, och påträffades död i slutet av maj efter en tids intensivt spaningsarbete. Ms Foster befanns vara gravid i fjärde månaden och hade uppenbarligen mördats – enligt vad som påstods med en skarpslipad kniv som enda tillhygge. Någon hade stämt träff med henne on the mountain, utdelat det dödande hugget, omsorgsfullt begravt henne och sedan flytt berget och fältet.
Den svenska inrikespolitiken handlar numera nästan uteslutande om den så kallade medelklassens önskningar och behov. Statsminister Reinfeldt myntar uttrycket ”samhällsbärare” och talar med gråtmild uppsyn om dessa flitiga arbetsmyrors kamp för att få sina livspussel att gå ihop. Och sossarna vill inte vara sämre de utan tävlar snarare med den borgerliga regeringen om att hålla denna medelklass på gott humör. Resultatet blir en politisk agenda där privatskolor, skattesänkningar och rutavdrag för tjänstefolk i hemmet är viktigare än sådant som generell välfärd, social trygghet och en fungerande infrastruktur.
I många citat- och aforismsamlingar är Martin Luther en av de flitigaste bidragsgivarna. Bland annat påstås den vanligen så stridslystne reformatorn ha avlagt följande uppriktiga, och djupt sympatiska, bekännelse i samband med en teologisk dispyt i Leipzig år 1519:
När jag hade bestämt mig för att studera till lärare, gick jag på komvux och pluggade några ämnen som jag behövde komplettera med. Jag såg ett erbjudande i tidningen som jag inte kunde motstå: ”Jobba sex veckor och vi betalar ditt busskort”. Det var Storstockholm Lokaltrafik (SL) som sökte sommarvikarier till sina bussar runt om i Stockholm.
Valhösten 2010 har passerat och sedan en månad är det vinter. Och inte bara i Sverige utan nu har Kung Bore tagit hela Europa i ett järngrepp. Flygplan och tåg står stilla och likadant är det på vägarna med ibland milslånga köer. Kommunikationen mellan månniskorna bryter ihop. På ett plan i varje fall. Men på en annan nivå har den samtidigt, paradoxalt nog, förbättrats!
