Det är tillåtet att … granska valfusket i Afghanistan.

Det är förbjudet att … koppla detta valfusk till att svenska soldater riskerar sina liv för att skydda en diktatur.

Det är tillåtet att … redovisa antalet skadade och dödade svenska soldater.

Det är förbjudet att … undersöka hur många som skadats och dödats av svenska soldater.

Det är tillåtet att … beskriva de svenska soldaterna som del av en internationell styrka.

Det är förbjudet att … koppla USA:s utrikespolitik till protester och våld mot svenska soldater.

Det är tillåtet att … kritisera amerikanska generaler och amerikanska militären.

Det är förbjudet att … koppla denna kritik till att de amerikanska generalerna faktiskt är chefer över våra svenska soldater i Afghanistan.

Det är tillåtet att … allmänt säga att Sverige ska ta hem trupperna. Det säger till exempel V och MP.

Det är förbjudet att … ifrågasätta militärens uppgifter att man, av påstådda säkerhetsskäl, behöver mer och dyrare materiel till Afghanistankriget. Även V och MP stödde det!

Det är tillåtet att … TV och radio intervjuar enskilda kritiker av kriget: Jan Guillou, Maj-Britt Theorin, Thage G Peterson m fl.

Det är förbjudet att … TV eller radio intervjuar representanter för oberoende demokratiska föreningar som är motståndare till de svenska truppernas närvaro - t ex Föreningen Afghanistansolidaritet, Kvinnor För Fred eller Folket i Bild/Kulturfront.

Däremot är nästan alla krigsanhängare som intervjuas representanter för olika organisationer. Så skapas bilden av att krigsmotståndet är oorganiserat och saknar demokratisk förankring.

Det är tillåtet att … skriva en kritisk krönika om kriget i Afghanistan. Om den är strikt principiellt hållen och inte innehåller ens en gnutta grävande journalistik.

Det är förbjudet att … bedriva normal journalistik om Sveriges krig i Afghanistan. Militärens påståenden betraktas som objektiva fakta. Den som granskar dessa uppgifter anses därmed per definition kontroversiell - trots att det är helt vanlig journalistik. Ja, man behöver inte ens granska dem för att anses oseriös. Det räcker med att presentera militärens egna uppgifter på ett annat sätt än de gör själva för att utestängas från debatten.

Låt mig redovisa en källuppgift som jag menar borde ha resulterat i omfattande debatt: På Armémuseums blogg Fredssoldater om Afghanistankriget redovisar befälet Daniel Jansson hur säkerhetsbristerna vid skjutövningar är så stora att oskyldiga civila afghaner riskerar att träffas:

”Vi skjuter in våra vapensystem på en tysk bas mellan två berg där topparna vakar över oss. Skjutbanan består av öken med en minimal vall av jord som skyddsvall i bortre änden. Några hundra meter bortanför skjutbanan finns lokalbefolkning inom vårt riskområde. Det är ett annat tänk kring säkerheten här nere. Vi beordras att vara uppmärksamma på vad vi har bakom våra mål, en vådabeskjutning av civilbefolkningen är det sista vi vill åstadkomma.”

En fantastisk uppgift om bristande säkerhet som inte resulterat i tillstymmelse till debatt. Här riskerar man alltså skada civilbefolkningen vid rena skjutövningar. Och ingen journalist i ledande media är intresserad av att granska. Det finns en hel rad liknande uppgifter - som ligger helt öppet och medges av militären, men som journalister struntar i. Bara ett fåtal
kritiska kommentarer i tidningar långt ut på vänsterkanten.

Varför? Hur kan man som journalist strunta i viktig information som ligger mitt framför näsan? Det kommer alltid att kunna framställas som suspekt att granska makthavare. Visst kan man säga att makten ska granskas. Det är comme-il-faut. En och annan liten kostymgubbe av medelmåttig rang kan offras på journalistikens altare för att öka denna klichés trovärdighet. Men den som i krigstid i grunden ifrågasätter militärens goda hjärta stämplar ut sig själv ur debatten.

Jag tror att hjältestoryn om svenska soldater i Afghanistan är så stark att den inte enkelt kan brytas. De vanliga soldaterna riskerar ju verkligen livet i Afghanistan! De är inte skurkarna. De är inte våra fiender. Skurkarna sitter i de politiska och militära ledningarna som lurar dit dem.

Olof Rydström