I diskussionen om den nuvarande flyktingkatastrofens orsaker är det många, speciellt vänstermänniskor, som anger Syrienkriget och Natos militära ingripande i Libyen 2011 som avgörande faktor. Det är sant att antalet flyktingar har ökat kraftigt den senaste tiden på grund av nu pågående krig och konflikter. Men det var inte, som även Jan Myrdal nu hävdar, det västliga angreppet på Libyen 2011 eller kriget i Syrien "som gjort Medelhavet till en massgrav".

Kriget i Syrien har lett till massdöd, kaos och en närmast ofattbar flyktingkatastrof. Sverige säger sig verka för en politisk lösning, satsar på humanitär hjälp och välkomnar flyktingar. Men sanningen är att svenska biståndsmiljoner också går till syriska krafter som tillsammans med al-Qaidaterrorister mördar och driver människor på flykt.

Läs hela artikeln i Proletären <http://www.proletaren.se/inrikes-politik/svenskt-bistand-gar-till-al-qaidas-allierade-i-syrien>

I en krönika med rubriken Absurd vänsterdebatt skrev jag här på fib.se för ett år sedan: "Jag vet inte om det är värmeböljans fel. Men denna sommar är det som om en del vänstermänniskor drabbats av hjärnsläpp." Det jag syftade på var den obehagliga och för mig då fullständigt obegripliga företeelsen att personer som jag trodde politiskt hörde hemma på vänsterkanten helt plötsligt börjat tala och resonera som sverigedemokrater. Man varnade för "massinvandring" i stället för att kräva lagliga och säkra vägar för flyktingar i behov av asyl i Europa, ojade sig över tiggeriet och förespråkade tiggeriförbud i stället för att upplysa om de rumänska romernas helt omöjliga livsvillkor i hemlandet, försvarade (i strid med vetenskapliga fakta) själva begreppet "ras" och rynkade på näsan åt någonting de kallade "mångkulturalism".

Sveriges vicetalman, riksdagsledamoten Björn Söder förnekar sig inte. Apropå knivdådet på Ikea i Västerås vid lunchtid måndagen den 10 augusti försöker ämbetsmannen dra politiska poänger av tragedin. Bland annat menar han att Reinfeldts tal om att svenskarna bör öppna sina hjärtan, och "sjuklövern" på något sätt är ansvarigt för händelsen då två personer från samma asylboende i Arboga knivade två personer till döds

Ulf Bjerén om flyktingvågornas orsaker och SD:s livsluft.

I Norra Kivu i östra Kongo är befolkningen ständigt på flykt. Regeringen och FN står handfallna medan våldsamma rebeller styr regionen med hot och våld. En nyinsatt FN-styrka ska bekämpa rebellerna i M23-gerillan, en insats som många fruktar kommer att fördjupa konflikten och leda till nya flyktingströmmar.

Hur mycket jag än viftar avbryts tillställningen klockan åtta. Någon djupgående debatt eller kritik som spräcker den egna världsbilden vill minister Billström och den auktoritäre debattdödaren statsminister Fredrik Reinfeldt absolut inte ha, efter migrationsminister Billströms presentation av migrationspolitiken på M-akademin i maj 2013

Att avskaffa eller omformulera visumtvånget måste krävas på EU-nivå. Men även om Sverige inte kan ta bort visumtvånget kan Sverige lindra skadan, genom att avgöra vilka som beviljas visum. Lagliga inresor skulle kunna ordnas med rena besöksvisum, med en första screening på ambassaden, eller med hjälp av UNHCR eller frivilligorganisationer. Gör om, gör rätt! Ge asylvisum till de afghanska tolkarna och låt det bli en första test!

Vi befinner oss i en kontorslokal nära en tunnelbanestation, det är en liten lokal gömd bakom en anonym ståldörr. Människor finns överallt, de sitter i omaka soffor och på stolar vid omaka bord. De väntar.

På Bastiljtorget i Paris såg jag i februari foto-utställningen Exil, exit? Att leva som papperslös i Europa. Bilderna var tagna av Olivier Jobard på franska Sipa Press och utställningen arrangerad av Médecins du Monde (Läkare i världen). Skakande bilder av väntan och oro, vanmakt och förtvivlan. Ett foto visar några poliser som på en flygplats (kanske Charles de Gaulle i Paris) bär ombord en flykting som skall avvisas. De håller honom i benen, som vore han en säck potatis. Ett annat foto visar en brännskadad handflata. Det är en flykting som rispat sig själv med glödhet metall för att polisen inte skall kunna matcha hans fingeravtryck mot de fingeravtryck han tidigare tvingats lämna vid EU:s yttre gräns.Utställningen fokuserar också på tre enskilda individer, både i form av stillbilder och filmsekvenser. En av dem är en 47-årig boliviansk kvinna. Sedan hennes man dödats under en demonstration och hon själv utsatts för hot flydde hon till Europa med två av sina barn. Men hon vägrades asyl och lever nu som klandestin, i ständig oro för att bli angiven och utvisad.När jag ser Olivier Jobards bilder från denna kvinnas strävsamma liv i ett anonymt förortsområde tänker jag att det där skulle ju kunna vara någonstans i Stockholmstrakten. Ja, berättar hon då själv i filmen. Det är i Sverige hon och sönerna befinner sig. Det var Sverige som nekade dem asyl. Och när hon blev förlamad i ena handen var det enbart tack vare svenska Läkare i världen som hon till slut fick behandling och vård.Det är också syftet med utställningen, att skapa opinion för att även papperslösa klandestiner skall ha rätt till sjukvård utan att bli angivna och utvisade och att svårt sjuka flyktingar över huvud taget inte skall kunna avvisas.