* Av kommunikén efter mötet framgår att ”de två länderna kommer att arbeta för att säkerställa en balanserad handel, optimera handelsstruktur och expandera ömsesidiga investeringar inom områden som transportinfrastruktur, gruvutveckling och bostadsprojekt i Ryssland.
* Man ska också fördjupa samarbetet inom petroleumindustrin, starta Rysslands naturgasleveranser till Kina snarast och gemensamt utveckla kolgruvor i Ryssland. De två länderna överväger att gemensamt bygga kraftverk i Ryssland för att öka strömförsörjningen till Kina.
* Man kommer att stärka samarbetet i stora projekt för fredlig användning av kärnenergi, civil luftfart, forskning om flygteknik, satellitnavigering och bemannade rymdfärder.
* Länderna ska påskynda byggandet av gränsöverskridande transportinfrastruktur, och Ryssland kommer att underlätta Kinas varutransporter med hjälp av sitt järnvägsnät, hamnar och över Nordsjön.
* Länderna beslöt också om samarbete för skydd av vattenresurserna och för att skydda den biologiska mångfalden.
Ökat samarbete på flera andra områden
”De två länderna anser samarbetet inom ramen för samarbetsorganisationen Shanghai Cooperation Organization (SCO) – se nedan, bland annat i kampen mot terrorism, separatism, extremism, vapenhandel, illegal narkotikahandel och organiserad gränsöverskridande brottslighet, och skydd av internationell informationssäkerhet.
De två presidenterna sa att SCO prioriterar att främja regionalt ekonomiskt samarbete, förbättra investeringsklimatet i sina medlemsstater och stärka det industriella utbytet.
* Den eurasiska unionen som planeras att starta 1 januari 2015 kommer att främja regional säkerhet och stabilitet och fördjupa ömsesidigt fördelaktigt samarbete.
* Ryssland gav stöd till förslaget om den nya Sidenvägen (ökat samarbete mellan Europa och Asien med den järnvägen Chongqing-Xinjiang-Europas största hamnstad Duisburg i Tyskland) som Kina föreslagit. Man kommer att söka samarbete med EU i frågor av gemensamt intresse som byggandet av transportinfrastruktur.
* Man lovade att stärka samarbetet inom ramen för APEC (Asia-Pacific Economic Cooperation, ett forum för att främja regional ekonomisk integration) och att gemensamt främja den ekonomiska tillväxten i Asien- och Stillahavsområdet.”
Det ökade samarbetet mellan dessa två väsentligen fredliga länder – särskilt påtagligt jämfört med USA och krigsorganisation NATO innebär sannolikt en minskning av krigsrisker och är ett steg mot en multipolär värld. Dessutom innebär det minskad dominans för USA, vars ekonomiska politik, bl.a. via IMF, Världsbaken och WTO satt sådan hämsko för utvecklingen i många länder, i Europa särskilt Grekland, och med Ukraina som sannolika kommande offer.
Kina och Ryssland samarbetar bland annat i Shanghai Cooperation Organization (SCO), BRICS, APEC och CICA. SCO och BRICS diskuteras i boken ”USA som världspolis” (se bloggsidan). Där skrev vi förra hösten i kapitel 11 ”Motsättningar och konflikter” att ”Shanghai Cooperation Organization (SCO), bildat 2001, är den enda större internationella organisationen där varken USA eller någon av dess allierade är medlemmar. Vid organisationens tionde möte sommaren 2011, några dagar efter Bilderbergsgruppens möte, deltog Kina och Ryssland samt Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan, medan observatörer fanns från Indien, Pakistan, Afghanistan, Mongoliet och Vitryssland. I deklarationen från mötet nämndes vikten att bekämpa extremism, separatism och terrorism, och man uttalade stöd för ett neutralt Afghanistan. Kina och Ryssland uppgavs frukta att USA ska etablera permanenta baser i Afghanistan, där Kina och Ryssland söker vinna inflytande. Samarbete då det gäller säkerhet och ekonomisk utveckling nämndes som två viktiga områden. SCO har i ökad utsträckning blivit en organisation för ökat samarbete i säkerhetsfrågor. Ett annat ämne gäller en ny världsvaluta (se kapitel 3 i boken och nedan). Det är svårt att värdera betydelsen av SCO, men dess potentiella betydelse ter sig stor med USA alltmer trängt, särskilt på det ekonomiska området.”
BRICS
I ett sammandrag ur ”USA som världspolis” kan man läsa att ledarna från världens framväxande ekonomier Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika (BRICS), som representerar en femtedel av världens BNP, två femtedelar av dess befolkning och 1/3 av världens landmassa träffades i Durban, Sydafrika i mars förra året. BRICS har inviterat Iran och Indonesien till medlemskap. Indonesien, som har världens fjärde största befolkning, är en snabbväxande ekonomi (ca 7 % per år) och har också enorma naturresurser. Iran har en ung befolkning, enorma naturresurser och gör stora tekniska framsteg. Den illegala sanktionspolitiken (enligt FN-stadgan) av USA och EU hindrar snabb tillväxt. Möjligen kommer länder som Venezuela, Turkiet, Egypten, Pakistan och Malaysia att ansluta sig till BRCIS.
BRICS-länderna motsätter sig utländsk intervention i Syrien och anklagar väst för att försöka tvinga fram en regimförändring. De stödjer en syrisk-ledd politisk process som leder till att en övergång endast kan uppnås genom en bred nationell och med respekt för Syriens oberoende, territoriella integritet och suveränitet.”
BRICS inrättar en ny utvecklingsbank för långsiktig infrastruktur för att minska västerländsk politisk och ekonomisk dominans och i synnerhet dominansen av IMF och Världsbanken. USA:s makt är ytterst beroende av att den amerikanska dollarn är världens reservvaluta och viktigaste handelsvaluta. Kina och Brasilien har undertecknat ett avtal som gör det möjligt för dem att använda sina egna valutor i stället för dollar för hälften av sin handel. Och den kinesiska valutan är redan större än euron som internationellt betalningsmedel. Om BRICS lyckas skapa en ny reserv- och handelsvaluta kan det bli slutet på dollarns dominans. Då ökar möjligheterna till ökad demokrati och ökad rättvisa i världen.
Vid BRICS toppmöte beslöts om en optisk fiberkabel som förbinder alla fem stater (med relativt enkla tillägg för Iran och Indonesien). Kanske kommer BRICS att konstruera ett oberoende globalt optiskt fibernätsystem för Internet som de själva har full kontroll över.
Man kan konstatera att Kina ger sig alltmera känt i världen för en fredlig utrikespolitik, investeringar i och hjälp åt andra länder under ganska bra villkor, medan USA står för aggressiv utrikespolitik med mer än 700 militärbaser i kanske de flesta av världens länder (olika uppgifter i olika källor), specialstyrkor i mer än 75 länder, brutala krig som i Irak, Afghanistan, Libyen (via NATO), Syrien (via al-Qadia och andra) samt tortyr och drönare och övervakning av medborgare, politiker, företag och organisationer i hela världen. I ett perspektiv innebär utvecklingen att vi går mot en multipolär värld, dock utan starka socialistiska alternativ.