Frige Professor Saibaba! Den indiska folkrörelsen under hård press.
Professor Saibaba är rikskänd i Indien som en försvarare av ursprungsbefolkningens och daliternas rättigheter. Han besökte Sverige 2012 vid Jan Myrdalsällskapets prisutdelning i Varberg och höll ett tal där. Saibaba är rullstolsburen och lärare på universitetet i Dehli. I fredags tvingade polisen in honom i en bil på universitetet och därefter satte de på honom en ögonbindel. De har tidigare trakasserat honom genom storma in i hans bostad på universitetet i september samt i januari i år. Anklagelserna mot honom går ut på att han har utgjort ett politiskt stöd för naxalitrörelen i Indien. Faktum är att Saibaba sedan många år tillbaka har kritiserat den indiska regeringens militära kampanj som riktar sig mot ursprungsbefolkningens områden där naxalitrörelsen finns.
Det är känt att Saibaba i hemlighet har flugits till Nagpur som ligger i en annan delstat eftersom han i ett oövervakat läge lyckades låna en telefon av en städare på flygplatsen. Risken att han skall utsättas för tortyr är överhängande. Den indiska polisen utsätter regelmässigt politiska fångar för tortyr. På det hela taget är det politiska läget i Indien mycket allvarligt.
Indiens premiärminister Manmohan Singh har sagt att den ekonomiska utvecklingen är “farligt långsam”. Därför skall allt som rör den ekonomiska utvecklingen betraktas som frågor som rör den nationella säkerheten. De som är motståndare till exploateringsprojekt, liberaliseringar och privatiseringar betraktas som utvecklingsfientliga och därmed anti-nationella, Indiens fiender. Ingen genuin folkrörelse i Indien undkommer idag att betraktas som kriminell i centralmaktens eller delstatsmyndigheternas ögon. Aktivister och ledare åtalas med uppdiktad bevisning och löper hela tiden risken att dödas av armé/polis/paramilitärer eller inhyrda torpeder.
Du kan stödja Saibaba och andra aktivister genom att visa myndigheterna att du känner till frågan och minska på det sättet risken för att de torterar honom. Skicka ett mejl till ambassaden i Stockholm och ställ några frågor: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
En mycket intressant bok ”Röd stjärna över Kina” av Jan Myrdal kom ut 2010. I denna beskriver Myrdal bland annat ett färskt besök hos naxaliterna.
Bakgrund.
Medelinkomstlandet Indien framställs vanligen som en nyliberal framgångssaga. Men det skrivs sällan om Indien i våra tidningar förutom på ekonomisidorna, och rapporteringen är ensidig. Enligt en rapport från “Human Rights on India” låg tillväxten i Indien på drygt 8 %/år 2007-2011, medan fattigdomen minskade med bara 0,8 %. Indien är nu ett lägre medelinkomstland med BNP som motsvarar knappt 10 000 svenska kronor per år.
Men fattigdomen är enorm. Enligt Världsbanken var 76 % av invånarna fattiga 2005, då de hade mindre än motsvarande 2 US Dollar att leva på per dag. År 2010 var 33 % extremt fattiga (disponerade mindre än motsvarande 1,25 US Dollar/dag efter köpkraftsjustering). Andelen fattiga har minskat, men hur antalet ändrats beror bland på vilket mått som används. Enligt det nya måttet Multidimensional Poverty Index som används av FN och som mäter flera aspekter än ekonomisk nivå är 55 % av Indiens drygt 1 200 miljoner invånare fattiga år 2010.
Enligt en rapport från ”The Hindu” har andelen som lever under svältgränsen på landsbygden ökat med 20 % landsbygden mellan 1993-94 och 2009-2010. Den kända ekonomisiten Bloomberg rapporterar att mer än 3 av 4 indier äter mindre än den indiska regeringens hälsomål.
Och någon avgörande förbättring har inte skett för adivasierna och daliterna sedan Indien blev självständigt för 65 år sedan.
Snabb ökning av miljardärer i Indien
Samtidigt har antalet miljardärer och mångmiljonärer ökat kraftigt. I Indien äger de 8 200 rikaste (0,006 %) av landets invånare 70 % av landets tillgångar. Indien är ett av flera länder där en kraftig ökning av BNP går hand i hand med oförändrad eller ökad fattigdom (andelen svältande på landsbygden).
Indien och Maos Kina. Under Maos tid utvecklades Kina betydligt bättre än Indien. 1960 var medellivslängden i Kina 36 år medan den var 44 år i Indien. Tjugo år senare var medellivslängden i Kina 70 år, medan den var 63 år i Indien (World Bank, World Development Indicators Online). Tillväxten i Kina var omkring 10 % per år, lika mycket eller mer än idag. Medan fattigdomen var mycket utbredd och iögonenfallande i Indien såg man inte alls sådan skriande fattigdom i Kina, vars barfotaläkare lyftes fram som ett föredöme av WHO. Genom att nämna dessa siffror har jag förstås inte gjort någon allsidig analys av utvecklingen i Kina och Indien. Men uppgifterna är tankeväckande eller hur?
Hänsynslös exploatering?
Allt talar för att det sker en tämligen hänsynslös exploatering av naturtillgångar, inte minst i områden som bebos av ursprungsbefolkningen adivasierna och av daliterna, de kastlösa. Där finns rika mineraltillgångar som storbolag vill åt. Samtidigt pågår motstånd mot detta, av bland andra naxaliterna och organisationen ”Revolutionary Democratic Front. Det är väl känt att polisen går fram mycket hårt och att motståndsmän då och då dödas av polisen i s.k. ”encounters”. Regeringen har ibland yppat planer på att sätta in upp emot 200 000 soldater mot motståndsmännen (”Green Hunt”), men är också känslig för kritik utifrån. Deras politik har stöd av USA, som ser den som en del av kampen mot terrorism. USA:s storbolag vill också ha del av rikedomarna.
Anders Romelsjö.
