Detta är en av mig översatt artikel i Counterpunch 23/4 av Mike Whitney, som medverkat i boken ”Hopeless: Barack Obama and the Politics of Illusion”. Undertiteln på denna artikel är ”Avvärj USA:s imperialistiska hand”. Nyligen publicerade jag en första artikel om risken för ett tredje världskrig.

Inlägget inleds med citat från boken ”The Grand Chessboard: American Primacy And Its Geostrategic Imperatives” av Zbigniew Brzezinski från 1997, ledande politisk rådgivare till president Carter och far till USA:s nuvarande Stockholmsambassadör.

”Det senaste decenniet av 1900-talet har bevittnat en väldig förändring i världspolitiken. För första gången någonsin har en icke-eurasisk makt (USA) vuxit fram inte bara som en viktig skiljedomare för euroasiatiska maktrelationer, men även som världens största makt.” (sid. xiii )

”USA:s globala överlägsenhet är direkt beroende av hur länge och hur effektivt dess dominerande ställning på den eurasiska kontinenten upprätthålls” (sid.30)

Sedan följer ett citat av Rysslands president Vladimir Putin vid en presskonferens i Moskva i april 2014.

Vi blev lovade i München efter Tysklands enande att ingen utvidgning av Nato skulle ske i öst. Sedan Nato expanderade genom att lägga till före detta Warszawapaktsländer, före detta delrepubliker i Sovjetunionen, och jag frågade ”Varför gör ni det?” Och de sade till mig ”Det har du inte med att göra (”It is not your business”).

USA är i öppningsfasen av ett krig mot Ryssland. Beslutsfattare i Washington har skiftat sin uppmärksamhet från Mellanöstern till Eurasien där de hoppas uppnå den mest ambitiösa delen av den imperialistiska projekt – att etablera fler baser längs Rysslands västra flank för att stoppa ytterligare ekonomisk integration mellan Asien och Europa samt för att påbörja sitt långsiktiga mål att stycka Ryssland. Dessa är målen för den nuvarande politiken.

USA vill sprida sina militärbaser över hela Centralasien, ta kontroll över livsviktiga resurser och oljeledningar, och omringa Kina för att styrka sin framtida tillväxt. Händelserna i Ukraina visar att startklockan redan har ringt och verksamheten är fullt igång. Som vi vet från tidigare erfarenheter kommer Washington att obevekligt fullfölja sin strategi och samtidigt avfärda protesterande opinion, internationell rätt och uttala fördömande av motståndare. Världens enda supermakt behöver inte lyssna på någon. Den stiftar sina egna lagar.

Mönstret känns igen. Det börjar med skenheliga förebråelser, ekonomiska sanktioner och upphetsande retorik och eskalerar till bombningar, drönar-attacker, massiv förstörelse av civil infrastruktur, miljontals flyktingar, avfolkade städer, dödsskvadroner, omfattande miljöförstöring och en nedgång till ”failed state” anarki -allt åtföljt av statlig propaganda via privata västerländska media.

Det är ju vad som sker i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien.

Och nu är det dags för Moskva. Putins och Rysslands överlevnad beror till stor del på hans förmåga att förstå den nya verkligheten snabbt och anpassa sig. Om han bestämmer sig för att ignorera varningssignaler hoppas att Washington kan blidkas eller att de män som dikterar USA:s utrikespolitik övertalas att överge sitt nya fokus på Asien” riskerar han att möta samma öde som Saddam eller Gaddafi. Så högsta prioritet är att acceptera att kriget har börjat och utgå från det i alla framtida politiska beslut.

Så vad vet Putin redan nu?
Han vet att CIA, USA:s utrikesdepartement USA-finansierade NGO:er (icke-statliga organisationer) var direkt inblandade i statskuppen i Kiev. Han vet (från hackade telefonmeddelanden) att Washington kunde påverka juntans ledare. Han vet att Vita huset och Nato redan har undergrävt Genève-överenskommelsen genom att hota att intensifiera ekonomiska sanktioner och genom att planera att flytta mer militära resurser till Baltikum samt 10 000 amerikanska marktrupper till Polen och amerikanska krigsfartyg till Svarta havet. Han vet att högt uppsatta amerikanska politiker har demoniserat honom i media som en ny Hitler. Och han vet att Obamas lag innehåller neokonservativa som aldrig har övergett tanken på att splittra Ryssland och installera en amerikansk marionett i Moskva.

Västerländska medier hjälper till med en absurd historia att Krim ingår i Putins plan för att rekonstruera Sovjetunionen till ryska imperiets glansdagar, ett skrattretande påstående. Men några journalister har förkastat detta.

Tyvärr har den statsgenererade propagandan dolt de verkliga motiven för USA:s fientlighet mot Ryssland. En artikel i World Socialist Web Site kastar lite ljus över vad som verkligen händer:

”När Sovjetunionen kollapsade i slutet av 1991 ville Dick Cheney (dåvarande försvarsminister och senare vicepresident under GW Bush) se en avveckling inte bara i Sovjetunionen utan av själva Ryssland” skrev förre USA:s försvarsminister Robert Gates i sin nyligen publicerade memoarer.

Detta belyser de geopolitiska dimensionerna av senaste kuppen i Ukraina. Det handlar inte så mycket om inhemska inhemska frågor -och inte alls om kampen mot korruption och för demokrati – utan det är snarare en internationell kamp om makt och inflytande som sträcker sig ett kvarts sekel tillbaka.

Zbigniew Brzezinski, är den främsta arkitekten för den nuvarande politiken. I sin klassiker ”The Grand Chessboard: American Primacy And Its Geostrategic Imperatives” menar Brzezinski fallet att USA behöver kontrollera Eurasiens landmassa och hindra eventuella rivaler för att behålla sin position som världens enda supermakt. Kritiker hävdar att boken är en plan för global diktatur, ett påstående som är svårt att bestrida med Brzezinskis fokus på ”USA:s globala företräde”. Här följer några citat från texten som belyser författarens tankar om USA:s expansion i Asien:

”Amerika är nu den enda globala supermakten och Eurasien är världen centrala arena. Därför är maktfördelningen på den eurasiska kontinenten av avgörande betydelse för USA:s globala företräde och för USA:s historiska arv.” (Sid. 194) ”Av detta följer att USA:s främsta intresse är att hjälpa till att se till att ingen annan stat kommer att kontrollera detta geopolitiska utrymme och att världssamfundet har obehindrat finansiell och ekonomisk tillgång till det.” (Sid. 148).

Världens energiförbrukning kommer att öka kraftigt under de kommande två till tre decennierna och den största ökningen av konsumtionen sker i Fjärran Östern. Asiens ekonomiska utveckling genererar enorma påtryckningar för undersökning och bearbetning av nya energikällor, och Centralasien och Kaspiska havet innehåller större reserver av naturgas och olja än Kuwait, Mexikanska golfen eller Nordsjön.” ( Sid.125).

” Hur USA hanterar Eurasien är kritiskt då Eurasien är världen största kontinent. En makt som dominerar Eurasien kontrollerar två av världens tre mest avancerade och ekonomiskt produktiva regioner. 75 procent av världens människor lever i Eurasien och större delen av väldens naturtillgångar också finns där. Eurasien står för 60 procent av världens BNP och 75 % av världens kända energiresurser.” (Sid.31).

Sammantaget är Brzezinskis ”Chessboard” en tydlig strategi för att styra världen. Allt man behöver göra är att lägga beslag på kritisk energiförsörjning och transitlinjer, krossa potentiella rivaler och undergräva regionala koalitioner, eller som Brzezinski uttrycker det ”hindra barbarerna från att komma samman.” (Kommentar:Notera den sofistikerade människosynen).

Planen innebär betydande risker då bl.a. Ryssland har kärnvapen, men riskerna är mycket mindre än utsikten till ohotad global dominans under överskådlig framtid.

Problemet med Washingtons Ukrainapolitik är att den ger Putin få alternativ. Om han sänder trupper för att försvara etniska ryska i öst så kommer Obama att kräva ytterligare ekonomiska sanktioner, en flygförbudszon, Nato-trupper och stopp för transporter av naturgas och olja till Europa. Å andra sidan, om Putin inte gör något intensifieras attackerna mot rysktalande människor i Ukraina. USA kommer att ge militärt och logistiskt stöd till neo-nazistiska extremister i inrikesministeriet i det fördolda, precis som de gör med terrorister i Syrien och Libyen. USA kan komma att söka få Ukraina in i ett förödande inbördeskrig som kommer att skada Rysslands ekonomi och undergräver dess nationella säkerhet. Hur man än ser det så förlorar Ryssland .

Journalisten David Paulus sammanfattade läget Huffington Post: ”Brzezinski strategiska formulering är utformad för att öka USA:s makt i regionen på lång sikt. Om Putin drar sig tillbaka eller väljer att invadera är oväsentligt Vilket val än Putin gör kommer det i slutändan att tjäna USA:s intressen även om ett ukrainsk inbördeskrig och en energikris i Europa kan vara en del av priset på vägen.”
Det här är Putins dilemma - att välja den väg som är minst benägna att förvärra situationen och störta Ukraina djupare ner i avgrunden. Just nu verkar det självklart bäst att bara sitta still, att motstå frestelsen att engagera sig och undvika att göra något överilat. Så småningom kommer hans återhållsamhet att ses som styrka, inte svaghet och han kommer att kunna spela en mer konstruktiv roll i att vägleda Ukraina tillbaka till fred och säkerhet. Men nu måste han ha tålamod och vänta.