Vi ser de tungt beväpnade soldaterna, bara åsynen gör en rädd. Men lika hemska är de lejda mördarna som kör omkring i mörkret och slår ihjäl sina motståndare en och en, i tjänst hos en av världens största och mäktigaste bygg- och konsultbolag, USAs DESA. Berta stod överst på deras och kuppregimens dödslista med 20 namn.
Hennes brott var kampen för ett drägligt liv, för kvinnorna, för vattnet, för Lenca-folket, för mänskligheten. Särskilt Lencafolkets mark och vatten, Moderfloden Rio Bravo, där DESA nu är det andra transnationella bolaget som med kuppregeringens goda minne tänker bygga ett vattenkraftverk, som tar ifrån Lencafolket deras hem, kultur och livsuppehälle. Bara dagarna innan mordet hade DESAs hejdukar hotat Berta till livet.
Det bolag som hade försökt för ett par år sedan gav upp inför de massiva protesterna då, med Berta i täten, också då hotad till livet, och kastad i fängelse, kallad terrorist.
Jag hade lyckan att ha fått lära känna henne i livet. Första gången var i Tegucigalpa 2009, ett par veckor efter den USA-stödda militärkuppen mot den folkvalda presidenten Zelaya. Jag kom direkt från Nicaragua, där vi hade firat 30-årsjublieet av FSLNs seger över sin inhemska variant av USA-stödd diktatur och terror.
Jag reste över till Honduras med en internationell MR-organisation för att undersöka kuppregimens övergrepp. Vi lyssnade och dokumenterade vittnesmål om misshandel och mord, om förstörda radiostationer och tidningsredaktioner. Honduras blev världens farligaste land för journalister. Berta tillhörde de som redan då befann sig i skottgluggen, precis som hennes mor gjort på -80-och 90-talet då USAs Reaganregim förvandlade Honduras till bas för kontraskriget mot Nicaragua. Vi kände faran som låg i luften, de tungt beväpnade soldaterna överallt i stan, vi såg hur de misshandlade och kastade i fängelse, men vi inspirerades också av Bertas och hennes kamraters kampvilja.
Vi hade trott att USA med Obama skulle bryta med sin blodiga historia av militärkupper och terror i Latinamerika och satsa på det nya receptet med så kallade mjuka kupper med pengar och mediemakt för att bli av med olydiga regeringar. Så vi var ordentligt skakade, men Honduras var och är i praktiken en enda stor militärbas, 8 USA-baser i detta lilla land, och för viktigt att förlora, så militären fick träda i tjänst och föra bort landets president.
USA blev av med den demokratiskt valda regeringen och dess folkliga reformer. Honduras kuppregering kunde återgå till den nyliberala ekonomiska och sociala dogmen till förmån för inhemska härskarklassen och USA-bolagen.
Men kuppen gav upphov till en väldig motståndsrörelse av ett nytt slag. En orsak finns i de reformer som president Zelaya kunnat genomföra med stöd av Kubas läkare och lärare och Venezuelas olja. Skolgång för alla barn, hälsovård, höjda minimilöner, stöd till småjordbruket, energisnåla glödlampor och sänkta el-taxor, sänkta bensinpriser mm, ett påtagligt bättre liv för det fattiga folkflertalet. De hade för en kort tid fått uppleva vad människovärde vill säga, och var inte beredda att låta sig föras tillbaka till fattigdom, arbetslöshet, förtryck, rättslöshet och terror.
Motståndet organiserade sig, i Folkets Nationella Motståndsfront, FNRP, som växte och blev en kraft som på fredlig väg med folkets överväldigande stöd skulle kunna återinsätta Zelaya på presidentposten i kommande val. Jag upplevde kraften i rörelsen när jag var där igen, hösten 2010, på en internationell demokratikonferens i Tegucigalpa, där jag också återsåg Berta, som spelade en ledande roll. Hon bjöd in mig till Motståndsfrontens ledningsmöte uppe vid Atlantkusten, i San Pedro de Sula, där FNPR hade makten. Där utsåg de ett politiskt råd med 12 medlemmar, varav Berta och ytterligare fyra kvinnor. Kvinnokraften var på gång. Men de lyckades inte hindra de USA-stödda krafterna att fuska bort valsegern 2013, så utförsäljningen av landet och förtrycket av befolkningen kunde fortsätta. Men Motståndsfronten och Berta gav sig inte.
Med sin mjuka urkraft och glädje, utstrålade och omgavs Berta av kärlek. Och min beundran för hennes starka och övertygande insats där på Motståndsfrontens ledningsmöte, i de långa och intensiva diskussionerna om prioriteringar, om målsättningar, om strategi och taktik, om urfolkens rättigheter, kvinnors frigörelse och jämställdhet mellan könen, att bekämpa patriarkatet, härskarklassen och rasismen, och bygga en ekonomi för hållbar och jämlik utveckling.
Trots farorna lyckades hon hålla sig vid liv i kampen, och både Motståndsfronten och dess urfolksrörelse fick internationellt stöd, och Berta fick förra året Goldmans Miljöpris, ett slags Nobelpris för hållbart miljöarbete, för sin kamp för Rio Blanco, som hade lyckats förhindra det första transnationella projektet för förstörelse av Lemcafolkets heliga flod. Men USA-bolaget DESA har tagit upp vattenkraftsprojektet igen, och kampen fortsätter.
Och nu även mot det nya projektet, uppbygget av ”Modellstäder” med egna lagar som fastställs av DESA. Det blir en stat i en stat i det transnationella kapitalet. Berta förklarade: ”Alla dessa modellprojekt ingår i en plan för ännu starkare militarisering av Honduras. Landet förblir ett laboratorium för USA:s imperialism, en utgångspunkt invasioner av andra folk och länder och för att bekämpa rörelser som motsätter sig storbolagens utplundring av ländernas naturtillgångar.”.
USA, bolagen, kuppregeringen, militären visste vem de i första hand måste göra sig kvitt för att kunna lägga händerna på vattenkraften. Berta mördades. Och ett ramaskri hördes från hela Latinamerikas folkrörelser, särskilt från ALBA-länderna, där USA nu försöker undergräva de olydiga regeringarna i Nicaragua, Ecuador, Bolivia, Kuba och Venezuela.
De skamlösa förtryckare som igår anklagade Berta för ”gerillaverksamhet” låtsas idag hylla henne. Kupp-presidenten sa bara några timmar efter mordet:
”Detta brott är ett brott mot Honduras, ett slag mot Honduras folk.”
Även USA:s ambassadör i Honduras, James Nealon, kom till likvakan och lovade att ställa alla resurser till förfogande för att finna mördarna. Och borgmästaren i La Esperanza, som Bertas stad heter, ”Hoppet”, fick lov av fly hals över huvud undan begravningsgästernas raseri.
Sådan är kampen, och i den lever Berta vidare, men eftersom den riktar sig mot USAs och storbolagens intressen får den ingen medial uppmärksamhet i USA och Europa. Det måste vi hela tiden tänka på, att alltid skaffa oss annan information än den USA-styrda och hela tiden vara på vakt mot bolagsmediernas desinformation för at få oss att blunda för USA krig för världsherravälde.
Så kan vi hålla Berta levande och stärka oss i kampen för alla kvinnors, urfolks, alla folks rättigheter och försvaret av Moder Jord.
