Det är inte svårt att hålla med Margareta Zetterström om att orden är viktiga. Ord som “flyktingvågor” och “människor som väller in” eller att tala om flyktingar som “svärmar” och “horder “ hör till en samhällsdiskurs som vänstermänniskor bör undvika. Men det räcker heller inte att resa en tom humanitet och peka ut Åkesson som skyldig till allt ont. Människor flydde elände och misär långt innan Syrienkriget. Men det skedde i bland annat Afrika och inte så många brydde sig. Och en av orsakerna - kanske den viktigaste - var den imperialistiska och ytterst handelvänliga politik som Sverige inte bara stödde utan på många sätt gick i bräschen för. De skyldiga till flyktingkatastrofen finner man alltså även på Helgeandsholmen och i Kanslihuset, som Jan Myrdal skriver.

I diskussionen om den nuvarande flyktingkatastrofens orsaker är det många, speciellt vänstermänniskor, som anger Syrienkriget och Natos militära ingripande i Libyen 2011 som avgörande faktor. Det är sant att antalet flyktingar har ökat kraftigt den senaste tiden på grund av nu pågående krig och konflikter. Men det var inte, som även Jan Myrdal nu hävdar, det västliga angreppet på Libyen 2011 eller kriget i Syrien "som gjort Medelhavet till en massgrav".

Kriget i Syrien har lett till massdöd, kaos och en närmast ofattbar flyktingkatastrof. Sverige säger sig verka för en politisk lösning, satsar på humanitär hjälp och välkomnar flyktingar. Men sanningen är att svenska biståndsmiljoner också går till syriska krafter som tillsammans med al-Qaidaterrorister mördar och driver människor på flykt.

Läs hela artikeln i Proletären <http://www.proletaren.se/inrikes-politik/svenskt-bistand-gar-till-al-qaidas-allierade-i-syrien>

Visst kan mätmetoder och resultat diskuteras. I officiella "gallupska" opinionsmätarinstitutioner brukar Sverigedemokraterna undervärderas och i de avvikande brukar de övervärderas.

I en krönika med rubriken Absurd vänsterdebatt skrev jag här på fib.se för ett år sedan: "Jag vet inte om det är värmeböljans fel. Men denna sommar är det som om en del vänstermänniskor drabbats av hjärnsläpp." Det jag syftade på var den obehagliga och för mig då fullständigt obegripliga företeelsen att personer som jag trodde politiskt hörde hemma på vänsterkanten helt plötsligt börjat tala och resonera som sverigedemokrater. Man varnade för "massinvandring" i stället för att kräva lagliga och säkra vägar för flyktingar i behov av asyl i Europa, ojade sig över tiggeriet och förespråkade tiggeriförbud i stället för att upplysa om de rumänska romernas helt omöjliga livsvillkor i hemlandet, försvarade (i strid med vetenskapliga fakta) själva begreppet "ras" och rynkade på näsan åt någonting de kallade "mångkulturalism".

För mig råder ingen motsättning mellan att förorda ett ökat flyktingmottagande, att Europa ska fördela bördan jämnare, att kommunerna ska fördela mottagandet jämnare – och att kräva att Sverige pekar ut USAs skuld (och indirekt EUs och vår egen) för kriget i Syrien.

Läs hela Knut Lindelöf artikel här

 

Detta viktiga informativa, genomarbetade inlägg om ett nonchalerat angreppskrig har skrivits av Roland Hedayat, som är systemutvecklare och konsult (M.Sc. Datavetenskap). Detta är det andra av två inlägg. Det första publicerades igår.

Den turkiska regeringen och armen förbereder sig för ett ingripande i Syrien, skriver den turkiska tidningen Today`s Zaman.

 

I DN idag upptas hela första sidan av rubriken ”Islamiska staten har gått från att vara en mördarsekt till en global maktfaktor” och inne i tidningen beskrivs ISIS på hela 6 sidor av journalisten Erik Ohlsson. Men ingenstans i den detaljrika artikeln diskuteras ISIS framväxt i relation till den politik som USA och allierade fört och för. Den som varit avgörande för uppkomsten av ISIS och för dess framväxt.

 

    Monstret Isis kommer inte i första taget att besegras av samma västliga makter som en gång tog det till Irak och Syrien och vars öppna och dolda krig hela tiden gett näring åt det... I själva verket tillämpar USA och väst i Mellanöstern den klassiskt imperialistiska söndra-för-att-härska-taktiken.    Det skriver Seumas Milne i The Guardian.