I Tidningen Kulturen, där jag själv är en av fasta skribenter och krönikörer, kan man läsa ett indignerat inlägg om Zentropa producenten Peter Aalbæk Jensen som var gäst hos Skavlan. Jag känner både Lars Trier och PAJ personligen och jag fick under åren möjlighet att förvärva en annan bild av PAJ än ett kort framträdande hos Skavlan eventuellt kan förmedla.
I stället för att gå i polemik med det indignerade inlägget i TK, bekantar jag dig, käre läsare, med en dansk bok om PAJ. Trevlig läsning.
Vladimir Oravsky
UDEN CIGAR
Faderen, sønnen og filmkøbmanden : Peter Aalbæk Jensen
av Kirsten Jacobsen
Förlag: Høst & Søn, ISBN 87-14-29762-0, 279 sidor, pris: 299,95 dkk
Numera är en cigarr ett attribut som nästan är lika förknippad med Peter Aalbæk som med Monica Lewinsky, William Jefferson Clinton, Sir Winston Churchill eller snarare, eftersom vi rör oss i filmens värld, Groucho Marx, och därför är titeln ”Uden cigar” rätt så påhittig.
Cigarren är för Peter en mask bakom vilken han gömmer sig och i boken ”Uden cigar” träder han fram utan masken, utan slöjan – han är avslöjad, eller snarare han avslöjar sig själv.
Jag var förtjust i denna intervjubok och ytterligare ett bevis på att den både har charm och erbjuder en knippe visdom är att efter det att jag lånade ut den till en väninna som upptäckte den på mitt sängbord, har hon glömt att lämna den tillbaka, trots att jag på ett chevalereskt och för mig främmande vis antydde att jag gärna skulle vilja ha den tillbaka för att kunna citera från den för mina eventuella läsare.
Väninnan i fråga är inte någon filmbuff, något som i sammanhanget borde tolkas att boken ”Uden cigar” har en hel del att säga även för andra än filmbuffar. Avsnittet där Peter talar om sitt äktenskap är en underbar läsning och har den gode Peter det verkligen så harmoniskt i sitt äktenskap, så bör man – om man nu tillåts att hänge sig åt dödssynden avundsjuka – avundas honom snarare det, än en fullständigt enastående karriär inom filmen.
Peter skryter gärna med sin bufflighet och sin antiintellektualism. Kirsten Jacobsen vill dock slita bort denna attitydkappa från honom genom hänvisningar till olika händelser och böcker som Peter uppenbarligen måste ha kommit i kontakt med, och personligen vet jag inte vad hon vill åstadkomma med det. Vill hon berätta för oss att han inte är den tölp som han utger sig att vara? Räcker inte hans meritlista flera gånger om?
För mig var avsnittet om en filmregidebutant, som Peter tog hand om, det mest intressanta. Peter Aalbæk Jensen har en långsiktig strategi med sitt arbete och han verkar vara konsekvent i sitt handlande. Hans tankar kring finansiering av ett filmprojekt är också utmärkta och han har konkreta bevis på att dessa fungerar även i den praktiserande verkligheten. En komplett lista över vilka bolag han och Lasse Trier äger tillsammans och var för sig, medföljer i boken och även den avslöjar en hel del om Peter Aalbæk Jensens sätt att tänka film och filmproduktion.
Peter Aalbæk Jensen utmålas av pressen ofta på ett för honom ofördelaktigt och faktiskt även nedsättande sätt. I boken ”Uden cigar” med den på Bibeln anspelande undertiteln ”Faderen, sønnen og filmkøbmanden”, lär vi oss att ”prästsonen” Peter Aalbæk Jensen möjligen inte är Guds bästa barn, men att han icke desto mindre otvivelaktigt är ett Guds barn.
