Den taiwanesiske poeten Wang Mu (född 1940) är litteraturforskare verksam i hemlandet och USA. Tranan vet hur man presenterar ett internationellt namn med stil: Göran Malmqvists förord och kommentarer förklarar alldeles lagom mycket, själva volymen är vacker och påkostad och det rika, kronologiska urvalet är sällsynt jämnt fördelat över tiden så man kan följa författarens utveckling över mer än femtio år. Utgåvan är dessutom tvåspråkig, och även om man nu inte kan ett ord kinesiska (jag tror dock jag identifierat ett tecken som verkar betyda ungefär ”inte”) är det stämningsskapande – och vackert – att hela tiden ha det kinesiska originalet till vänster.

Kanske kan man ana en litteraturprofessorsstil hos Wang (som han i så fall skulle ha gemensam med bland andra Lars Gustafsson och Gunnar D. Hansson. Inte helt orimligt faktiskt). Dikterna är ofta konkreta och resonerande, och han lägger vikt vid små detaljer, särskilt naturiakttagelser.

Emellanåt tar han dock till bilderna och då gör han det snyggt. Till exempel studerar han ett träd vars ”form / växlar mellan våld och medkänsla / en serie ständigt växande metaforer”, eller visar hur man placerar adjektiv i den här scenen strax innan ett barslagsmål ska äga rum: ”Jag tvivlar inte på / det obehärskade vinet i bägaren framför mig / och den skyldiga dolken i mitt bälte”

Men det som framför allt utmärker Wangs poesi är vemodet och stillsamheten. Den gröne riddaren erbjuder kanske inga himlastormar, men desto mer begrundan.

Joel Landberg