Det som fick mig att intressera mig för denna bok var när jag hörde några tonårsbarn argumentera för att svenskan var onödig i skolan och att det var viktigare med engelska. Så
långt har det alltså gått. De förstår inte betydelsen av det språk de dagligen talar och har drabbats av datasamhällets engelska kolonialism.
Under några år har jag följt debatten, som denna antologi är en sammanställning av. I ett av bidragen skriver Jonathan Smith:
”Inom varje mänskligt språk finns en hel tankevärld, ett universum av tanke och skapande kraft. Språken är inte mer utbytbara eller försumbara än vad världens djur- och växtarter
är. Med varje språk som dör ut försvinner inte bara dess sagor och sånger utan även dess särartade tankar och minnen, levande kunskaper som kan leda oss till nytt vetande och ny
vishet.”
För mig är det svaret också på frågan om alla språk skall få möjligheten att bevaras och utvecklas. Alla språk har ett egenvärde. Så enkelt och så självklart. Jag läser långsamt för
att ta till mig den kritik som Språkförsvaret fört fram i kampen om skolreformer, språklag, underkastelsen till EU och anpassningen till engelskan. Själv har jag egna exempel, som när
Ishotellet i Jukkasjärvi döptes till Ice Hotel m.m. Jag läser och blir upprörd, får insikt i vad som pågår och kämpar i motvind när jag försöker få folk att använda svenska ord och begrepp. På
så sätt blir boken en handbok för den som vill ta strid.
Författarna skriver om hur usla språkkunskaper leder till miljardförluster. I ett inlägg ställs frågan ”Pågår ett språkskifte i Sverige?” Engelskan är inte ordrikast, den har erövrat terräng
genom kolonialism. Begreppsbilden utvecklas genom modersmålet. Jag tänker på diskussioner jag varit med om, där lärare föreslagit engelska som undervisningsspråk.
Boken är även aktuell med inlägg om hur Sannfinländarna vill avskaffa svenskan som officiellt språk i Finland och göra landet enspråkigt och hur Sverigedemokraterna vill ta bort samiskan
som minoritetsspråk.
Bror Kajsajuntti