- Beskrivningen nedan kommer delvis kommer från boken ”USA som världspolis” (Se bloggsidan). -
NATO sattes upp som en försvarsorganisation 1949, närmast mot det påstådda hotet från Sovjetunionen som lidit och försvagats mycket mer än de senare NATO-länderna under andra världskriget. Då östblocket rämnade och Sovjet och Kina övergav sin socialism borde rollen för NATO vara över. Men i stället har både verksamhetsområdet och antalet medlemmar ökat. Nato framträder tydligt som en krigsorganisation ledd av USA:s styrande elit, USA-imperialismens ledare. USA lovade i början av 1990-talet ledarna för Ryssland att inte expandera österut. Man svek löftet och har rustat upp kring alltmer inringade Ryssland, en upprustning som Ryssland till slut reagerat mot i Krimfrågan.
Efter Sovjets sammanbrott 1991 har antalet medlemsländer mer än fördubblats till 28, varav 21 EU-stater. Vid NATO-toppmötet 2010 antogs den 7:e strategin ”NATO 2020”. Enligt denna ska NATO kunna ingripa mot ”instabilitet, inkluderande framväxande av extremism, terrorism och transnationella illegala aktiviteter som smuggling av vapen, människor och narkotika“. NATO ska slå tillbaka anfall mot ”vitala kommunikations-, transport- och transitvägar som internationell handel, energisäkerheten och välståndet är beroende av“ samt engagera sig i miljöfrågor.
(Nedan militäre NATO-chefen, USA-generalen Breedlove).
NATO har visat sig vara en krigsorganisation i USA:s tjänst Bombningarna i Serbien och medhjälp i styckningen av Jugoslavien, kriget i Afghanistan, angreppet mot Libyen med tiotusentals dödade där NATO gick långt utöver FN-resolutionen. Andra delar av myntet USA-imperialismen är det övervaknings- och kontrollsamhälle som sedan länge byggts upp i USA, de hundratals militärbaserna i många länder, den spekulativa ekonomin med ökade arbetslöshet och ökade sociala klyftor.
I slutändan litar NATO till användning av kärnvapen. Notera att Sverige inte förenade sig med de 125 länder som gick samman i ett uttalande som kräver kärnvapennedrustning utifrån ett humanitärt perspektiv vid en omröstning i FN. (Blogginlägg här 3/11 2013). Sverige gör ett avsteg från den nedrustningsinriktade kärnvapenpolicy som gjort vårt land så aktat internationellt, med företrädare som Inga Thorsson och Alva Myrdal (Nobelpristagare). Men vi har också en utriksminister som Carl Bildt, som av alltfler ses som en hyllare av och medhjälpare i USA:s esomoftast aggressiva utrikespolitik.
Enligt Obama’s SSM-plan för kärnvapen ska många miljarder dollar spenderas varje år i 15 år för att förlänga användningstiden för kärnvapen. Nato:s politik ökar risken för förödande storkrig. Nato är kontroversiell på andra ställen. Nyhetsbanken rapporterar att Storbritannien ska sätta in 10 000 poliser för att slå ned protester vid Natos toppmöte 4-5 september i Newport, Wales. Detta kommer att bli Storbritanniens största polisinsats efter OS 2012 och den största i Wales historia.
III. Sverige i knäet på NATO
* Sverige har deltagit i NATO:s jätteövning ”Cold Response”, med totalt omkring 1400 man, knappt 1/10 av de totalt 16 000 deltagarna totalt. Övningen omfattade krisscenarier inklusive massdemonstrationer och terrorhot och skedde nära Rysslands gränser i norr.
* Statliga Swedish Space Corporation (SCC), tidigare Rymdbolaget, hjälper USA med styrningssignalerna till drönarna i det olagliga drönarkriget över Mellanöstern. Med hjälp av SCC har USA:s senaste spionsatellit WGS4 kunnat placeras över Mellanöstern.
* I gästblogginlägg 22/6 beskrev Leif Öhman hur en svensk insatsstyrka ska vara beredd för strid 2015 tillsammans med Nato.
* Sverige deltar i NATO:s illegala krig i Afghanistan, och avser att stanna kvar, medan andra stater drar sig tillbaka.* På NATO:s hemsida: ” Relationerna mellan NATO och Sverige har en utgångspunkt i Sveriges anslutning till NATO:s program Partnership for Peace Sverige 1994. NATO och Sverige samarbetar aktivt i freds- och säkerhetsoperationer och har utvecklat samarbete på många andra områden. .
En av DN:s huvudledare hade i januari titeln ”Logiken talar för NATO”. Men jag hävdar att ”Arbetet för freden och mot övergrepp talar mot NATO”.
22/4 skriver Alliansens partiledare att man vill öka försvarsanslagen och idag framgår det att man än mer vill öka samarbetet med Nato, en destruktiv krigsorganisation i USA:s tjänst främst, en organisation som vilar på kärnvapen till syvende och sist.
IV. Debatt och protester.
Frågan om ett svenskt fullvärdigt medlemsskap i NATO är alltså tyvärr alltmer aktuell. Tre svenska toppdiplomater (Hans Blix, Rolf Ekéus och Sven Hirdman) skrev i januari på DN Debatt under rubriken ”Går Sverige med i Nato ökar Rysslands misstro mot väst” inledningsvis att NATO-medlemskap inte är ”i Sveriges intresse. Ett ryskt anfall där Sverige vore indraget framstår inte som tänkbart. Sverige skulle då också få svårt att trovärdigt verka för att kärnvapen avskaffas”.
DN-debattörerna skrev vidare ”Ett medlemskap i Nato vore en stor förändring av Sveriges politik, minst lika stor som beslutet att gå med i EU. Ett beslut om Nato kan inte tas utan folkomröstning och utan att alla regeringsfähiga partier är med på båten. Debatten och folkomröstningen riskerar att bli uppslitande i avsaknad av yttre hot mot Sveriges säkerhet. Det skulle inte göra Sverige till ett stabilare land. Man kan notera att av riksdagspartierna endast Folkpartiet driver frågan om svenskt Natomedlemskap, även om Moderaterna är positiva och sympatisörer finns hos Kristdemokraterna. En folkomröstning om svenskt Natomedlemskap torde med säkerhet ge ett nej”. I stället för att bli medlemmar av Nato bör vi ägna oss åt ett mer målinriktat arbete för säkerhetspolitisk avspänning och nedrustning i Europa.”
Nu (Nyheterna kl. 9 på radio P1) gläds jag av meddelandet att Miljöpartiets försvarspolitiske talesman motsätter sig avtalet. Han påtalar att avtalet inte är förankrat i riksdagen, och menar liksom t.ex. diplomaterna i DN Debatt-artikeln att detta skulle kunna öka i stället för minska spänningarna i Östersjöområdet. Verkar mycket troligt.
Protester mot NATO-samarbetet behandlas i kommande blogginlägg.
Mot NATO – för en fredlig värld!
För ett värnpliktsbaserat försvar med förankring i Sverige!
Nej till stöd för imperialistiska krigsäventyr!
Folkomröstning!
DN-Debattörerna Hans Blix, Rolf Ekéus och Sven Hirdman hävdar att att svenskt medlemskap i Nato är omöjligt utan en folkomröstning.
Jag vill utvidga och vinkla frågan.
I en värld med utökad demokrati skulle en världsomfattande folkomröstning ordnas i försvars- och kärnvapenfrågan – Vem tror inte att en stor majoritet står bakom ett krav på kraftigt militär nedrustning globalt och att minst 90 % av jordens befolkning ställer sig bakom att kärnvapen snabbt avvecklas i världen?