Skriv ut denna sida

Ukraina och folkrätten

Styrelsen för Föreningen FiB-juristerna 2014-03-28 4 april 2014

 FIB-juristerna.jpg

Svar till Britta Ring "Hur oense är vi egentligen?" från Föreningen FiB-juristernas styrelse: "Ryssland har använt våld mot Ukraina och även hotat med våld och därmed brutit mot FN-stadgans artikel 2 (4), som förpliktar medlemsstaterna att avstå från våld och hot om våld riktat mot en annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende."

Föreningens uttalande den 18 mars ( www.tffr.org) handlar om Rysslands uppträdande gentemot Ukraina. Vi anser det klarlagt att Ryssland har använt våld mot Ukraina och även hotat med våld och därmed brutit mot FN-stadgans artikel 2 (4), som förpliktar medlemsstaterna att avstå från våld och hot om våld riktat mot en annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende.

Detta är enligt vår mening den viktigaste bestämmelsen i stadgan och den måste försvaras i alla lägen. Utländsk inblandning enligt 2.7 ger aldrig en annan stat rätt att bryta mot våldsförbudet i 2.4. Sådan utländsk inblandning ger ingen rätt att bryta mot den viktigaste bestämmelsen i FN-stadgan.

Frågan om hur man skall ställa sig till den nya regeringen i Ukraina är en helt annan fråga som vårt uttalande inte tar ställning till. Sverige brukar inte erkänna regeringar utan stater.

Folkrättsligt anses en regering företräda ett land om den har kontroll över större delen av en stats territorium, förutsatt att den inte har tillkommit genom militärt ingripande eller ockupation av annan stat. Frågan om självbestämmande för en del av en existerande nation är viktig.

Föreningen betraktar Kosovos utbrytning ur Serbien som stridande mot folkrätten. Mycket har sagts och skrivits i frågan men i detta sammanhang kan det räcka med att peka på att inget folkrättsligt stöd för den självständiga statsbildningen Kosovo existerar, endast en rad ensidiga erkännanden från olika stater av Kosovos regering. Internationella domstolen
har inte uttalat sig i frågan om Kosovos rätt till självbestämmande.

Något prejudikat som ger regioner rätt att bryta sig loss från sitt moderland kan inte sägas existera. Kosovos status är resultatet av stormaktsinterventionen i Balkankrigen och NATOs bombkrig 1999 som säkert kommer att fortsätta att förgifta förhållandena på Balkan under lång tid framöver.

Vissa paralleller kan dras mellan Kosovo och Krim men till slut handlar Rysslands annektering av Krim ändå om FN-stadgans förbud mot våld och hot om våld. Detta förbud måste upprätthållas.

 

Styrelsen för Föreningen FiB-juristerna 2014-03-28

Relaterade artiklar (efter tagg)