EU-ledarna ska på toppmötet börja förverkliga det fördragsfästa målet (Lissabonfördraget) att skapa ”ett gemensamt europeiskt försvar”. Medlemsländerna har placerat en lång rad höga militärer i Bryssel, och ända sedan 2008 står tusentals soldater i EU:s militära snabbinsatsstyrka redo att intervenera i oroshärder inom 6.000 kilometers radie från Bryssel. Men medlemsländerna har ännu aldrig lyckats nå ett enhälligt beslut om att skicka soldaterna till någon insats.
Det är första gången sedan 2008 som militariseringen av EU finns med på dagordningen, och förväntningarna är från början högt ställda. Framförallt anser många, med EU-ordföranden Herman van Rompuy och Frankrikes president Francois Hollande i spetsen, att en ekonomisk stormakt som EU också borde utvecklas till en säkerhets- och militärpolitisk supermakt.
En huvudfråga på toppmötet är vapenindustrin. EU-kommissionen presenterade i juli ett så kallat meddelande, där man presenterade sin vision av framtidens försvars- och säkerhetspolitik. Där konstaterades att den europeiska försvarsindustrin förvisso har stora problem i form av krympande nationella försvarsbudgetar och minskad efterfrågan, men ändå är ekonomiskt intressant och värd att satsa på, inte minst med tanke på den rådande lågkonjunkturen.
EU:s försvarsindustri är koncentrerad till sex länder: Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Italien, Spanien och Sverige. Branschen omsatte förra året sammanlagt 824 miljarder kronor, sysselsatte 400.000 personer, och genererade ytterligare en miljon jobb.
Meddelandet innehöll också ett åtgärdspaket för hur man ska gå till väga. I stora drag handlar det om att skapa standarder för försvarsmateriel (så att samma produkt kan säljas i hela EU), och att medlemsländerna ska kunna dela på kostnader och investeringar. Man vill också öppna upp marknaden för små och medelstora företag och satsa på forskning och utveckling; särskilt viktigt anses det att överbrygga gapet mellan civil och militär forskning, som i dag ofta använder sig av samma teknik. Slutligen vill kommissionen att försvarsindustrin i större utsträckning ska kunna ta del av EU:s olika program och fonder. Den svenska vapenindustrin kan således komma att få pengar från Bryssel.
