Vad först angår giltigheten över huvud taget av Bayerns konfiskationsåtgärder riktade mot Hitlers upphovsrätt, framgår inte av de åberopade ockupationsdekreten att Bayern skulle ha delegerats makt att konfiskera upphovsrätt. Det framgår av bayerska Befrielselagen 1 att syftet med konfiskationer mot de personer som aktivt understött Tredje rikets regim var att utestänga dessa "från inflytande på det offentliga och det ekonomiska livet och på kulturlivet". Den allierade kontrollmakten i Tyskland syftade därvid till att förhindra spridning av alla skrifter utgivna genom NSDAP, till vilka hörde Mein Kampf. Detta spridningsförbud infördes dock som bekant på militärstraffrättslig väg genom Kontrollrådets Lag 191.

Såvitt på ockupationsmakten ankom, var syftet med det militära konfiskationsdekretet, i den del detta kan tänkas angå upphovsrätt, rutinmässigt uppfyllt i och med att belastade organisationer och personer fråntagits publiceringsrätten.

Inget i åberopade dekret och därunder utfärdade lagar uttrycker däremot att Bayern gavs behörighet att med äganderättsöverföring för eget exklusivt förfogande konfiskera någon upphovsrätt alls.

Även övriga av Hägglund i tingsrätten anförda rättsliga brister vid konfiskationen gör denna ogiltig.

Vad som dock råder ännu mindre tvekan om, är att ockupationsmyndigheterna ej delegerade någon makt till Bayern att med ensamrätt i alla världens länder råda över upphovsrätten till de i Tyskland nu förbjudna NSDAP-skrifterna, medförande dittills okända upphovsrättsliga förpliktelser för de allierade segrarmakterna själva och för neutrala stater och med direkt förutsebart resultat att dokumentationen av Tredje rikets ideologiskt vägledande tankegods skulle kunna undertryckas av makteliten i den besegrade staten.

De åberopade bestämmelserna i Befrielselagen (5 mars 1946) och i Konfiskationsförordningen (23 november 1948) talar nämligen direkt emot att världsrättigheter åsyftats, då bestämmelserna endast avser konfiskationer av kvarlåtenskap belägen i "förbundslandet", dvs i Bayern.

Det framgår alltså klart av den åberopade lagstiftningen att de bayerska myndigheterna helt saknade kompetens att fatta några beslut rörande egendom utanför Bayerns territorium. Ockupationsmyndigheten delegerade konfiskationsrätt till Bayern över huvud taget endast beträffande egendom belägen i Bayern.

Ej ens Bayerns myndigheter ansåg sig konfiskera utlandsrättigheter när Hitlers upphovsrätt 1965 för första gången särskilt nämns i myndighetsbeslut.

När det gäller den bayerska konfiskationsmyndighetens bristande behörighet att rikta tvångsåtgärder mot egendom utanför Bayern råder inte bara fullständig och väl dokumenterad klarhet. Den bristande behörigheten i just detta hänseende tycks dessutom numera vara ostridig.

Åklagaren och Bayern har alltså likväl påstått att konfiskationsmyndigheten i Bayern genom sitt beslut förvärvat upphovsrätt till Mein Kampf som gäller även i Sverige, om än påståendet har karaktär av förmodande och saknar stöd i dokumentation eller lag eller rättspraxis, liksom tingsrättens hänvisningar till att Bernkonventionen skulle kunna godta konfiskation av upphovsrätt och till att förverkande av upphovsrätt på grund av brott lagligen kan äga rum.

Det finns alltså anledning att tränga djupare i frågan om den i Sverige gällande upphovsrätten kunnat konfiskeras av en myndighet i Bayern.

Giltigheten här i Sverige av främmande makts myndighetsbeslut angående upphovsrättslig egendom, såvitt beslutet kan antas ha varit behörigen fattat, bestäms huvudsakligen av svaren på följande frågor:

- frågan om räckvidden av offentligrättsliga beslut av främmande makt gällande privat egendom,

- frågan var immaterialrätt, särskilt upphovsrätt, rättsligt sett anses vara belägen och var upphovsrätten för utgivning av Mein Kampf i Sverige var belägen vid konfiskationstillfället samt

- frågan huruvida Sverige genom anslutning till konvention eller genom beslutad lagstiftning medger att främmande makts myndighetsbeslut om upphovsrätt blir gällande här.

Dessa frågor behandlas i det följande.

1. Vilken räckvidd i förhållande till domstolslandet har ett offentligrättsligt konfiskationsbeslut fattat av främmande makt?

Denna fråga besvarar gällande svensk rätt med utgångspunkt i staternas suveränitet. Ett myndighetsbeslut av en stat att konfiskera viss egendom kan sålunda med verkan i domstolslandet beröra egendom som vid tidpunkten för konfiskationen befinner sig på den beslutande statens territorium, men ej annan egendom.

(Se de tidigare i målet åberopade svenska rättsfallen NJA I 1941 sid 424 - de s k kommissariska målen; samma princip gäller för engelsk rätt enligt Dicey & Morris Law of Conflicts 11th ed. Vol. 2, London 1987, Rule 125, särskilt s. 972f, tingsrättens aktbilaga 30; och tysk rätt enligt Eugen Ulmer: Urheber- und Verlagsrecht, 2 uppl. Berlin-Göttingen-Heidelberg 1960, s. 70y, tingsrättens aktbilaga 13.)

2. Var är upphovsrätt rättsligt sett belägen?

Egendomens situs beträffande materiell egendom, som fastigheter och lösöre, kan fysiskt bestämmas, medan den för immaterialrättigheter, som ej kan fysiskt befinna sig någonstans, måste bestämmas på annat sätt.

Det framgår av svensk och utländsk juridisk litteratur att frågan var upphovsrätten är belägen och hur den kan beröras av offentligrättsliga beslut besvaras entydigt av rättspraxis och doktrin i en rad länder anslutna till Bernkonventionen. Av svenska rättslärda har Michael Bogdan behandlat ämnet i sin avhandling år 1974, Expropriation in Private International Law (Studentlitteratur, Lund 1975), och därvid konstaterat samstämmighet i uppfattning i bl a Tyskland (jfr betr. Tyskland även Ulmer, ovan anfört ställe), Österrike, Frankrike, Storbritannien, USA (Bogdan a.a. sid. 72 vid not 49, samt rättsfallen anmärkta i samma not).

Enligt denna internationella, enhälliga uppfattning bestäms upphovsrättens situs efter var de upphovsrättsliga skyddsreglerna är gällande. Upphovsrätten är sålunda belägen territoriellt, i varje suverän stat för sig där upphovsrätt lagskyddas.

Därtill anses i tysk doktrin att immaterialrätt som upphovsrätt eller patenträtt i Förbundsrepubliken Tyskland är belägen i varje delstat för sig och därför kan exproprieras endast med verkan i den exproprierande delstaten, ej i andra delstater.

(Se uppsatsen "Zur Frage der Aufspaltung der Patente" av RA Dr. W. Remmert i Neue Juristische Wochenschrift 1949 Heft 3 (BILAGA), särskilt sid 82m, högra spalten; hänvisning sker till denna uppsats av Bogdan vid ovan anfört ställe, not 49.)

Statligt tvångsförvärv av upphovsrätt - vilket Bogdan tänker sig skall kunna äga rum mot juridiska personer - blir enligt författaren gällande endast på den beslutande statens territorium, under det att denna saknar makt att beslaglägga upphovsrätt där sådan har rättsligt skydd av andra stater (a.a. sid. 71f).

Att döma av utgången och den klara motiveringen i målet vid tingsrätten i Bologna 1971, vars referatrubrik återgivits i min skrivelse till hovrätten av den 20 maj 1996, råder samma uppfattning även i Italien.

[ Lydelsen av Bolognas tingsrätts domsmotivering återges här: "Den konfiskationsåtgärd genom vilken "Adolf Hitlers hela kvarlåtenskap" överförs till Fristaten Bayern är begränsad uteslutande till den materiella egendom som befinner sig där. Det är således inte möjligt att utsträcka densamma till upphovsrätten och förfoganderätten till den avlidne tyske diktatorns bok Mein Kampf." ]

Om emellertid upphovsrätten för Mein Kampf vore belägen i innehavarens hemvistland, som Bayern och åklagaren felaktigt gör gällande, skulle Bayerns konfiskationsbeslut sakna giltighet av motsvarande skäl: Hitlers upphovsrätt ärvdes, när Hitler dog i slutet av april 1945, av systern Paula Wolf. Förlagsrätten återgick enligt gällande regler till rättsinnehavaren när Eher förlaget upplöstes. Som känt var Paula Wolf österrikisk medborgare. Enligt åklagarens och Bayerns egen, felaktiga, uppfattning om upphovsrättens situs skyddades därför upphovsrätten till Mein Kampf vid konfiskationstillfället av österikisk lagstiftning.

3. Var befann sig upphovsrätten för utgivning av Mein Kampf i Sverige vid tiden för den påstådda konfiskationen?

Enligt de allmänt gällande internationellt privaträttsliga reglerna har alltså upphovsrätten för utgivning av Mein Kampf i Sverige sin situs i Sverige från verkets tillkomst intill skyddstidens utgång, således även vid tiden för Bayerns "konfiskation".

Det är alltså inte möjligt enligt gällande normer att en konfiskation eller ett "förverkande" av Hitlers eller hans legalarvinges/ars upphovsrätt i Sverige skulle ha kunnat verkställas utan svenska myndigheters hjälp, som tingsrätten föreställer sig.

Ett sådant resultat skulle visserligen kunna vara åsyftat, om än som ovan visats inte i detta fall. En verkställighet i Sverige beror dock helt av domstolslandet Sveriges lag. Svenska staten och ingen annan än svenska staten tillerkänner en utländsk författare upphovsrätt i Sverige. Ytterst förfogar Sverige suveränt häröver. Ingen annan än den svenska statsmakten kan tillerkänna författaren upphovsrätt i Sverige - eller beröva honom denna rätt, t ex genom att upphäva upphovsrättslagen. Denna författarens upphovsrätt i Sverige är ett utflöde av den svenska statsmaktens överhöghet i riket och delstaten Bayern kan varken tillskapa eller upphäva upphovsrättsligt skydd i Sverige. Bayern kan däremot som varje annan person på vanligt sätt förvärva en upphovsrätt, exempelvis genom en normal överlåtelse. Denna blir då givetvis skyddad i Sverige.

Beslutet av Bayerns finansministerium att konfiskera upphovsrätten till Mein Kampf, i den mån detta vore giltigt, kan således möjligen verkställas i Bayern självt, såframt det befinnes överensstämma med upphovsrättsliga skyddsregler där. Det kan däremot ej, med mindre folkrättsliga överenskommelser eller domstolslandets lag ger särskilt stöd för detta, beröra upphovsrätt belägen i Sverige eller annars utanför Bayern.

4. Finns då någon för Sverige bindande folkrättslig överenskommelse som skulle ge Bayerns konfiskationsbeslut räckvidd till Sverige?

Någon folkrättslig överenskommelse om upphovsrätt som åsidosätter Bernkonventionens regler i ämnet finns inte.

Bernkonventionen föreskriver i artikel 5 (2) att, om inte annat sägs i konventionen,

"såväl skyddets omfång som de rättsliga åtgärder, vilka står ett verks upphovsman till buds för skydd av hans rättigheter, uteslutande /bestämmes/ efter lagstiftningen i det land där skyddet påkallas."

Bernkonventionen bekräftar således den samstämmiga internationella uppfattningen om upphovsrättens territoriella karaktär. Något stöd för räckvidd till Sverige av en utländsk konfiskation av upphovsrätt finns alltså ej i folkrättsliga bestämmelser. Tvärtom talar Bernkonventionen i motsatt riktning.

5. Finns möjligtvis någon svensk lagregel som kan ge Bayerns konfiskationsbeslut räckvidd till Sverige?

Då upphovsrätten för utgivning i Sverige är belägen i Sverige, kan alltså verkställighet av en eventuell tvångsindragning av denna upphovsrätt lagligen ske endast med stöd av gällande lagstiftning här i Sverige, där skyddet kan påkallas. I upphovsrättslagen finns ej och har ej funnits någon sådan bestämmelse. Frågan är då om en sådan bestämmelse annars finns, eller funnits vid sådan tidpunkt att Bayern kunnat påräkna dess stöd för verkställighet av sitt konfiskationsbeslut.

De allierade segrarmakternas tvångsåtgärder mot tysk egendom efter Tysklands kapitulation 1945 åtföljdes av politiska anspråk som gick ut på att motsvarande åtgärder skulle vidtas i andra länder, däribland Sverige.

Den svenska regeringen efterkom denna begäran på det sätt som, med då gällande lagstiftning och redan då etablerad rättspraxis beträffande utländska konfiskationer, stod den till buds, nämligen genom att föreslå riksdagen lagstiftning i ämnet. På regeringens förslag antogs kontrollagar, däribland Lag (1945:522) den 29 juni 1945 om kontroll å viss utländsk egendom m.m. vilken för fortsatt giltighet krävde förnyelse årligen.

Med stöd av denna lag utfärdade regeringen samma dag en Kgl Kungörelse (1945:526) om skingringsförbud å tysk egendom m.m. Enligt denna kungörelse skulle skingringsförbuden emellertid "icke omfatta egendom av beskaffenhet att ej kunna tagas i mät för gäld."

Till egendom av detta slag hör upphovsrätt.

Av praktiska skäl, sammanhängande med de skingringsförbud som dittills beslutats mot tyska industriföretags egendom, fann regeringen på hösten följande år för gott att modifiera denna inskränkning något. Den utfärdade därför en Kgl Kungörelse (1946:660) den 18 oktober 1946 som ändrade 1945 års ovan nämnda kungörelse i så måtto, att de undantag från skingringsförbudet som där stadgats i fortsättningen ej skulle avse rätt till varumärke.

Undantag från skingringsförbuden gällande bland annat upphovsrätt kvarstod således, ett förhållande som ej ändrats med senare lagstiftning.

Den 21 september 1956 upphävdes Kungl Kungörelse 1945:526 genom Kungl Kungörelse 1956:470. Lagen (1945:522) om kontroll å viss utländsk egendom m.m. förnyades årsvis fram till 1958, då den ej mer förnyades.

Genom lagstiftningen 1945 och framåt rörande skingringsförbud och undantagen därifrån har således den svenska lagstiftaren medvetet tagit ställning i fråga om en eventuell svensk medverkan för verkställighet av tvångsåtgärder mot upphovsrätt i Sverige företagna av utländska myndigheter. Lagstiftaren har genom aktiva lagstiftningsåtgärder klargjort att den anser att upphovsrätt ej skall kunna bli föremål för sådan verkställighet.

Lagstiftarens utgångspunkt var dessutom, i enlighet med rådande rättspraxis, att det krävs svensk lagstiftning för svensk verkställighet av en utländsk konfiskation över huvud taget.

Svensk lagstiftning på upphovsrättens område är ett utflöde av svensk suveränitet och vilja att skydda upphovsrätten enligt svensk tradition, enligt vilken upphovsrätten ursprungligen var en del av tryckfriheten. Eftersom denna vår upphovsrätt hör hemma i Sverige godtar Sverige inte utländsk myndighets konfiskation av upphovsrätt. Denna skyddas av upphovsrättslagen och existerar således blott och bart genom en svensk lagstiftningshandling. Ett utländskt beslut, som skulle åsyfta konfiskation av upphovsrätt gällande i Sverige med grund i en svensk lagstiftningsakt, har ingen som helst verkan i Sverige. Ett sådant beslut skulle få verkan i Sverige endast om och i den mån det skulle erkännas av Sverige. Det skall inte erkännas i Sverige, då ett sådant beslut skulle innebära att utländsk myndighet tillåts rikta ett angrepp mot en svensk medborgare genom att försöka disponera över vad den ur svensk synvinkel inte disponerar över, nämligen något som enbart finns i Sverige, som regleras av svensk lagstiftning och som enligt svensk rätt skyddas mot den sortens dispositioner.

Tingsrätten har i sin dom undvikit att ta ställning till Hägglunds invändningar rörande upphovsrättens situs och räckvidden av utländska tvångsingripanden mot upphovsrätt avseende Sverige. De är emellertid för målets behandling centrala. De skall, som deras besvarande enligt gällande rätt visar, leda till slutsatsen att Bayern ej med sitt konfiskationsbeslut är innehavare av upphovsrätt till Mein Kampf här i Sverige.

Detta gäller oavsett om konfiskationsbeslutet skulle bedömas såsom fattat av en därtill behörig myndighet och avse en världsomfattande upphovsrätt till Mein Kampf, varpå intet i åberopade handlingar tyder och som motsägs av omständigheterna i samband med konfiskationen.

Det gäller även oavsett om beslutet trots dess övriga i målet påtalade rättsliga brister skulle läggas till grund för en bedömning av Bayerns upphovsrätt i Sverige.

960826 Erik Göthe

Svea hovrätts dom i referat av Kalle Hägglunds försvarare

TIDIGARE FiB-TEXTER OM MEIN KAMPF-PROCESSEN Tingsrättens bedömning så resonerade man då Domen över ordet artikel av försvararen Erik Göthe Makten går före rätten artikel av Svante Nycander Den vanliga vägen bok om rättsfallet av Erik Göthe

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  10/97
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

---