F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  1/96
f ö r  f r i h e t  a t t  t r y c k a

Utredningen ger vid handen att chefen för distriktsfinansdirektionen i München, som var behörig instans för handläggning av de uppgifter som tidigare hade ankommit på den nedlagda nämnden för egendomsförvaltning och gottgörelse i delstaten Bayern, den 21 januari 1965 har utfärdat en överlåtelsehandling som innehåller uppgift om att Fristaten Bayern erhåller upphovsrätten till verket Mein Kampf, vilken rätt enligt handlingen har ingått i Adolf Hitlers kvarlåtenskap, som genom en dom den 15 oktober 1948 av denazifieringsdomstolen, München I, med tillämpning av Lag om befrielse från nationalsocialism och militarism av den 5 mars 1946, har konfiskerats i sin helhet.
Fråga är då om den konfiskation som sålunda har vidtagits leder till en äganderätt som kan tillerkännas giltighet här i landet.

Enligt en allmän princip i den svenska internationella privat- och processrätten får bestämmelse i främmande lag eller avgörande som meddelats av myndighet i främmande stat inte tillämpas om tillämpningen skulle vara uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket, stridande mot svensk ordre public.
Den svenska rättsordningens ståndpunkt torde, vad gäller utländska expropriationer, konfiskationer o dyl, vara att svensk myndighet inte medverkar till åtgärdens verkställighet men att åtgärden som regel tillerkänns rättslig giltighet om den redan är verkställd. I vissa särskilda fall kan det dock inte anses vara uteslutet att en utländsk redan verkställd konfiskation underkänns i Sverige som varande stridande mot svensk ordre public eller folkrättsliga regler.

Den fjärde Haagkonventionen 1907 om lagar och bruk i landkriget och det därtill fogade landkrigsreglementet innehåller, såvitt nu kan vara av intresse, regler med förbud för en ockupationsmakt att i ockuperat område ta enskild egendom i beslag, plundra samt avfordra bl a invånare rekvisitioner in natura som inte är till ockupationsarméns behov. Förbuden får - även med beaktande av att den tyska lagen och reglerna för de domstolar som har haft att tillämpa lagen har utfärdats av en ockupationsmakt - anses sakna giltighet beträffande åtgärder av förevarande slag som beslutats av den ockuperade statens egna myndigheter i gottgörelsesyfte och inte medfört egendomsövergång till främmande makt eller dess organ.
Konfiskation enligt lagen är därför inte i strid med de folkrättsregler som gäller i krig.

Folkrätten beaktar även att stater kan ha förpliktelser enligt allmänna folkrättsliga regler eller ingångna konventioner att iakttaga vissa grundsatser vid behandlingen av enskilda människor. En mängd mellanstatliga konventioner innefattande skydd för mänskliga rättigheter, bl a egendomsrätten, har genom åren kommit till stånd. Regelsystemet bygger på att de enskilda staterna är suveräna och äger rätt till nationell lagstiftning som kan inskränka den enskildes rättigheter i särskilda fall, exempelvis vad gäller äganderätten expropriation och förverkande på grund av brott.
Sedd mot denna bakgrund är den tyska lagens konfiskationsregler, vilka till sin karaktär är jämförbara med förverkanderegler på grund av brott, inte att anse som varande i strid med folkrätten.

Bernkonventionens regler för skydd av litterära och konstnärliga verk innehåller inte något uttryckligt förbud mot att de rättigheter som tillkommer en upphovsrättsinnehavare fråntages denne genom konfiskation. Om en övergång av sådana rättigheter kommer till stånd genom konfiskation åtnjuter därefter den nye rättighetsinnehavaren, om inte åtgärden med hänsyn till ordre public-regler skall frånkännas giltighet, i princip samma skydd mot att åtgärder som innebär intrång i upphovsrätten vidtages som den ursprunglige innehavaren haft.
En övergång enligt det anförda i Tyskland av upphovsrätten till ett verk som har hemland där leder följaktligen till att den nya upphovsrättsinnehavaren även i andra länder kan ha den uteslutande förfoganderätten över verket som den till verket hörande upphovsrätten medför.

Med hänsyn till det anförda och då utredningen i övrigt inte leder till annan bedömning, finner tingsrätten att Fristaten Bayern innehar upphovsrätten till Mein Kampf och att fristatens innehav av denna rätt inte får anses vara stridande mot svensk ordre public och därför skall tillerkännas giltighet här i landet.

I rättsfallet NJA 1985 sid 893 har Högsta Domstolen uttalat att ett förfarande som i och för sig innefattar upphovsrättsintrång av hänsyn till yttrandefrihetsintresse i vissa situationer skulle kunna vara fritt från ansvar. På sidorna 908n - 909ö i rättsfallet anför domstolen, "Vad sålunda har anförts leder till slutsatsen att uppgiften att i sådana typfall som nu åsyftas begränsa straffansvaret för upphovsrättsintrång till förmån för ett motstående yttrandefrihetsintresse bör förbehållas lagstiftaren.
Det torde trots det sagda kunna uppstå situationer där yttrandefrihetsintresse gör sig gällande med sådan styrka att domstolarna rimligen måste ta ansvar för en friande dom vid åtal för intrång i upphovsrätten. Här avses fall som kunna sägas ha beröringspunkter med de nödsituationer som enligt 24 kap 4 i BRB leder till straffrihet".
Av det sagda framgår att det endast är i mycket speciella situationer som straffrihet för upphovsrättsintrång enligt det berörda kan komma i fråga.
Enligt tingsrättens mening är omständigheterna i förevarande mål, som gäller ett kommersiellt utnyttjande av ett upphovsrättsskyddat verk genom framställning och försäljning till allmänheten av ett stort antal exemplar, inte sådana att intresset av yttrandefrihet står i sådan motsättning till skyddet för upphovsrätten att frihet från ansvar för intrånget - om detta har skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet - kan komma i fråga.

Karl-Erik Hägglund, som är yrkesverksam som bokförläggare, har såvitt framgår av vad han själv uppgivit haft klart för sig att Mein Kampf borde vara ett upphovsrättsskyddat verk och därför gjort vissa undersökningar till klargörande av vem som innehade upphovsrätten. Hans uppgifter är tämligen svepande och vittnar inte om att det har varit fråga om någon grundlig och målinriktad undersökning.
Vid sådant förhållande får Karl-Erik Hägglund i vart fall genom grov oaktsamhet anses ha gjort sig skyldig till intrång i den Fristaten Bayern tillkommande upphovsrätten till Mein kampf i enlighet med vad åklagaren har påstått. Åtalet skall därför bifallas.

Karl-Erik Hägglund t.h. och hans försvarare Erik Göthe.
Foto: Stefan Lindgren

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  1/96

---