Men i presidentvalen stiger valdeltagandet från 45-50 procent till 75-80 procent och då har Le Pen inga chanser att vinna även om hon går vidare till andra omgången.
Bottenrekordet i Karlssons analys är slutsatserna av söndagens val. Han påstår att enda sättet att stoppa Marine Le Pen inför valet 2017 är att vänstern och högern skapar ett gemensamt program, en sorts folkfront, där extremhögern i Sarkozys parti ska marschera tillsammans med Socialistpartiets anhängare. Det receptet är antagligen det enda som kan leda till en seger för Marine Le Pen i maj 2017. Då får hon rätt i sin beskrivning av högern-vänstern som en och samma kålsupare som enas kring "reformer" som folk hukar sig inför i rädsla för vad de ska föra med sig av försämringar.
Kommentarer
Valreflektion
Problemet är inte att det saknas en kämpande vänster, en rörelse med djup social förankring – problemet är att den förlorat de gångna årens strider och ännu inte hämtat sig från detta.
Och den verkliga politiska vänstern – den utanför socialistpartie t - har förspillt den dynamik som fanns i samband med presidentvalet 2012. Det nybildade vänsterpartiet har som jag sett det varit föredömligt ekumeniskt och osekterisktiskt och överseendee gentemot både NPA och PCF men det har inte hjälpt när det ena partiet bara tänkt på sitt EU-parlaments mandat och det andra på sina kommunala poster. Valanalyser har visat att just vänsterväljare mer än andra valstrejkat: vänsterns kandidater lyckade bara behålla 1,4 miljoner av de 4 miljoner röster man vann vid förra presidentvalet.
Den europeiska socialdemokrati ns politiska kapitulation, dess faktiska anammande av nyliberalismens samhällssyn lämnat stora delar av arbetarklass och mellanskikt helt rådvilla.
Vi står inför ett helt nytt politiskt landskap i Västeuropa men vänstern har ännu inte förstått hur striden ska föras.
Men att den franska politiska och fackliga vänstern – kanske den mest livaktiga i Västeuropa – inte förmått att uppträda samlat får dystra konsekvenser för kampen också i andra länder. Vi har en lång och hård tid framför oss innan fransk vänster återvinner åtminstone något av den ideologiska kraft som fanns för några år sedan.
RSS-flöde för kommentarer på denna post