Svenska försvaret hade diskussioner med USA om krigsförberedelser långt före första riksdagsbeslutet om de Natoledda styrkorna Isaf i januari 2002. Försvarsdepartementet undersökte möjligheten att delta i en USA-ledd koalition två veckor efter 11 septemberattentaten och hade möten i november 2001 med USA:s ambassad om att skicka två grupper med specialister från FOI till Afghanistan. Om det genomfördes eller ej vet vi inte då allt är hemligstämplat.

Deltar sedan 2002

Sverige deltar sedan 2002 i Isaf-styrkan som sattes upp av Storbritannien och USA. Uppseendeväckande nog har FN inget inflytande över Isaf, som från början stått under befäl av generaler från Nato-staterna. Då Nato 2003 också formellt tog över Isaf tecknade Sverige ett avtal med Nato som i detalj reglerar dess befälsrätt över den svenska styrkan.

Avtalets innebörd klarlades aldrig för den svenska allmänheten. Tvärtom yttrade Mona Sahlin vilseledande att ”När FN kallar ställer Sverige upp”.

De som kallade på svenska soldater var i själva verket först den brittiske försvarsministern Geoffrey Hoon, som sjösatte Isaf, och senare Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen. FN:s enda roll är att säkerhetsrådet varje år ger ett mandat för Isaf att stödja regimen i Kabul att upprätthålla säkerheten.

Hemligstämplade stridsinsatser

Eftersom alla handlingar om stridsinsatser är hemligstämplade är det svårt att veta vad den svenska styrkan gör. Likväl har det uppdagats att svenska Isaf-soldater deltagit i USA-ledda så kallade targeted killings, där enskilda afghaner söks upp och dödas (Expressen 11 mars 2011 och TV4 Kalla Fakta). En form av krigföring, rättare sagt mord, som strider mot folkrätten. Insatsreglerna säger vad svenska soldater får göra i Afghanistan, men de är hemliga till och med för riksdagen och bestäms av Nato-kommandot.

Samtidigt har ledande svenska politiker blivit så intrasslade i Nato-samarbetet att de helt och hållet identifierar USA:s intressen med Sveriges. Wikileaks har avslöjat samtal från hösten 2009 mellan USA:s Sverigeambassadör Matthew Barzun och den förre försvarsministern Sten Tolgfors där denne undervisade amerikanerna i militär ståndaktighet:

”Det är viktigt att det internationella samfundet inte diskuterar ett slutdatum för Isafs närvaro i Afghanistan eller diskuterar hur många dödsoffer man kan acceptera innan man drar sig ut, sade Tolgfors. Snarare är det viktigt att klargöra att Isaf kommer att stanna tills uppdraget är utfört. Som med Balkan är det viktigt att vi upprätthåller en offentlig hållning av ’in tillsammans, ut tillsammans’ med avseende på Afghanistan.”

Finns ingen inbjudan

Av Riksrevisionens granskning förra året framgick att kostnaderna för insatsen är flera miljarder högre än vad regeringen uppger och att det inte finns några klara mål för kriget och man mörkar om att det är Nato som bestämmer.

År efter år hävdar den svenska regeringen i sina propositioner om förlängning av truppinsatsen i Afghanistan att man har en särskild inbjudan från Karzairegimen. Journalisten Stefan Lindgren har upprepade gånger begärt att få se inbjudan utan resultat. Till slut kom i december 2011 ett förtydligande från UD att inget sådant dokument fanns. Den spik regeringen ville hänga upp insatsen på existerar alltså inte.

Klarspråk om den svenska insatsen

Några strateger på Försvarshögskolan, bland andra Professor Gunnar Åselius, har talat klarspråk om svenska insatsen: Det skapar en bild av oss som en del av en västlig allians och det är det som är viktigt för Sverige. Han avfärdar talet om att insatsen görs för demokrati, kvinnors rättigheter eller skolor. Sverige är i Afghanistan för att kvalificera sig för framtida militära insatser som partner till USA/Nato.

Det är hög tid att en oberoende kommission tillsätts för att granska Sveriges hela deltagande i kriget i Afghanistan. Vapenaffären med Saudiarabien är viktig att granska men Afghanistankriget är av vida större betydelse för Sverige.

Sören Sommelius

författare och f d kulturredaktör på Helsingborgs Dagblad

Jan Öberg

docent, freds- och framtidsforskare TFF - Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning

Lennart Palm

professor i historia vid Göteborgs universitet

Lars-Gunnar Liljestrand

ordförande i Föreningen Afghanistan-solidaritet

Publicerad i Göteborgs Posten