I IAEA:s senaste rapport om Iran 8 november 2011, kritiserar Irans nukleära program, som rapporten försäkrar ”indikerar att Iran har utfört … aktiviteter som är relevanta för utvecklingen av kärnladdningar.” Men det finns Inget nytt i den ”bevisningen”.

Mandatet för IAEA är inte att allmänt övervaka andra frågor och teknologier, som kan vara relaterade till utvecklingen av en kärnladdning, men inte direkt relaterade till det klyvbara materialet. IAEA:s roll är att tillförsäkra att klyvbart material inte avleds från fredlig användning till militära aktiviteter.

Den kunskap och tekniska förmåga IAEA finner intressant besitter andra stater som Japan och Tyskland. Att länder som Japan eller Tyskland har sådan kunskap och förmåga är inte förbjudet enligt NPT-avtalet eller safeguards avtalen.

Det finns inga bevis i rapporten för att Iran har fysiskt byggt en kärnladdning eller någon av dess komponenter. Iran har inte brutit mot NPT-avtalet.

Aggressionshoten mot Iran och icke-spridningsavtalet

IAEAs rapport har utnyttjats för att på nytt eskalera frågan om Irans kärnteknikprogram. I eskaleringen har ingått införandet av synnerligen drastiska ekonomiska sanktioner från framförallt USA:s sida. Men den har även innefattat hot om krigsåtgärder från USA och Israel.

-Många stater går emot denna aggressiva eskalering. Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika, som företräder nästan hälften av världens befolkning, uttalade gemensamt vid det fjärde BRICS mötet den 29 mars 2012 att situationen rörande Iran ”inte kan tillåtas att eskalera till konflikt” utan måste ”lösas genom politiska och diplomatiska medel och dialog mellan berörda parter”.

-Sveriges utrikesminister Carl Bildt och hans finska kollega har i en artikel den 22 mars 2012 intagit motsvarande ståndpunkt, och även framhållit att ett angrepp mot Iran skulle ”vara ett uppenbart brott mot FN-stadgan.”

-Framstående jurister såsom Hans Blix, tidigare generaldirektör för IAEA, och Hans Corell, FN:s tidigare rättschef, har också klargjort att ett sådant angrepp skulle vara oförenligt med FN-stadgan.

NPT-avtalet

Iran har rättigheter och skyldigheter enligt icke-spridningsavtalet. Där klargörs staternas ”oförytterliga” rätt till utveckling och användning av kärnkraft för fredliga ändamål. Detta omfattar hela kedjan från råmaterial till anrikning och sedan klyvning av kärnbränsle.

Irans grundläggande skyldigheter är ”att inte tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen eller andra kärnladdningar”.

Det är alltså förenligt med NTP-avtalet att en stat blir en ”tröskelstat”, dvs en stat som inte har kärnvapen men har förmågan att tillverka sådana.

Kärnvapenstaternas skyldigheter, rätt till utveckling särskilt för utvecklingsländer

Även de av NPT-avtalet bundna kärnvapenstaterna har skyldigheter att genomföra:” allmän och fullständig avrustning under strikt och effektiv internationell kontroll.” vilket de inte uppfyllt i någon nämnvärd grad.

En pelare i NTP-avtalet är att underlätta fredlig användning av kärnkraft, särskilt för utvecklingsländer. Inte heller detta har infriats enligt avtalets intentioner.

Iran och USA

Det speciella med Iran(jmf andra som gjort liknande utveckling) är stormakternas inblandning. USA hävdar att Irans kärnkraftsprogram är ett hot mot freden. Men USA har inte lyckats få till stånd en resolution i säkerhetsrådet, som öppnar för militärt ingripande mot Iran, ett fredligt land, som – i likhet med Sverige - inte angripit någon annan stat sedan oerhört länge.

USA:s president Barack Obama höll ett tal nyligen inför en pro-israelisk lobbygrupp i Washington (American Israel Public Affairs Committee) och klargjorde att militärt ingripande på egen hand.

Säkerhetsrådet , resolutioner om sanktioner

Säkerhetsrådet har antagit ett antal resolutioner mot Iran.

Rådet påstår att Irans kärnenergiprogram skulle utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet. Vad rådet primärt beslutat är att Iran skall upphöra med anrikning, något som Iran har rätt till enligt NTP-avtalet. Rådet använder förbudet att utöva en traktatsenlig ”oförytterlig” rätt som primär sanktion.

Israel och bombningen av OSIRAK-reaktorn

Israel bombade 1981 den irakiska kärnreaktorn Osirak. Inför säkerhetsrådet åberopade Israel en långtgående preventiv ”självförsvarsrätt”.

Säkerhetsrådet och sedan även generalförsamlingen fördömde attacken som stridande mot FN-stadgan. Säkerhetsrådet erkände fullt ut den oåterkalleliga suveräna rätten för staterna, särskilt utvecklingsländerna, att utveckla kärnkraft för fredliga ändamål i överensstämmelse med de internationellt accepterade målen att förhindra spridning av kärnvapen.

Olagliga sanktioner

Förutom sanktioner beslutade av säkerhetsrådet har väst beslutat om sanktioner på egen hand det vill stridande mot FN-.stadgans förbud mot inblandning:

-EU , 1 juli , oljeembargo, försäkringar av tankfartyg mm

-USA , ett antal sanktioner sedan 1980. Nu sanktioner för handel och finansiella avtal med Iran.12 juli 2012: ett antal iranska finansiella institutioners tillgångar, företag som handlar med Iran

USA:s hot mot Iran saknar varje stöd i den internationella rättsordningen. Frågan om Irans kärnteknikprogram är en fråga för säkerhetsrådet (även om den inte borde vara det). Skulle USA – trots detta och trots USA:s isolering – angripa Iran, direkt eller via Israel, och därigenom söka underminera FN-stadgans kollektiva säkerhetssystem, kan priset bli högt. Om detta mot all förmodan skulle inträffa, har Iran rätt till självförsvar.