Afghanistansolidaritet landet runt
Thage G Peterson talar den 14/8 i Göteborg. Fredsdagen. Arr "Fredsam" Ordförande Tomas Magnusson.
Nyheter om Afghanistan
Stefan Lindgren, 8 dagar den 19 juni:
Dr Abdullah Abdullah meddelade igår att alla hans representanter i Afghanistans valkommission hoppar av sitt uppdrag. Precis som förra gången, när Abdullah förlorade mot Karzai, ropar han nu Fusk!
Abdullahs avhopp kan innebär att den etniska förkastningsbranten i Afghanistan vidgas.
Mot sig har han stora delar av det pashtunska elektoratet. Precis som förutsagts har de pashtunska väljarna mobiliserats kring dr Ashraf Ghani. Det har lett till att i pashtudominerade provinser som Khost fler har röstat i andra omgången än i första – för Abdullah är detta ett bevis på fusk.
Totalt sägs drygt 7 miljoner ha röstat i andra valomgången, upp från 6,6 miljoner i första omgången. Att avgöra om detta är trovärdigt kräver förstås omfattande undersökningar på plats.
Man kan konstatera att 8 129 000 sägs ha deltagit i presidentvalet 2004, när Karzai valdes första gången. Vid hans omval hade siffran sjunkit till 4,6 miljoner. Så 7 miljoner nu, i ett strategiskt viktigt val, där Afghanistans öde efter USA-ockupationen är i vågskålen är kanske inte så orimligt.
Säkert har det förekommit omfattande fusk i Afghanistan. Men är det rimligt att anta att detta gång på gång specifikt skulle ha drabbat dr. Abdullah, eller är det rimligare att anta att han besegrats av en mobilisering av det pashtunska elektoratet?
Det är ingen hemlighet att många pashtuner, med rätt eller orätt, håller dr Abdullah medansvarig för förödelsen 1992-96 som ödelade 80 procent av husen i Kabul och krävde minst 30 000 människoliv. Dessutom ser man i kung Abdur Rahman Khans
tradition en risk för att landet spricker, att folkgrupperna i norra Afghanistan glider i från pashtubältet. Den traditionella lösningen på det problemet har varit att se till att härskaren på tronen i Kabul är en välförankrad pashtun som knyter till sig nyckelrepresentanter för minoriteterna.
Var kommer då talibanerna in? De har varit motståndare mot val under ockupation från första början och även varnat medborgarna för att gå till urnorna. 68 omkom i olika terrordåd under andra omgången och en hel del blev av med ett finger sedan talibanerna sett att de varit och röstat (fingret färgas vid röstningen).
Men man ska komma ihåg att talibanerna är den sårade pashtunska stoltheten. Så länge ockupanterna är kvar kan de legitimera sina attacker, precis som ISIS i Irak lever på missnöjet med en regim som USA installerade och som därför har en begränsad legitimitet. I ett Afghanistan utan
ockupanter skulle sannolikt talibanerna vara ett hanterligt problem.
Afghanistan behöver inte bryta samman för att Irak gör det. Men problematiken är snarlik. Ockupationer löser inga problem. Men de skapar problem som det tar mycket lång tid att lösa.
POLENS MILITÄRA INBLANDNING I AFGHANISTAN AVSLUTAS
Polska trupper avslutade sitt uppdrag i Afghanistan då den polske presidenten Bronislaw Komorowski välkomnade återvändandet av den sista kontingenten i måndags.
Polen avslutade sin militära del samtidigt som USA planerar ett tillbakadragande 2016. ”Ni kommer hem efter svår tjänst, med heder, bred erfarenhet och ökad kompetens”, sa Polens president till soldaterna. ”Jag vill tacka alla soldater som under så många år tjänade i uppdraget i Afghanistan. Särskilt vill jag hedra och framföra mina varma känslor till familjerna för de 43
soldater som gav sina liv under uppdraget i Afghanistan” sa Komorwski. Den polske presidenten sa också att hans lands mål är att NATO återvänder till ”sina grunduppgifter” (its fundamentals) som står i artikel 5 i Washingtonavtalet, känt som ”en för alla och alla för en”-artikeln. Presidenten försäkrade även att Polens regering kommer att fullfölja sina löften om ökning av de militära utgifterna till 2% av BNP. Afghanistan Times 12 juni.
INTREVJU MED TYSKA FÖRSVARSMINISTERN SpeigelOnline 13 juni, intervju med tyska
försvarsministern Ursula von der Leyen 11 juni.
Spiegel: Det var aldrig något stödd bland tyskarna för Bundeswehrs insats i Afghanistan. Varför var det så?
Von der Leyen: Afghanistan är en komplex konflikt som inte kan lösas på kort sikt. Man får aldrig upphöra att förklara att Tysklands säkerhet också försvaras i Hindu Kush som min företrädare Peter Struck sa en gång. Framgångar blir synliga bara så småningom och det är den långsiktiga utvecklingen, förlusterna och tvivlen som kännetecknar den tyska debatten.
Spiegel: Betyder det att vi skall nöja oss med lite?
Von der Leyen: Nej. Det är skillnad för Afghanistans framtid om 8 miljoner barn gå i skolan, bland dem 3 miljoner flickor. Och om människor kan rösta för sina rättigheter genom ett högt valdeltagande i presidentvalet trots farorna så är detta den rätta vägen.
Spiegel: Men säkerhetssituationen har förvärrats massivt under det senaste året.
Von der Leyen: På lång sikt innebär överföring av säkerhetsansvaret till det afghanska folket den enda vägen att nå självbestämmande. Det internationella samfundet intar nu en plats i baksätet. Vi ger råd, stöd och utbildning.
Spiegel: Men även om Bundeswehr drar sig tillbaka ser det afghanska folket att de utsätts för ökande antal incidenter. Kallar ni det framgång?
Von der Leyen: Det är en besk medicin att svälja men tiden har kommit för att överföra ansvaret.
Spiegel: Var framstegen värt 12 års militär insats och att 50 tyska soldater miste livet?
Von der Leyen: Jag tycker inte om den typen av kalkyler. Inget kan kompensera förlusten av 50 tyska soldater.
Speigel: Kan ni tänka er att om ett par år komma till slutsatsen att uppdraget misslyckades?
Von der Leyen: Den senaste utvecklingen ger mig hopp men jag har ingen kristallkula att se in i. Det viktiga är att vi lär vår läxa av insatsen. En är att militär insats alltid måste kombineras med diplomati och civil utveckling.
Spiegel: Ändå verkar det som om politiker tvekar att kritiskt debattera insatsen. Undviker vi en ärlig granskning?
Von der Leyen: Låt oss bara föreställa oss vad som skulle hänt om det internationella samfundet hade överlåtit kontrollen till talibanerna. Skulle vi då varit i en bättre situation idag?
Spiegel: USAs president Barack Obama meddelade att han vill dra sig tillbaka helt från Afghanistan 2016. Går inte detta tvärtemot målet om långsiktighet och uthållighet?
Von der Leyen: Jag välkomnar att Obama angav datum. Tillsammans med andra nationer kan vi nu planera stödinsatsen som kommer efter den stridande insatsen. Det är många steg som måste tas 2016. Vi måste se hur vi kan få landet på bästa möjliga väg då.
Spiegel: Vad betyder det för Bundeswehrs deltagande om Amerika drar sig ur?
Von der Leyen: Just nu är det ren spekulation. Det enda som är klart är att vi började insatsen som en allians och vi kommer att avsluta den som en allians. Obama underströk också vikten av samarbete med partnernationer i sitt tal vid West Point för ett par dagar sedan.
Spiegel: Samtidigt agerade han på egen hand då han gjorde uttalandet.
Von der Leyen: Det var en viktig tidig signal. Amerikanarna tar nu på sig en nyckelroll. Många länder väntade på denna signal och kommer nu att börja planera stöduppdraget.
Sveriges Afghanistanpolitik
Peter Brune, tidigare generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén, i Afghanistan- nytt nr 2 2014: Utrikesminister Carl Bildt har sagt att insatsen varit bra för Sveriges säkerhetspolitiska trovärdighet. Med tanke på hur viktigt USA är i sammanhanget måste han rimligtvis mena att relationen till Nato och USA som militär makt har förstärkts. I så fall på bekostnad av att FNs betydelse har minskat. Är det vad vi ville med insatsen?
Antalet civila dödsoffer steg år 2013, för fjärde året i rad. Detta innan avvecklingen av den internationella truppen egentligen hade påbörjats. Jag tror att fred i Afghanistan är möjlig, men det kan också bli ännu värre igen och det afghanska folket har redan betalat ett högt pris. Det vore djupt orättvist om historieskrivningen skulle hävda att de internationella militära målen uppnåddes helt, men att insatsen sedan följde av ett internt afghanskt misslyckande.
Carla Da Costa Bengtsson, redaktör för Afghanistan- nytt, i nr 2 2014: Nu är det fred. Visst har du också hört att det är fred i Afghanistan? Det har ju varit bestämt sedan länge att 2014 är året då det blir fred. Det är därför svenska försvarsmakten med 300 personer har åkt hem. Under tolv år har totalt 9 375 svenska soldater varit i tjänst i landet vilket har kostat mer än nio miljarder kronor. Vad har åstadkommits på den tiden och för den summan? Det är en befogad fråga som många ställer sig. Därför begär SAK att den svenska militära och civila insatsen ska utvärderas. Det finns mycket att lära av en oberoende granskning av den största militära insatsen i Sveriges moderna historia. Om inte annat är det väl hyggligt att ge dem som undrar ärliga svar.
Katarina Hellström, Afghanistan-nytt nr 2 2014: UTVÄRDERA HELA SVENSKA INSATSEN
Biståndssatsningar har höga krav på uppföljning. Nu är det även dags för en oberoende utvärdering av den civila och militära insatsen i Afghanistan. Det är en fråga som SAK driver tillsammans med Svenska Freds- och skiljedomsföreningen...Det finns många frågetecken kring hur den FN-sanktionerade Isaf- styrkan gått från fredsfrämjande till aktivt krigförande. Utvärderingen bör undersöka hur militariseringen av biståndet har påverkat olika organisationers möjlighet att utföra sitt arbete. Antalet attacker riktade mot biståndsorganisationer har ökat markant. En utvärdering av hela det svenska engagemanget i Afghanistan skulle visa vilka prioriteringar mellan och inom det militära och civila engagemanget som varit bra, och vas som kunde ha gjorts annorlunda. Allmänheten har rätt att veta vad som skett i Sveriges namn, och hur mycket våra förtroendevalda haft kännedom om.
Johanne Hildebrandt, SvD 9 juni: Det var ett modigt beslut som Niklas Rosén tog en julidag 2010 då han återvände in i den hårdaste strid som svenska soldater
utkämpat i mannaminne för att hjälpa kamraterna som satt instängda i ett söndersprängt fordon. Utan att tveka lämnade han sin bepansrade bil och sprang genom kulregnet för att fästa en bogserlina i det skadade fordonet...För detta fick han en tapperhetsmedalj på veterandagen som firades på Gärdet i Stockholm den för en dryg vecka sedan.
Nu kan man kanske tycka att denna ytterst dramatiska historia vore intressant för media, men nej. Mig veterligen var det bara Erik Blix i P4 som intervjuade Niklas om varför han riskerade sitt eget liv för att rädda sina kamrater när chanserna att överleva var så små. Övriga medier fokuserade på viktigare saker: Festivalsommaren som snart börjar, Stockholm Maraton och, icke att förglömma, mannen som länge hade en nål i sin kropp. Soldater i strid, som dessutom gör något hjältemodigt, strider mot den svenska självbilden och väljs därför bort...Möjligtvis kan det berättas om veteraner med PTSD och låta dem axla offerroller, men därefter tar det slut. Följaktligen är okunskapen om insatserna och soldaternas roll massiv. När 600 svenskar tillfrågades vad de visste om insatsen i Afghanistan svarade 67 procent att de visste mycket lite...Men statsministern, ytterst ansvarig för de internationella insatserna, ansåg uppenbarligen inte att det var intressant att hedra Niklas och de övriga soldaterna på veterandagen. Sverige måste vara det enda landet i världen där regeringschefen kan vägra möta de människor han skickat in i strid. Bara i Afghanistan har fem dött, tolv skadats och många fler sårats i själen – är de inte värda mer respekt?
Inte heller tyckte riksdagsledamöterna, med några få lysande undantag, att det var värt att lägga ett par timmar på de människor som de röstat för att sända ut i världen och riskera sina liv. Okunskapen lär inte bli mindre av denna brist på ansvar, inte heller respekten för de politiska besluten.
Tips och aktiviteter
Nästa nyhetsbrev kommer den 10 juli
Har Du förslag på material för nyhetsbrevet – skicka
gärna till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
