Irakappell av Mike Powers, IrakSolidaritet. Degefors 2014.
Vi glömmer inte det värsta brottet mot freden
Demokrati och själbestämmande är grundläggande för anti-imperialister i vårt fredsarbete. Därför litar vi på val och folkomröstningar.
Jag läste häromdagen om en folkomröstning som utlystes utan centralregeringens godkännande som resulterade i att 99,00% tog ställning för att brytningen var ett faktum då statsöverhuvudet inte kunde fullgöra sitt uppdrag. Från centralt håll hävdade man att hela förfarandet var olagligt och ej kunde godtas. Det gällde förstås inte Ukraina utan Norge 1905. Att det hela slutade fredligt var först och främst beroende på det norska folkets enighet och på arbetarrörelsens inställning i Sverige att ej gå i krig för att försvara unionen. Jag tänker säga några ord om det så kallade valet i Irak.
Först måste man konstatera att det var enklare förr under nationalismens tidevarv. Det var också enklare när man tvingades slåss under de anti-koloniala krigen där det oftast var EN politisk koalition som kunde ena det stora flertalet i kampen för nationellt oberoende. Det gällde att hålla ut, trots enorma uppoffringar, oftast att nöta ut och till slut omringa fienden för att sen marschera in i huvudstaden. Folkens seger och landets befrielse kunde därefter bekräftas i folkomröstningar och i val. Det var demokratiskt.
Men så ser inte valen ut i Irak idag. Och det är helt enkelt för att kriget inte är slut även om USA tvingades att dra tillbaka sina stridande trupper. Det grundläggande att komma ihåg är att USA:s invasion var olaglig. Det gäller att försvara folkrätten. Alla beslut om att ändra på lagarna, dvs introduktionen av den USA-dikterade Bremerförfattningen och att strunta i landets oljelag, var folkrättsvidriga. Alla val under ockupation och under ockupanternas författning är ej acceptabla. Alla avtal och kontrakt är juridiskt inte värda någonting. Iraks folk försvarar folkrätten. Det måste även vi göra i solidaritetsarbete.
Obama vill glömma kriget och se framåt. Men vi ska inte glömma det värsta brottet mot freden sedan andra världskriget. Det verkar dock som om media vill sudda bort inte bara USA:s angrepp men även landet. Hur många kartor har vi sett över ”den arabiska våren” där man glömmer bort att Irak är en del av Arabvärlden och att det har pågått massprotester under mer än 2 års tid? I DN förra veckan kunde man läsa om hur antalet människor som dör i krig sägs minska under detta sekel. I kartan som exemplifierade detta finns inte USA:s krig mot Irak med överhuvudtaget. Vilken planet bor dessa journalister på?
USA fortsätter att föra sitt krig mot Irak. Man budgeterar inte miljarder dollar för ett krig som inte finns. Man säljer helikoptrar, missiler och bombflygplan att användas mot Iraks folk. Och med USA rådgivare tränar man nu irakiska soldater i Jordanien för att bekämpa ”terrorister”, dvs alla som är mot Maliki. Vi blandar oss inte i Iraks interna angelägenheter. Vi stödjer Iraks folk mot utländsk intervention, mot resterna av den militära ockupationen.
Landet har betalat ett oerhört högt pris för att dess folk inte accepterat en ”fait accompli”. Det fungerar knappt som en stat idag. Infrastrukturen har slagits i spillror. Varken el eller vattenförsörjning, avloppssystem eller hälsovård fungerar, liksom utbildningssystem. Alla tårar i landet kan inte svepa bort det blod som har spillts. Siffrorna blir lika omöjliga att begripa som siffrorna om förstorelse efter andra världskriget.
När irakierna gjorde revolution på 20-talet var imperialismens strategi att behålla kontrollen över oljan ganska enkel: först, att sätta dit en statschef man kunde lita på när det gällde oljan, även om kungen kunde vara uppstudsig ibland, för det andra att påtvinga landet ett säkerhetsavtal som möjliggjorde inblandning av väst för att garantera fortsatt kontroll, och för det tredje skapandet av lojala krafter, klienter, för att säkerställa imperialismens intresse. Det gjorde man då genom att dela ut jord till stamhövdingar eller schejker som därigenom korrumperades. Man gör precis samma sak idag men det är politiker denna gång som blir genomkorrumperade när de som representanter för lojala grupperingar har haft möjlighet att berika sig på de miljarder som försvann i USA-bistånd eller från oljepengar som läcker ur statskassan.
Det är dessa korrumperade politiker som tävlar i dagens tredje val sen invasionen och ockupationen inledds 2003. Den är en fars av sällan skådade dimensioner och har inget med demokrati att göra. Alla krafter som inte accepterar den utländska sekteristiska författningen är utestängda från deltagande. De kallas för terrorister. Röster köps för lite mer än hundra dollar. Soldater får rösta två gånger (efter instruktioner från sina befäl). Samma streckkoder som finns på vallistorna finns på valsedlarna. Folk vet inte vilka alla dessa 9000 kandidater är. Och stora delar av befolkningen i Anbarprovinsen och även i andra områden är på flykt undan striderna. Terrorister slår till överallt. När massmedia i Sverige och i andra länder kallar detta för demokratiskt så undrar man vilken planet de lever på.
Motståndet bojkottade och saboterade det första valet helt för att inte ge legitimitet åt quislingarna. I andra valet hindrade man inte folket att ge stöd åt krafter som kanske kunde hindra de värsta övergreppen och slåss för deras lokala rättigheter mot diktaturen som USA lämnade efter sig. Den här gången ser man hela proceduren som en meningslös kamp mellan eliterna. Skillnaden är att sedan 2012 har det utvecklats en masskamp mot regeringen. Regimen har gått till brutalt anfall mot denna rörelse och dödat hundratals människor som protesterat. Motståndsrörelserna varnade al-Maliki att de skulle försvara dessa icke-vålds protester. Detta är vad som har skett. De dagliga bulletinerna från t ex allmänna sjukhuset i Falluja har berättat om hundratals döda och tusentals sårade. Därför ger IrakSolidaritet fortsatt humanitärt stöd till Iraks folk. De slåss för sitt oberoende mot en utländskt tillsatt regim som de aldrig kan acceptera.
Det hävdas av al-Maliki och västmedia att al Qaida har tagit över Falluja. Detta är inte sant. Det är huvudsakligen lokala försvarsstyrkor som står upp mot Malikis USA-finansierade granat- och helikopterattacker. Ingen förnekar att det finns ISIL eller Al Qaida- milis involverade i dessa kraftmätningar. Men de är inte många trots sina PR-kupper inför mottagliga massmedia, som vill ge en falsk bild av vad som pågår. Men motståndet har valt att inte nu slösa bort sina krafter eller sin ammunition och att falla in i Malikis fälla. De koncentrerar sina krafter mot huvudfienden, dvs regimen. En del irakier lät sig luras att splittra oppositionen efter förra attacken mot Falluja och alliera sig med USA. Folk i Falluja lyckades förut att så småningom driva bort Al Qaida genom sin egen kraft och de kommer att göra det igen.
Motståndet har hela tiden, liksom IrakSolidaritet, tagit avstånd från terrorism och dess attacker mot civila mål. Terroristerna är inte nationalister. Tvärtom! De vill splittra Irak och andra länder för att upprätta nya religiösa statsbildningar. Al Qaida dödar sina fångar. Motståndet ger dem mat och civila kläder och skickar hem dem. Så behandlar verkliga patrioter irakier som tvingades slåss mot sitt eget folk, dvs som landsmän och inte som fiender.
Tyvärr finns förutom Al Qaida även shiitiska miliser uppbackade utifrån som även vill att Irak delas på religiösa dvs sekteristiska grunder. Motståndet vill ha vanliga och vänliga relationer med alla Iraks grannar som inte krigar mot dem. Men det kan bara baseras på principer om respekt för nationell suveränitet och strikt icke- inblandning i varandras interna angelägenheter. Varken Irak eller dess grannländer vill vara krigsskådeplats för regionala konflikter mellan sunni eller shiit trosinriktningar. Att så splittring för att härska är imperialismens strategi för att upprätthålla kontrollen över området.
Den internationella anti-ockupationsrörelsen IAON samlades nyligen med Brysseltribunalen vid ett stort juristmöte för att diskutera vägen framåt för att driva kampen för rättvisa åt Irak De ansvariga måste ställas till svars. Utgångspunkten var försvar av folkrätten. Flera framsteg görs:
- I USA drivs en process för första gången mot Bush, Cheney, Rumsfeldt och andra som kräver att de ska hållas ansvariga för brott mot freden.
- I Storbritannien förväntas Chillicotutredningen komma med svidande kritik mot Tony Blair.
- ICC i Haag har tvingats att ta upp frågan om Storbritanniens brott mot irakiska fångar.
- I Spanien trotsar en domare regeringen och majoriteten i parlamentet och går vidare i undersökning om krigsförbrytelser.
- Protesterna och hot om åtal har hindrat Bush från att besöka Schweiz och Cheney Canada.
- Condoleezza Rice och andra tvingas backa från offentliga framträdanden vid amerikanska universitet.
Nu ska irakierna samla sina vittnesmål. Nu ska jurister samordna sina argument och bevisföring i de mål man driver.
Vi måste jaga de skyldiga oavsett hur lång tid det tar, precis som vi inte ger upp ansträngningarna att hålla nazisterna ansvariga för deras illdåd.
Ingen vet hur lång tid det tar för Irak att återvinna sin suveränitet. Efter den sekteristiska splittringen som USA har skapat och den etniska rensning som har genomförts under ockupationen kommer det att ta tid att svetsa samman en ny majoritet som kan inkludera alla irakier. Först då kan Irak få en ny författning skapad av irakier själva. Då kan verkliga demokratiska val hållas för att irakierna ska kunna bestämma sin framtid. Vad som är klart är att kampen mot den olagliga regimen har gått in i en ny fas. Den behöver vårt fortsatta stöd. Al-Malikis klientregim måste bort!
Rättvisa åt Irak! De skyldiga måste ställas till ansvar!
Stöd ett fritt och oberoende Irak!
Mike Powers
IrakSolidaritet
