I skuggan av Tingsten – en släktberättelse

Jill Tingsten Klackenberg

Natur & kultur

Med tanke på Herbert Tingstens storhet som samhällsdebattör under flera decennier, professor, chefredaktör för DN, författare till mer än femtio böcker, memoarer i flera band och över tusen artiklar i diverse ämnen samt känd från massor av inslag i media, är det begripligt att han kastat en tung skugga över sin familj. De komplicerade familjeförhållandena trasslade till det för enda dottern, Karin Gunilla, kallad Kaj. När hon var fyra år var båda föräldrarna omgifta på varsitt håll och hon var blyg och försagd och kunde aldrig vara riktigt till lags. Sin far kände hon egentligen inte. Han levde i närmare femtio år tillsammans med en förstående hustru i ett barnlöst äktenskap och barn och barnbarn fanns det inte mycket tid till, eller intresse om man så vill. Dottern besökte han aldrig i hennes hem och dotterdottern Jill Tingsten Klackenberg (Tingsten är hennes andra förnamn) satt i hans knä en enda gång. De träffades på ett hotell i Stockholm någon gång eller i morfars hem på Rivieran.

En bidragande orsak till den dåliga kontakten var Kajs pinsamma alkoholism som dock hennes barn fick växa upp med medan den berömde professorn som ättlingarna var stolta över på avstånd, bidrog med pengar, fast motvilligt eftersom han visste var de hamnade.

Det tog många år innan Jill Klackenberg kunde samla sig till att skriva denna bok som mera handlar om hennes mor än Herbert Tingsten. Med hjälp av massor av brev och ordentliga anteckningar tar författaren i korta, snabba kapitel oss läsare med genom decennierna från början av 1900-talet till vår egen tid. Hon är inte bitter på sin morfar trots hans frånvaro och inte på sin mor trots de pinsamma och motbjudande scener alkoholberoendet framkallar för både mor och barn. Skildringen av modern är ömsint och ofta rörande och när hon till sist hamnar i rullstol efter en hjärnblödning får hon viss upprättelse när hennes kritiker har avlidit.

Oavsett uppfattning om Herbert Tingsten – hans åsikter var ibland hårresande och han kunde ändra uppfattning då och då när det passade – var han en lysande debattör som på ett elegant sätt kunde finna en motståndares svagheter och punktera hans argument. Men i dagens rumphuggna klimat med tjatiga underhållningsdebatter i teve där de inbjudna aldrig får tala till punkt hade han nog inte trivts. Dessutom hade han blivit diskvalificerad oavsett kunskap och argument eftersom han rökte offentligt. Men vi som minns honom saknar hans bett.

Författaren undrar förstås över hur hennes morfar skulle ha ställt sig till dagens politiska frågor, men hon har också gjort upp med släktspökena i garderoben på ett mycket sympatiskt sätt. En fin läsupplevelse.

4/10