Ett år med systrarna Beauvoir

Marianne Fors

Förlaget Tintomara

Ett år med systrarna Beauvoir av Marianne Fors är en väldigt fin bok att hålla i sin hand. Den innehåller brev och texter med reflektioner över huvudsakligen Simone de Beauvoirs liv och verk, utifrån Fors eget intensiva läsande av henne under ett års tid.

Enligt titeln handlar den både om Simone de Beauvoir och om hennes syster konstnärinnan Hélène de Beauvoir, men det är främst relationen mellan systrarna som får utrymmet i boken.

En intressant sak hos Fors, för övrigt också tydlig i Åsa Mobergs Simone och jag (1997), är den starka författarnärvaron. De är lika mycket biografier som reflektioner kring Fors respektive Moberg själva. I båda fallen står författarnas egna tolkningar och relationer till Beauvoir i centrum.

Möjligen berättar detta något om feminismens stora bidrag till vetenskapsteorin: Att det är omöjligt att säga något om något eller någon annan utan att samtidigt också säga något om sig själv. Att ta den devisen på allvar gör att en författares text om Beauvoir kanske till och med blir ointressant om den gör det i för låg utsträckning. Beauvoirs stora bidrag till feminismen är ju reflektionen över den egna könspositionen: hur den begränsar och vad den gör oss till.

Jean-Paul Sartre har hos Fors en central roll. Relationen mellan Beauvoir och Jean-Paul är ständigt invävt i diskussioner om Beauvoirs egna verk. På ett sätt är det tröttsamt: varför ska kvinnors liv och ständigt relateras männen runtomkring dem – och i värsta fall förklaras genom männen, när det samma sällan sker för mäns relation till kvinnor? Men är det snarare en konsekvens av Beauvoirs verk: att de sätter det egna livet och dess förutsättningar i fokus. För att förstå sin egen situation som ”kvinna”, behöver man förstå sin relation till ”män” och just Beauvoirs eget liv är ett härligt komplicerat exempel på det.

Fors gör dessutom en poäng av självständigheten i Beauvoirs filosofi gentemot Jean-Pauls. Beauvoir nedvärderade gärna sin egen insats till förmån för Jean-Pauls inflytande, men Fors vill uppvärdera henne. Beauvoir är på många sätt självständig, till exempel i sina ställningstaganden kring begränsningarna i människans frihet som hos henne alltid är kopplad till sociala förhållanden.

Undrar du nu varför jag har kallat Sartre för Jean-Paul och Simone för Beauvoir? Läs boken, så får du se!

4/10