Mannen från Le Havre
Regi: Aki Kaurismäki ( Finland)
Skådespelare: André Wilms, Blondin Miguel, Kati Outinen, Jean-Pierre Darroussin
Land: Finland, Frankrike 2011
Längd: 1 tim 37 min
Språk: Franska
Premiär 25 december: Folkets Bio
Aki Kaurismäki: En film om civilkurage.
Aki Kaurismäki gestaltar ett modernt drama där handlingen är förlagd till en hamnstad i Frankrike. Filmen för oss in i en historien om flyktingpojken Idrissa spelad av Blondin Miguel som lyckats fly från poliskontrollen då en container i en fransk hamnstad upptäcks fylld med illegala flyktningar. Filmsekvensen när container öppnas och strålkastarna avslöjar sanningen om tillvaron i containern och de mänskliga umbäranden är gripande och omöjlig att värja sig från.
Bilderna talar sitt eget språk om flykt, fattigdom och orättvisor. Ett tillslutet Europa som har byggt murar och skapat befästningar för att skydda sina tillgångar mot flyktingmassorna. Filmen berättar sitt tydliga språk om illegala flyktingars utsatthet. Livsöden som allt för ofta slutar i eländiga flyktingläger i utkanterna av storstäderna. Maktlöshet trasar sönder drömmar och utvisning till hemlandet oftast blir slutet på resan.
Pojken Idrissa gömmer sig efter flykten i båthamnen där han får kontakt med skoputsaren Marcel Marx tidigare bohemisk författare.
Med stort mod hjälper grannar och vänner skoputsaren att gömma pojken. Med värme delar de på mat och tillgångar. Bilden av butikshandlaren som packar ned sina varor med sista dagen datum i en trälåda för att dryga ut skoputsarens skafferi är öm och fylld av medkänsla. Filmen ställer in siktet på dagens individuella samhällsklimat där empati till våra medmänniskor har blivit en bristvara.
Kaurismäki skildrar med en gripande känsla ett rättvisepatos hos skoputsaren som suveränt spelas av André Wilms. Hans övertygelse och civilkurage blir själva essensen i filmen.
Historien utspelar sig i ett typiskt Kaurismäki stämningslandskap av ödsliga bakgator och tidslösa miljöer. Med sitt politiska budskap ger oss filmen mersmak till att fundera över vår tillvaro och vad som är betydelsefullt.
Filmen gestaltar med sitt vardagsnära poetiska berättarstil en ledtråd till framtiden:
I slutändan sitter vi i samma båt.
Antonie Frank
Betyg 5
