Till det som är vackert
Regi:Lisa Langseth
Land: Sverige
Skådespelare:
Samuel Fröler
Alicia Vikander
Distributör: Nordisk Film
Kategorie: Drama
DVD
Film: Till det som är vackert
Filmen berättar om den unga tjejen Katarina i förorten som kastas mellan en alkoholiserad mamma och en TV spelande pojkvän. Miljön är trist, snabbmaten är standard, en mamma och en dotter -en bild av
”white trash” gående över en parkeringsplats med en reducerad matkasse där pengarna inte räckte till alla varor. En del fick lämnas kvar på snabbköpskassans rullband.
Katarina längtar bort. Hon vill något annat med sitt liv och hamnar av en slump på en anställningsintervju och blir erbjuden ett jobb som receptionist på Göteborgs konserthus.. Musikens värld uppenbarar sig för Katarina och blir något större bortom det vardagliga.
I jobbet som receptionist öppnar sig ännu en del av Pandoras ask och Katarina förvandlas i filmen från tjejen med stripigt hår till ung kvinna med uppsatt frisyr och kavaj.
Som i musikalen Pygmalion av Bernard Shaw,. Där underklassflickan Eliza Doolottle lär sig att bete sig som en societetsdam. I filmen "Till det som är vackert" uppenbarar sig dirigenten Adam som en nutida professor Higgins. Katarina förälskar sig i honom och han introducerar henne i filosofins värld. Han är en självupptagen medelåldersman som likt en sexuellt törstande hominid förför henne i hennes skörhet. Ligger med henne och kastar henne förbrukad på soptippen. Han förnedrar henne använder henne och lämnar henne som om hon vore ett förbrukningsobjekt inget mer. Det påminner mig om unga tjejers erfarenheter som tex i Josefin Palmgrens debutroman, ”Engångsligg”
Medelklassens makt och självgodhet speglar sig i den manliga kroppen när dirigenten Adam mästerligt spelad av Samuel Fröler sitter naken i dirigentrummets fönsternisch och tänder en cigarett. En stark bild av mannens maktfullkomlighet. Inget kan eller får störa ordningen. Det handlar om makt. Katarina tror på kärleken men att det egentligen handlar om sex förstår hon inte. Vuxenlivet livets grymma verklighet uppenbarar sig för henne. Katarina kastas ut från jobbet som receptionist av maktens ordning förkroppsligad av dirigenten Adam då det blir för besvärligt med en efterhängsen kärleks-törstande tjej som stör ordningen. Pojkvännen gör slut, mamman ligger på psyket efter ett självmords försök. Förfallet är totalt.
Men Katarina ger inte upp. Hon har bestämt sig för ett annat liv och vill inte tillbaka till sin gamla existens i förorten.
Sveket som Alicia Vikander så starkt skildrar med sin närvaro i rollen som Katarina uttrycker en total övergivenhet när ingen finns kvar. När kameran fryser bilden av Katarina och fångar känslorna genom blicken blir upplevelsen en genomträngande utsatthet. Det går nästan inte att värja sig. Kameran zoomar in närbilder på Katarina och skapar ett magiskt ögonblick som etsas in på näthinnan. Hon,blir reducerad och avskalad som människa. En ensamhet som blottar sig och där Katarina törstar efter kärlek. Hur många som henne finns det inte bland villorna, i förorten och på gatorna. Det är bara att se sig omkring. Dom finns överallt.
Lisa Langseth berättar i sin debutfilm på ett mästerligt vis om ett angeläget ämne och samtidigt sätter hon fingret på den utsatta familjen i ett avgrunds djupt klassperspektiv.
Där den trasiga familjen etsar sig fast i människors tillvaro. Vad finns kvar när kärnfamiljer inte längre fungerar där endast trasiga individer och trasiga själar återstår.
Filmen är viktig inte allra minst för unga tjejer för att få en bild av vuxenlivet. Den blir ett substitut när familjen lyser med sin frånvaro och som då blir en bristvara. Vem kan jag fråga ? Vem skall visa mig och berätta om livets svåra och komplicerade saker? Filmen har ett viktigt och nödvändigt budskap framför allt för unga tjejer. Se den!
Antonie Frank
Betyg
5
Hominid enligt Wikipedia:
Begreppet hominider (hominidae) är en familj primater som skiljer sig från begreppet människoapor genom att det innehåller underfamiljer till varje släkte. Homininer (homininae) är den underfamilj hominider som släktet människor men inte de andra aporna ingår i. Homininer är ett nytt begrepp och tidigare ansågs enbart människor ingå i familjen hominider och inte vara mer släkt med de övriga människoaporna än den gemensamma överfamiljen människoartade apor, men i modern taxonomi undviks denna teori.
Människans taxonomi på familjenivå är en något komplicerad och omstridd fråga. Det är helt klarlagt att våra närmaste släktingar är de afrikanska människoaporna, schimpanser och gorillor, och nästan helt säkert att schimpanserna är närmare släkt med oss än gorillorna. Traditionellt har människans släktgren fått utgöra en egen familj, Hominidae, medan schimpanser och gorillor, tillsammans med orangutanger, klassificerats som familjen Pongidae. I denna klassificering kallas vi för hominider.[1]
Dock blir det allt vanligare bland forskare att utsträcka familjen Hominidae till att även omfatta de apor som tidigare ingick i Pongidae, och låta människans släktgren bli underfamiljen Homininae inom Hominidae. Vi blir då homininer, som förutom oss själva även omfattar de utdöda förmänniskorna. För de andra aporna laborerar man med den nyinrättade underfamiljen Ponginae för orangutangen, och ibland även med Paninae och Gorillinae.[2]
Vissa forskare hävdar dock att varken hominider eller homininer finns, utan alla släkten tillhör familjen människoapor utan att delas upp i underfamiljer.
Okontroversiellt är dock att både vi människor och de andra människoaporna tillhör överfamiljen Människoartade apor.
