Utan vidare bekantskap med Sara Stridsbergs författarskap köpte jag 2010 hennes då nyutkomna roman Darling River (Albert Bonniers förlag) inför en längre tågresa längs med kusten i landet. Omedelbart sögs jag in i de cigarett och tuggummi luktande bilfärderna vilka huvudpersonen Lo och hennes far ger sig ut på, och tågresan tycktes vara en perfekt miljö för att dra mig in i Stridsbergs fantiserade Lolita-variation vilken Darling River till vissa delar är. För gång på gång och vid tågets stop längs de olika hållplatserna lade Stridsberg ut nya små fragmentariska historier vars sträckor hela tiden växte till en större helhet. En helhet vilken ju längre resan gick kom närmare och närmare en viktig kärna. Nu är Stridsberg återigen aktuell med romanen Beckomberga – Ode till min familj som i dagarna släpps på Alberg Bonniers förlag, och precis här som i Darling River möter vi ett ungt kvinnligt berättar jag.
Jackie är 13-år och när hennes mamma lämnar henne för att åka på semester får vi följa med i historien om hur hon mer och mer börjar besöka mentalsjukhuset Beckombergas korridorer där hennes far, den alkoholiserade och karismatiska Jimmy Darling, är inlagd. Igenom Jackies blick och fantasi möter vi så de intagna, sjuksköterskan Ingrid Vogel, läkaren Edvard och den tatuerade och buffliga Paul som Jackie sed mera inleder en relation till. Vi lär känna Beckombergas historia fram tills det att sjukhuset lades ner i mitten på nittiotalet. Träffar intagna, sjuksköterskor, läkare, besökare och hela tiden hålls hoppet uppe igenom korridorerna med hjälp av tron på att världen utanför inte glömt denna värld de låst grindarna till.
Visst återfinns här Stridsbergs poetiska språkdräkt men lika präglat som texten är av vackra formuleringar så är romanen som helhet också påverkad av det som inte sägs.
För trotts att det till omfånget [350 lättlästa sidor] rör sig om en lätt roman så är den samtidigt lika subtil och svart som den kalla atlant vilken Jimmy Darling drömmer att få simma ut i för att aldrig återvända.
Men det är just i att hon ställer en sviktande verklighet mot sin poetiska språkdräkt som Stridsbergs styrka finns.
Igenom hela författarskapet - från debuten Happy Sally (2004) till den av Nordiska rådets prisbelönta Drömfakulteten (2006) till Darling River och även pjässamlingen Medealand (2012) samtliga utgivna på Albert Bonniers förlag - kan man plötsligt ana en sorts solfjäder vilken för varje verk ställer upp en ny bild vilken befinner sig i vad som finns mellan verkligheten och litteraturen, vad som ligger i det mänskliga.
Sara Stridsberg Copyright/fotograf: Caroline Andersson
För även om de språkligt skärpta och exakta formuleringarna berör så är det inte det poetiska språket – eller för den delen det suggestiva nattsvarta – som stannar kvar långt efter läsningen.
Vad som istället upptar mest plats för eftertanke efter att romanen står färdigläst i bokhyllan ryms i den lilla historia vilken vi möter redan i prologen.
Där möter vi en av Beckombergas sista patienter Olof som han just släppts ut i samhället efter att sjukhuset lagts ner. Förvirrad och allierad i den ofrivilliga friheten begår han så självmord igenom att hoppa ifrån en radiomast vid Spånga station under senvintern samma år. Igenom romanen får vi sedan följa honom och hans 63 år på Beckomberga och prologen utgör en del av dem frågor som väcks för att stanna kvar.
För vad händer med dem som inte passar in varken i friheten eller på institutionen?
Vart tog alla dem som släpptes ut när sjukhuset stängdes ner 1995 vägen? Var är dem idag?
Det är dem frågorna som, likt stor litteratur lyckas med, finns förklädda inuti berättelsens ramar.
För om en av litteraturens viktigaste uppgifter inte är att just plocka ner och göra det ogripbara handfast, göra berättelsen om det stora miljonprojektet till en historia om en far och en dotter, om en stadsminister och hans sjuka mamma, om samhällskontraktet och levnadsvillkoret så vet jag inte.
Men att Stridsbergs författarskap utgör en viktig del av den skandinaviska samtidslitteraturen står allt mer klart.
Sara Stridsberg; Beckomberga - Ode till min familj.
367 sidor.
Albert Bonniers förlag
ISBN:9789100135096
