Regissör: Steve McQueen

Manus: John Ridley baserad på Solomon Northups biografi "Twelve Years a Slave"

Skådespelare: Chiwetel Ejiofor, Michael K. Williams, Michael Fassbender

”12 years a slave” bygger på en självbiografi som publicerades 1853 av Solomon Northup. Han spelas i filmen av Chiwetel Ejiofor som gör en stark rollgestaltning.

Solomon Northup är en fri svart amerikan verksam som musiker och bosatt med sin familj i Washington city 1841. Vid en resa till New York för att skaffa arbete blir han kidnappad och vaknar upp i en fängelsecell fastkedjad och berövad sin frihet.

Salomon auktioneras ut av en vit sadistisk slavhandlare som synar sina mänskliga varor som om de vore boskap. Gruppen av slavar transporteras vidare till New Orleans och Solomon Northup säljs till en bomullsplantage nära Red River i Louisiana. Han döljer sin identitet och läskunnighet rädd för att bli avslöjad av slavägaren som fruktar att upplysning utvecklar en upprorisk anda bland slavarna.

Det enda han inte döljer är sin musikaliska talang att spela fiol som ger honom vissa fördelar.

Under filmens gång får vi följa Solomon Northups kamp i tolv år genom slaveriet på bomullsplantagen med sadistiska slavägare och tortyrliknande grymheter. Våldet ökar under filmens gång och i de välkomponerade närbilderna speglas ett sadistiskt våld.

Slavarnas skam och förnedringen är svår att värja sig mot. I en scen får vi följa en skenavrättning av Solomon då han lämnas kvar hängande i ett träd under en dag. Han lyckas undkomna

kvävningsdöden genom att stå på tårna och hindrar att snaran dras åt. I samma scen ser vi hur sysslorna på gården fortgår under en förlamande tystnad. Skenavrättningen blir en kollektiv bestraffning och ett tyst vittnesmål som visar hur rädslan genomsyrar livet på plantagen. Endast en kvinnlig slav vågar undsätta Solomon Northup med några klunkar vatten.

Våldet kulminerar i scenen med den unga kvinnliga slaven fastbunden vid ett träd. Solomon Northup tvingas piska hennes rygg blodig. Här tappar jag definitivt förtroendet för filmen. Våldet i filmen med dess upprepade sadistiska brutalitet blir för mig en enda lång utdragen våldsorgie. Även den namnkunniga amerikanske filmkritikern Armond White  beskriver filmen som sadistisk med dess tortyrscener.

Filmen ”12 years a slave” är ett sentimentalt förfalskat förhållningssätt till den amerikanska historieskrivningen producerad av Hollywoodindustrin. Filmen reproducerar en ensidig postkolonial bild av den svarta slaven som kuvad, lidande och själv-uppoffrande. I filmen kan endast den vita mannen hjälpa Solomon tillbaka till friheten. Vi får ännu en gång bevittna en film sedd utifrån den vita mannens perspektiv, blick och makt.

 Regissören Steve McQueen och manusförfattaren John Ridley hade kunnat delge oss en mer komplex bild av svarta och vita amerikaners envisa heroiska kamp för slaveriets avskaffande. Filmen hade då kunnat bli en mycket mer nyanserad studie av slaveriet om den hade tagit med vad som hände Salomon efter att ha genomlidit de 12 åren som slav. Han blev en av dem som organiserade ”The Underground Railroad” ett nätverk av hemliga transportvägar, säkrade hus och gömställen som användes av flyende svarta slavar i USA till fria stater och till Kanada. Över hundratusen - troligen fler - slavar flydde via dessa nätverk.

Den allvarligaste kritiken är att filmen konserverar den stereotypa bilden av den amerikanska svarta slaven. Filmen blockerar den ”andres” historia och berättelser att ta plats i vårt medvetande. Istället blir filmen en enda lång utdragen våldsorgie.

3 poäng