Den italienska författaren har en bakgrund som ekonom, men är idag en bästsäljande journalist, med till exempel egen assistent och möjlighet att lägga ut intervjuarbete på andra. Förlaget har tidigare utgivit tre böcker av henne, den senaste var Skurkkapitalismen 2009. Napoleoni har en vänsterprofil och är en stark kritiker av monetarismen och nyliberalismen.

Boken bygger på intervjuer 2009–2010, visst fältarbete med hjälp av Italienska Kulturinstitutet i Beijing, engelskspråkig litteratur, inklusive tidskrifter om Kina. Dock saknar en auktoritet som Minqi Li som referens.

Med slakten av folkkommunerna i början på 1980-talet skapas förutsättningen för ”det kinesiska undret” – migrantarbetarna – och de ekonomiska frizonerna, den första redan 1978 i Shenzhen. Det handlar om enorma människoströmmar; migrantarbetarna ökat från 6 miljoner 1990 till cirka 200 miljoner 2008. Arbetsförhållanden har varit usla, och Napoleoni jämför med de beskrivningar Marx ger av den engelska arbetarklassen och Dickens i litteraturen.

Boken tar ganska stora svep och blandar på ett positivt sätt beskrivningar av västkapitalismens utveckling, dess ideologiska försvarare, globaliseringen, USA:s roll, lite antiimperialism, lite marxism och som beskrivs tidigare: den omfattande industrialiseringen av Kina med tung exportinriktning. Napoleoni är skicklig i att måla upp Kinas väg – hennes term kapi-kommunism – till ekonomisk stormakt. Hon tror också starkt på Kinas kommande utveckling, till exempel att gå om USA.

Det är en både perspektivrik och läsvärd bok om Kinas utveckling. Den rekommenderas, och varför inte också läsa det långa kapitel 2 om Kina i Pål Steigans bok En gång skall jorden bliva vår?

(Leopard 2011).

Ulf Karlström