Jag menar, visst kan jag förstå att saker gått framåt. Längre utbildning, mer utbildning. Bättre utbildad arbetskraft. Men det som ska utföras i praktiken då? Digitalisering? Datorisering? Nya
tider.
Jaha. Uhu.
Så nu görs allt via Internet? Allt är digitaliserat?
Har nog tappat kartan. Nånstans i frihetsträsket.
Måste medge att jag nog missat något där. Gick nog ner mig för djupt utan att märka det. Drunknade i träsket. För ingen har förklarat för mig hur sänkt ersättning i sociala försäkringar, sänkta löner, jobbskatteavdrag ska skapa jobb. Faktiskt. (De sa det inte, men tanken var att en politik som gav lägre löner skulle skapa fler jobb, ungefär som att en företagare köper arbetare till det pris som är på tapeten, inte ifall en arbetare behövs eller inte. Inte helt logiskt. Men företagare kan väl vara korkade också – och gå på reklamen – retoriken. Undrar ibland var politikerna finns bland ”verklighetens folk”? Fast med deras månadslön – vem bryr sig?)
När jag var ung – jämrar hur länge sen – så sköttes fortfarande distribution av meddelanden via moppebud: Gamla mig, nu finns e-post. Erkännes. Bort med det jobbet för folk som inte gått
gymnasiet. Dom är ju bara loosers ju: socialt disposionerade, men ADHD eller andra märkliga bokstavsdiagnoser enligt DSM-5, invandrare eller andra förlorare. Enligt DSM-5. Men sån't här som gräsklippning, snöskottning, blomplantering i alla våra vackra parker och bostadsområden. Sopa de sopor som vanligt folk inte slänger i papperskorgen – behöver man gymnasieutbildning för det nu? Vilken linje? Eller kan man fixa det via Internet också?
Berätta!
Eller kan man få ersättning för att städa upp efter andra – mot riktiga pengar?
Va sa du? Bara ifall nån är villig att betala? Kollektivt? Ska vi drunkna i sopor istället? Och vad med miljön? Och att bara gå ut och gå med rullstolsburna, gamla eller inte – kan man fixa det via Internet också?
Ifall så – berätta för en ålderstigen.
Eller behövs det folk där? Anställda? Till en billig(are) penning för att lönesänkningspolitiken gjort dessa jobb...? Konkurensutsatta? Ska USK göra det också? Alltså, ibland har jag inte bara tappat kartan utan också kompassen. Vart är vi på väg? Jag har tjatat om det här flera gånger och börjar tröttna. Ska vi ta hand om dem som behöver hjälp? Som väl ibland i sitt liv bidragit. Eller kommer att bidra när tillfälle så ges.
Varför kan regeringsledamöter försvara sina pensioner och andra ersättningar med att ”det var så avtalet var”, medan vi andra bara ska acceptera att villkoren ändras? Varför ska vissa ha så jämra hög lön – ”för att rekrytera rätt personer” – medan andra ska acceptera att ”ökade löneskillnader är bra”. Bra för vadå?
Kan utöka: Varför är folkyttringar i Brasilien, Turkiet och Egypten ”demokratiska yttringar”, medan liknande folkyttringar i Spanien, Grekland och Portugal är ”demonstrationer mot regeringen” och sammaledes i London, Paris och Husby är ”kravaller”? Vad jag vet är kraven desamma: Respekt, jobb, utbildning – samma villkor för olika. En möjlighet till ett liv att leva?
Blev lite upprörd när jag fick reda på att lönerna inte alls följt med produktionsutvecklingen. Det vill säga. En arbetare idag producerar väl så mycket mer än förr – i vissa fall 300 procent mer, men får inte ut denna produktionseffektivitet i form av lön. Mellanskillnaden går till företagen.
Motiv: För att få fler jobb måste företagen gå med vinst. Och som någon sa i det program jag fick dessa uppgifter från (Dokument inifrån, SVT) – det finns ingen överenskommelse om att företagare ska investera. Nä hä. Så varför räkna med dem i nationalekonomin då? Den där effektiva? Ifall de bara tackar och går? Den svenska modellen har aldrig inneburit att kapitalet återinvesteras i verksamheter som ger nya jobb. Globaliseringen ger väl att man investerar där lönsamheten är som störst.
Eller tar ut överskottet i form av utdelning på investerat kapital?
Jepp, Jag är missnöjd, besviken och arg.
Eller bara gammal...
