Den som inte lika kritiskt granskar den egna kulturen som andras; kommer ofelbart att driva iväg mot främlingsfientlighet. Problemen med skapandet av kulturell normalitet är att den leder till skamkänslor hos dem som avviker från normen och en underförstådd acceptans att granska dem särskilt hårt. En acceptans som lätt drar iväg mot rasism.
Därför är det bra att Slaverimuseet i Liverpool inte bara skildrar förtrycket. Offren är inga anonyma stackare som blir ”slavar” - utan förslavade människor med egen historia, kultur och drömmar. Det är viktigt att försöka undvika ordet ”slav” och istället säga ”förslavade”. Slaverimuseet beskriver frihetskampen genom att ge namn och ansikten åt motståndet: Slavupproren, de välorganiserade rymningarna, flygbladen mot slaveri, frihetskämparna, förebilderna och den protestkultur som utvecklades.
På en dataskärmskarta kan besökarna peka på olika platser och minnesmärken i Liverpool för att se kopplingen till slaveriet. Beatles omsjungna gata Penny Lane är till exempel uppkallad efter en slavkapten. På en annan dataskärm kan man se de slott och herrgårdar som finansierats av slaveriet. På en tredje skärm visas vilka som ägde slavskeppen.
På väg ut stannar jag till i museishopen. För strax under fyra pund köper jag en bunt med faksimil om slaveriet på 17- och 18-hundratalet. Några av de hemskheter som inkluderas i paketet: Olika annonser om slavar till salu, samtida bilder av slavar, några av de dåtida slaverimotståndarnas bilder, prislistor för slavimport, bilder av tortyrinstrument för slavar, lista med handelsmän i Liverpool som var inblandade i slavhandeln, privata signalkoderna för ett slavskepp och ett faksimil av dödsrunan över ”afrikahandlaren” kapten Hughes - där han beskrivs som en ”kärleksfull äkta man, ömsint fader och ärlig man”. Museets budskap är glasklart: Ingen slavhandlare kommer någonsin att vila i frid. Ta heder och ära av dem!
Men Sveriges slavhistoria då? I vårt land står mannen som återinförde slaveriet, Louis De Geer, staty i Norrköping. Vilka slott ägde han? Vilka fler var inblandade? Hur investerades blodspengarna de tjänade på slavhandeln? Vilket är Sveriges idéhistoriska arv efter slaveriet? Varför nämner så få historieböcker att Louis De Geer var slavhandlare? Kan man lita på historiker som låter bli att berätta det? Vilken skuld har sådana historiker för rasismen i Sverige?
Olof Rydström
Kommentarer
RSS-flöde för kommentarer på denna post