Sammantaget har de två författarna jobbat 100 år på Sveriges Television och Sveriges Radio. Genom korta dialoger sammanfattar de nu sina intryck. Vad hände bakom kulisserna? Hur startade publiksuccéer som 10 000- kronorsfrågan, Filmkrönikan, Café-programmen, Ett med naturen, HAJK, Barnjournalen eller Björnes Magasin? Hur blev Bosse Parnevik känd? Men också interna bråk redovisas:
Varför fick nyhetsuppläsaren Olle Björklund sparken? Varför avgick Nils Erik Baehrendtz?
Här en ögonblicksbild från Arne Weises möte med Lennart Hyland om planeringen av barnprogrammen:
Han bläddrade bland ytterligare ett par papper.
Sedan slängde han hela pappersbunten på golvet.¨
Jag lämnade mötet. Håkan Unsgaard vågade inte bråka med Lennart, utan bad sin sekreterare att samla ihop alla papper och kalla in mig igen. Efteråt sa Unsgaard:
– Ska du inte kunna klara några jävla vänsterkärringar?
– Nej, det kan jag inte.”
Det finns risker med att skriva en bok om ett ämne där man själv deltagit i historien. Man kan se ned på kritiker och föraktfullt utlämna alla som hindrat en att förverkliga storstilade planer. Men särskilt Arne Weise har en förmåga till klarsyn som man saknar hos många mediepersonligheter. Han kan till och med visa förståelse för dem som på 1970-talet öppet motarbetade honom på grund av politiska åsikter. Weise är nära vän med f d moderata riksdagsledamoten Henrik S Järrel. Tillsammans gjorde de tv-programmet ”Mössen i filmarkivet”.
Det är en eftertänksam bok om vad som skapar debatt, om kvinnornas intåg i media, om politiken i Sveriges Television. Det är en riktigt bra bok. Inte alls bara någon mysbok, som man skulle kunna befara. Ja, köp den, läs den, bli folkbildad!
Olof Rydström
