Det är lätt att känna vanmakt inför det namlösa lidande som utspelar sig framför TV-kamrorna i dagens flyktingkaos. Och visst kan det behövas både “humanitära korridorer” och “humanitära visum”. Men om rop på sådana inte följs av krav på åtgärder som sätter stopp för människors flykt riskerar ropen att eka av tom humanism, rent av bli till ytligt “verbiage”.

I utställningen The Middle East arbetar fotografen Philip Gallon med hur perception och förståelse av platser kan påverkas av mediala stereotyper. Hösten 2010 reste Philip Gallon runt östra Medelhavet (bland annat till Istanbul, Damaskus, Amman, Jerusalem och Kairo) för att ifrågasätta västvärldens mediebilder och skapa sig egna bilder. I stället för att cementera föreställningen om vi och dem letade han efter det som förenar. I västerländsk media skildras oftast regionen som fylld av oroligheter, konflikt och religiös fanatism. Gallon väljer istället att fokusera på det vardagliga.

 

Den 30 januari och senast 5 maj bombade Israel mål i Syrien nära Damaskus. Cirka 400 dog, värnpliktiga 20-åringar och civila, och stor materiell förödelse uppstod

Patriarken för den maronitiska kyrkan i Libanon Bechara Rai har gjort ett historisk besök i Damaskus, skriver Pierre Khalaf på Voltairenet. Besökte skedde efter det att Vatikanen uppmanat den maronitiska och grekisk katolska kyrkorna att delta i en gudstjänst i Damaskus för att visa sin solidaritet med de kristna i Syrien. Enligt den grekisk katolska patriarken har 1000 kristna dödats av terrorister och 200 000 fördrivits från sina hem.

Websidan Counterpunch har på sin sida publicerat rapporten, “Mellan hammaren och städet” av pseudonymen Anna Haq i Damaskus.  Hon beskriver vardagen för syrierna. Vi vill ha ett slut på detta barbariska krig men naturligtvis vill vi också ha demokrati och frihet, men inte som detta. Vi är dubbelt förrådda. Först av en misslyckad revolution och sedan av en regering som misslyckats med att försvara sitt folk, skriver pseudonymen Anna Haq.