I fredags kväll besökte jag med hustrun Östersjöfestivalens öppningskväll på Berwaldhallen, som vi besöker då och då. Vi avnjöt Shostakovitjs nyupptäckta burleska och spännande operaprolog Orango och densammes 4:e symfoni, ett mästerverk i mina (lekmanna)-öron och även i hustruns i sammanhangnet mer kvalificerade diton. Den bejublade chefsdirigenten var Esa-Pekka Salonen, som tillsammans med Valery Gergijev startade Östersjöfestivalen för några år sedan. I inledningen till programmet för Östersjöfestivalen gör Salonen denna intressanta kommentar ”Så länge engelsmännen tvättar de ryska oligarkernas pengar och Österrike föreslår en oljeledning som dras utanför Ukraina… så är det vansinnigt att kritisera ett kultursamarbete av det här slaget” (avser samarbetet med Valery Gergijev). Men svenska Pen har motsatt sig hans deltagande, då han tillsammans med 80 intellektuella då han uttalat sitt stöd för att Krim införlivas med Ryssland efter en folkomröstning där 90 % av befolkningen vill det (DN 7/4).

Östersjöfestivalen hyllar Alice Tegnér med en konsert som visar hela hennes bredd som tonsättare – från de älskade barnvisorna till sånger, pianostycken och körsånger. Publiken får sjunga med i några av Alice Tegnérs barnvisor som gjorde henne känd redan när de kom ut och som har sjungits av generationer svenska barn. Det blir även uruppförande av ett nyskrivet verk i Alice Tegnérs anda.