Israels försvarsminister Moshe Ya`alon har beslutat porta palestinier från bussar som används av judiska bosättare på Västbanken. Beslutet är tänkt att träda i kraft kommande månad, och innebär att palestinier som arbetar inne i Israel måste ta vägen över staden Qalqilyah – en omväg som gör en redan lång resa än längre.
Istället är bussförbudet tydligt rasistiskt, och präglat av den segregation, som alltmer genomsyrar det israeliska samhället. Eller som parlamentsledamoten Moti Yogev i det extremreligiösa högerpartiet Habayit Hayehudi (”Judiskt hem”) uttrycker saken: ”Att åka på dessa bussar är orimligt. De är fulla av araber”.
Judiska bosättare har i åratal krävt att slippa palestinier på sina bussar, och i mars 2013 infördes de första segregerade palestinska linjerna – en politik av rasmässig, etnisk separation helt i samma anda som förr i Sydafrika. Rasismen i Israel är idag officiellt sanktionerad , öppen och riktar sig mot både palestinier, mot kristna och mot de afrikanska flyktingar som sökt sin tillflykt till Israel undan olika krig. Det är inte ovanligt med folksamlingar som skränar ”Död åt araberna” och”Gasa araberna”, och slagord som ”Jesus är en apa” sprayas på kristna kyrkor och kloster. Det senaste israeliska anfallet mot Gaza stöddes av säkert 95% av de judiska israelerna – trots att över 80% av de palestinska offren var civila. Över 50 olika lagar diskriminerar icke-judar i Israel.
Enligt en opinionsundersökning, utförd under ledning av professor Camil Fuchs vid avdelningen för statistik på Tel Avivs Universitet för Matematisk Vetenskap, anser 59% av de judiska israelerna att judar skall ha företräde framför araber till statliga arbeten, och 42% vill inte bo i samma hus som araber eller ha sina barn i samma klasser som arabiska barn. 33% vill se en lag som förbjuder israeliska araber att rösta i parlamentsval, 74% vill ha separata vägar för palestinier och israeler på Västbanken och 47% önskar att en del av Israels arabiska befolkning kunde överföras – fördrivas! – dit. 38% vill, å andra sidan, att Israel lägger beslag på Västbanken, med de illegala bosättningarna, för egen del.
Även om 31% av de israeliska judarna förnekar att Israel praktiserar apartheid mot palestinierna, inser majoriteten (58%) uppenbarligen, och accepterar, att det är så. Israel är idag en nog så utvecklad apartheidstat som en gång Sydafrika. De som, inte minst i Sverige, envist hävdar att Israel är ett bra exempel på demokrati i Mellanöstern, borde nog rannsaka sin egen demokratisyn.
Möjligen kan det svenska erkännandet av Palestina, som bland annat den tidigare talmannen i det israeliska parlamentet Avraham Burg hoppas, bidra till att den här negativa utvecklingen bryts. Detta kan uppnås genom att andra EU-länder följer efter och tillsammans på allvar med bojkotter, sanktioner och indragna investeringar ser till att trycket mot Israel ökar så att man – likt fallet Sydafrika – tvingas ändra sin politik. Att man tvingas avsluta ockupationen och införa demokrati för alla sina medborgare. I dagarna är det 25 år sedan Berlinmuren föll. Det är hög tid att muren i Palestina – den kanske mest tydliga symbolen för israelisk apartheid – också förvisas till historiens skräphög.
