Sverige blir därmed den 134:de av knappt 200 stater i världen, som erkänner Palestina. Israel drar hem sin ambassadör, ett tecken på svaghet, möjligen desperation. Det finns kritik från borgerliga partier och media, se något nedan. Men kritikerna, inklusive de flesta EU-stater bör skämmas om de inte snarast ansluter sig till Sveriges beslut. Då kan EU med ökad tyngd pressa Israel till rättvisa fredsförhandlingar, i bästa fall inte så beroende av USA, som har sina mycket starka intressen att stödja Israel.
* Vi hade för en tid sedan ett inlägg med en kritisk inställning till Margot Wallström, där jag spädde på med mina intryck från radiodebatt med Wallström och kritik av mediokra insatser som socialminister. Kanske blir hon en mycket bättre utrikesminister än många på vänsterkanten trott.
”Målet är att Israel och Palestina ska kunna leva inom ömsesidigt erkända gränser, med 1967 års gränser som utgångspunkt och med Jerusalem som huvudstad för två stater och där eventuella markbyten endast accepteras om parterna framförhandlar det.”
Hon är medveten om att ”Den palestinska myndigheten har förvisso inte full kontroll över Palestina, vare sig på Västbanken eller i Gaza. Sverige har tidigare erkänt stater – Kroatien 1992 och Kosovo 2008 – trots att dessa saknade faktisk kontroll över delar av sitt territorium. Palestina är liksom dessa ett speciellt fall.”
Margot Wallström påpekar att ”Regeringens bedömning att de folkrättsliga kriterierna är uppfyllda delas av folkrättsliga experter, däribland professorerna Ove Bring, Said Mahmoudi och Pål Wrange, som nyligen skrev i ämnet här på DN Debatt (20/10).”
Invändningar
* DN ”Den borgerliga oppositionen är splittrad i sin syn på regeringens beslut att erkänna Palestina som stat. FP:s Birgitta Ohlsson varnar för att den terroriststämplade organisationen Hamas legitimeras. Centerns Kerstin Lundgren har en annan uppfattning.
Erkännandet är en viktig signal, säger hon.” Även moderaterna är emot erkännandet. Oppositionen mot beslutet har uppenbarligen i praktiken accepterat Israels apartheid-politik, något som inte utvecklas här.
Man menar att det legitimerar Hamas, som vann det senaste valet i Palestina, men som av USA och EU, och svenska kritiker stämplas som en terroristorganisation. Jag tycker att Hamas raketbeskjutningar är felaktiga, men förståeliga med tanke på den brutala apartheidpolitik palestinier utsätts för. Det finns betydligt större fog då att kalla Israel (och USA förstås) för terroriststater med tanke på dessa länders utrikespolitik – vilket dominerande massmedia blundar för. DN:s huvudledare har den mystiska titeln ”Erkänt principlösa boliner”, och man skriver helt vilseledande ”Israels ockupation är ett faktum – liksom Hamas.” Jan Guillous artikel i Aftonbladet ”Därför är Folkpartiets inställning till Israel och Palestina hyckleri” har en helt annan demokratisk kvalitet.
Margot Wallström för nu facklan vidare i den politik i Israel-konflikten som fördes av t.ex. Olof Palme och Sven Andersson, en politik som gjorde Sverige aktat i världen, men som var impopulär bland ledande kretsar i imperialist- och antidemokratiska krafter i USA och en del andra stater.
Vad hände i FN för ett år sedan?
Då röstade 138 länder, däribland Sverige, för att Palestina skulle få observatörsstatus i FN, medan 9 röstade emot och 46 la ned sina röster. Israel beslöt då att stoppa 120 miljoner US dollar i skattemedel som skulle levereras till den palestinska myndigheten, ett uttryck för den apartheidpolitik Israel bedriver med stöd från USA:s president och regering.
Och inte nog med det. Israels regering beslöt att bygga 3 000 nya bostäder för illegala bosättare i östra Jerusalem och på Västbanken. Det är bra att Sverige liksom flera andra länder protesterar mot detta. Redan lever 600 000 israeler (10 % av befolkningen) illegalt på ockuperad mark.
Dåvarande utrikesminister Clinton uttryckte USA:s inställning om omröstningen ”unfortunate and counterproductive” (olycklig och kontraproduktiv).
Vilka 9 stater röstade mot uppgraderingen av Palestina?
Naturligtvis gjorde Israel och USA det. Vidare röstade högerorienterade Kanada och Tjeckien mot Palestina.
De övriga fem är mycket små länder i starkt beroende av USA, i ett fall av Australien.
Marshallöarna: Bruttonationalprodukt (NBP) 115 miljoner US dollar, av vilket 57,5 miljoner (50 %) är bidrag från USA. Valutan är US dollar.
Mikronesien:: Bruttonationalprodukt 341 miljoner US dollar, av vilket 90 miljoner (26 %) är bidrag från USA. Valutan är US dollar.
Nauru: Bruttonationalprodukt 37 miljoner US dollar, av vilket en stor andel är bidrag från Australien mot det att Nauru tar emot flyktingar som Australien inte vill ta emot. Valutan är australienska dollar.
Palau: Bruttonationalprodukt 164 miljoner US dollar, av vilket 156 miljoner (95 %) är bidrag från USA. Valutan är US dollar. Är det inte sådant här som brukar kallas röstköp, mutor och korruption? Annat förslag?
Dessa 4 länder har totalt 204 000 invånare enligt Wikipedia.
Panama: Panamas ekonomi är helt integrerad med USA. 80 % av inkomsterna kommer från serviceindustrin, främst från Panamakanalen. Valutan heter Balboa och 1 Balboa= 1 dollar.
De nio nej-sägarna har totalt 368 miljoner invånare (USA har 315 miljoner), dvs de representerar drygt 5 % av världens befolkning.
Något om bakgrunden.
* I samband med Israels tillblivelse 1948 genomförde judiska terrorgrupper omfattande raider in i de palestinska områdena, drev omkring 750.000 människor på flykt och förstörde över 500 palestinska samhällen. Sedan arabiska arméer ingripit kunde småningom en vapenvila uppnås. Omkring hälften av den tilltänkta palestinska staten hade då gått förlorad och bara lämnat Västbanken och Gaza, totalt 22% av mandatet Palestina, kvar att bygga en palestinsk stat på – något som dessutom ännu ej skett.
* Detta, och de ytterligare erövringar som Israel gjort i krigen 1967 och 1973, samt misslyckade försökt till fredsuppgörelser är en bakgrund till dagens situation.
* Är det för resten inte märkligt att Israels mycket nära allierade USA jämt ska vara fredsmäklare?
Gaza
* Under tiden 29/9 2000 – 26/12 2008 hade drygt 3000 personer i Gaza dödats av Israels militär. Försvarsminister Barak gav enligt israelisk press redan under försommaren 2008 order om att krigsmakten skulle inleda förberedelserna för en offensiv mot Gaza, redna redan innan de förhandlingar genomförts, som skulle utmynna i vapenstillestånd mellan Israel och Hamas. I juni ingicks vapenvila mellan Israel och Hams. Den 1/11 dödade israeliska trupper en palestinier. Därefter avfyrades raketer från Gaza mot Israel och som svar på detta kom anfall från Israel som dödade ytterligare sex palestinier. Ytterligare palestinier dödades i israeliska räder in i Gaza. Hamas ansåg därmed att vapenvilan var bruten.
* Israel angrepp sedan Gaza i operation ”Gjutet bly” 27/12 2008 i ett krig som pågick i 3 veckor.
Enligt en FN-rapport dödades under kriget 1434 palestinier, varav 709 enligt israelisk militär var stridande. Bland de döda fanns 288 barn och 121 kvinnor. Av 5303 skadade palestinier var 1606 barn och 828 kvinnor. Det beräknas av ungefär 21000 bostäder förstördes. Tretton israeler dödades under konflikten, därav 3 civila. Fyra av de dödade soldaterna dödades av misstag av de egna.
* 2012. Under åtta dagar av attacker av Israel mot Gaza i november dödades 162 palestinier och sex israeler. Delar av Gazas infrastruktur ödelades. Israel genomförde drygt 1 500 flygattacker under ”Operation försvarspelare” , medan ungefär lika många raketer avfyrades mot Israel under samma tid.
Gaza-kriget 2014
Enligt FN dödades mellan 7 juli och 26 augusti minst 2131 palestinier. Minst 1473 av de döda var civila, därav 501 barn och 257 kvinnor. Enligt det palestinska hälsoministeriet skadades mer än 11 100 palestinier. FN beräknade att minst 373 000 barn behöver specialiserat psykosocialt stöd. Enligt FN tvingades 425 000 palestinier lämna sina hem på grund av kriget. Under samma period dödades 71 personer på den israeliska sidan, därav 66 soldater, 4 civila och en utländsk arbetare från Thailand.
Flera sjukhus i Gaza förstördes av israeliskt artilleri, vilket ledde till en mycket stor brist på sjukvård. Vid flera tillfällen bombades FN-skolor, där civilpersoner sökt skydd, varvid många människor dödades. Enligt FN blev 18 000 bostäder helt förstörda eller allvarligt skadade av israeliska attacker, vilket gjorde omkring 108 000 palestinier hemlösa.
Denna artikel har också publicerats som blogginlägg på http://jinge.se