I prismotiveringen framhåller Olof Palmes Minnesfond den protestantiska prästen Mitri Raheb tydliga fredsbudskap:  ”Vi vill att ni ska leva, inte dö, för Palestina.” ett provokativt budskap menar många i högern, även här i Sverige. Samtidigt ger den israeliska regeringen sitt tillstånd till att bosättarhögern bygger 153 nya illegala kolonier (bosättningar) på palestinskt mark. Med dem allt högre och mer massiva murar. Som vanligt talas det nyspråk, krig är fred.

Högern önskar inget hellre än att nya murar byggs och att gränser blir omöjliga att penetrera. Frågan är ifall inte detta är det egentliga skälet till det starka motståndet till Mitri Rahebs Palmepris. Så här skriver Minnesfonden i sitt pressmedelande: "I ett Betlehem, som på tre sidor stängs in av ockupationsmaktens murar, har Raheb med sina innovativa konstnärliga utbildningar i film, konst och drama möjliggjort för ungdomar att utforska sin palestinska identitet och att med ickevåld och kulturen som vapen göra kreativt motstånd mot en förkvävande instängning."  Klart högern inte vill se rivna murar. Klart de vill se en ständigt mera militariserad instängning av palestinierna. Hur ska de annars kunna fortsätta sälja G4S med fleras legoknekttjänster, övervakningsutrustning och andra  krigsmatriel-relaterade varor till Israel?

Ännu mera bestickande är kanske kritiken mot Haaretz journalist Gideon Levy. En trodde ju att den liberala högerns yttrandefrihet var mera än munläder. Gideon Levys penna är vass. Han kritiserar envetet den israeliska bombhögern, deras illegala blockad av Gaza, massfängslandet av barn utan rättegång, avrättningar av civila utan rättegång, angrepskrig mot Västbanken och Gaza etc etc

Hans penna är lysande : han själv och hans familj ständigt  trakasserade och dödshotade, men modigt stridande mot israelisk galenskap exempelvis  i tidningen Makor Rishons (ungefär Urkällan) som nyligen dödshotade Sveriges utrikesminister Margot Wallström som straff för att hon ifrågasatt Israels politik. 

Glädjande nog för FiBs  medarbetare så jämfördes Haaretz modiga publicist med Jan Myrdal i tidningen Världen Idag. Nu kan jag tro att Ulf Cahn som gjorde  jämförelsn inte menade att jag som FiBs medarbetare skulle känna stoltet över att kollegan Myrdal.  Cahn arbetar nämligen för  Förenade Israelinsamlingen, och han gillar nog inte Myrdal.

Hur det än ligger till med saken är valet av årets palmepristagare spännande och vitalt.