Den överväldigande majoriteten av världens stater går emot sådana angrepp och attacker. Det ligger i Sveriges intresse som liten stat att försvara FN-stadgan och våldsförbudet. Då måste man konsekvent hävda lagen mot krig. Annars lämnar man fältet fritt för stormakters godtycke och aggression. I argumentationen som söker legitimera det ryska agerandet i Ukraina har det förekommit illavarslande inslag som vi hört tidigare från interventionistiska makter.

Stefan Lindgren skriver den 13 september 2014 på fib.se.debatt under rubriken - Om “Putins bluff”. Han polemiserar där mot vår artikel i senaste numret av FiB/K.

Är det viktiga politiska frågor han tar upp? Vilka politiska uppgifter ställer han? Detta bör den intresserade läsaren tänka över.

 Först tar han upp att Putin inte bluffat. Det är fel. Putin har försökt att vilseleda. Det kommer vi att belägga i den här artikeln.

Stefan Lindgren tar också upp att Kosovo utgör ett ”prejudikat”. Det är inte korrekt. Han har fel när han talar om ”prejudikatet Kosovo – stormakters rätt att stycka upp andra stater med bombkrig”. Något sådant prejudikat föreligger inte.

Övergripande

När det gäller det större perspektivet hänvisar vi till vår övergripande artikel, Ukraina, Politiken och Våldsförbudet, som vi publicerat på fib.se.debatt. Vi konstaterar i anslutning till den:

Väst har blandat sig i Ukrainas interna angelägenheter och sannolikt brutit mot FN-stadgans interventionsförbud. Väst har drivit en oförnuftig, provokativ politik.

Ryssland har intervenerat militärt i Ukraina och gjort sig skyldigt till aggression mot landet, som banat vägen för annektionen av Krim och fullskaligt krig i östra Ukraina, vilket lett till många dödsoffer och hundratusentals på flykt.

Ryssland har till försvar för aggressionen använt argument som slår mot FN-stadgans grundläggande principer och FN som institution. Ryssland har knappast vunnit något stöd alls för sitt agerande bland världen stater.

Sveriges avgående utrikesminister har bidragit till att underblåsa en farlig säkerhetspolitisk situation utan att ta hänsyn till realiteterna. Istället för att alliansfritt verka för fred och avspänning har han aktivistiskt stimulerat till äventyrligheter, till skada för Ukraina och även för Sverige.

Utvecklingen i Ukraina understryker följande väsentliga politiska uppgifter:

-       försvara svensk alliansfrihet och återställ den fullt ut;

-       verka för att Sverige återtar sin traditionella roll att arbeta för avspänning och säkerhet;

-       verka mot svenskt Nato-medlemskap; och

-       försvara konsekvent FN-stadgans våldsförbud mot kränkningar, inklusive de ryska kränkningarna i Ukraina.

Vilka slutsatser drar Stefan Lindgren för sin del av Ukraina? Slutsatsen verkar vara att man ska backa upp Putin. Den hållningen saknar förankring i Sverige och medför politisk isolering.

Rådgivande utlåtandet

På begäran av FN:s generalförsamling avgav Internationella domstolen i Haag (ICJ, FN:s högsta domstol) den 22 juli 2010 ett rådgivande utlåtande om en ensidig deklaration om oberoende som gällde Kosovo.

Det utlåtandet kan läsaren ta del av i dess helhet på: http://www.icj-cij.org/docket/files/141/16010.pdf

Domstolens utlåtande handlar inte om ett ställningstagande för eller emot Kosovos utbrytning. Domstolen konstaterade bara att man hade förklarat sig vara självständig. Det var inget folkrättsbrott i sig. Huruvida Kosovo skulle ses som och erkännas som en självständig stat tog domstolen inte ställning till. Domstolen undvek att uttala sig om rätten till avskiljande.

ICJ instämde inte

I ett tal den 18 mars i år framförde president Putin följande:

“Moreover, the Crimean authorities referred to the well-known Kosovo precedent – a precedent our western colleagues created with their own hands in a very similar situation, when they agreed that the unilateral separation of Kosovo from Serbia, exactly what Crimea is doing now, was legitimate and did not require any permission from the country’s central authorities. Pursuant to Article 2, Chapter 1 of the United Nations Charter, the UN International Court agreed with this approach and made the following comment in its ruling of July 22, 2010, and I quote: “No general prohibition may be inferred from the practice of the Security Council with regard to declarations of independence,” and “General international law contains no prohibition on declarations of independence.” Crystal clear, as they say.” (http://kremlin.ru; våra understrykningar)

Putin påstår här att ICJ i enlighet med artikel 2 i kapitel 1 av FN-stadgan skulle ha instämt i att det ”ensidiga avskiljandet” av Kosovo från Serbien var legitimt och inte krävde något godkännande från landets centrala myndigheter.

Detta påstående är felaktigt. Det har inget stöd i ICJ:s utlåtande. ICJ har inte uttalat sig om detta. Den bestämmelse i FN-stadgan som Putin hänvisar till nämns för övrigt inte i utlåtandet. Putin förvränger alltså.

När Putin talade i duman blinkade han med ena ögat åt ledarna i Washington: ”Jag kör samma trick som ni. Det går säkert hem nu också.”

USA:s utrikesminister Hillary Clinton refererade nämligen 2010 på samma vilseledande sätt till ICJ:s utlåtande och använde det för att legitimera USA:s stöd till utbrytningen av Kosovo.

Avsikten var att den allmänna opinionen skulle bibringas uppfattningen att ICJ legaliserat Kosovos utbrytning och att Krims utbrytning skulle uppfattas på samma sätt. Ledarna i USA och i Moskva räknar med att få kommer att syna korten och ta reda på vad ICJ egentligen sagt.

Tyska Der Spiegel (15/2014) intervjuade en av domarna i ICJ, den internationellt erkände folkrättsjuristen Bruno Simma, om Kosovo, Krim och ICJ:

SPIEGEL: Finns det inte en folkens självbestämmanderätt och därmed också en rätt till utträde, avskiljande från en bestående stat? Internationella domstolen i Haag har ju i ett utlåtande 2010 uttryckligen godkänt Kosovos självständighetsförklaring – ni medverkade till det.

Simma: Domstolen undvek emellertid noggrant varje uttalande om någon rätt till avskiljande. Folkens självbestämmanderätt gäller normalt bara en rätt till självförvaltning, till långtgående självstyre. Ett avskiljande av Krim från Ukraina hade folkrättsligt kanske varit rättfärdigat om ryssarna där dessförinnan hade varit brutalt förtryckta – detta är över huvud taget ingenting man kan urskilja här.

Stefan Lindgren talar om Kosovo som ett prejudikat. Detta är felaktigt. Det är inget prejudikat att stormakter förvrängt försöker utnyttja fallet när det passar dem. ICJ har inte gjort saken till ett prejudikat.

 Kosovo, denna osjälvständiga klientstat, är inte medlem av FN. Det beror bl.a. på att Ryssland motsatt sig detta, eftersom Kosovo var resultatet av ett aggressivit bombkrig och utländsk intervention. På motsvarande sätt är Krim resultatet av utländsk aggression.

Rolf Andersson, Ingemar Folke och Lars-Gunnar Liljestrand