I en intervju i Sveriges Radio ger den israeliske författaren Amos Oz sin syn på den israelisk-palestinska konflikten. Det behövs en ”rättvis skilsmässa” mellan folken, menar Oz – men ger inget besked om hur en sådan skulle se ut. Amos Oz, hyllad veteran i den israeliska fredsrörelsen och vars texter används som undervisningsmaterial i svenska skolor, har ställt sig bakom Israels tre senaste krig mot palestinierna. Motiven, menar han, har varit ädla - även om han tycker att den israeliska armén använt litet övervåld ibland. Den nyvunna krigsaktivismen är inget unikt för Amos Oz. Minst 95% av Israels judiska befolkning beräknas ha stött det senaste kriget mot Gaza. Bland icke-judar i Israel är siffrorna sannolikt de omvända.
Amos Oz är inte imponerad av människans natur. Redan små barn är ”våldsamma, egoistiska och egocentriska”, vuxna inte självklart mer mogna, och konflikten Israel/Palestina är en där ”båda parter har fel”. Ockupationen är ”en katastrof både för de ockuperade och de som ockuperar”, menar Oz. I sin bok ”Hur man botar en fanatiker”, som sprids bland svenska elever, förordar han en humoristisk livsåskådning, och förmåga att leva sig in i motståndarens situation, som ”bot” för alltför radikala palestinska krav – som att till exempel få tillbaka sitt land. Det är minsann inte lätt att vara ockupant heller, menar Oz. Eller för den delen, frestas man tillägga, vakt i något koncentrationsläger eller medlem i någon israelisk skvadron för utomrättsliga avrättningar heller.
Pacifism är hur som helst inget alternativ för den gamle fredsaktivisten. ”För pacifister är krig det mest onda, men för mig är aggression det mest onda. Och ibland måste den besvaras”. Men bara av Israel således. Palestinierna borde sitta lugnt och stilla, och sluta skjuta raketer, så ordnar sig nog resten.
Amos Oz säger att ”många som fördömer Israels krigföring inte riktigt känner till vad Hamas är för organisation”. ”Hamas manifest”, menar Amos Oz, ”uppmanar k att döda judar var än i världen de befinner sig”. Men här ljuger den gamle fredskämpen, vilket intervjuaren missar eller avstår från att påpeka - och dessutom används inte manifestet längre av Hamas, som istället upprepade gånger erbjudit en fred med Israel inom 1967 års gränser.
Fredsikonen ”förvånas över hur välutbildade västerlänningar ” ser konflikten som svart-vit och ”verkar tycka att det är ok att ha stöttat de goda och fördömt de onda”. Själv har han inga problem med detta. Hamas är onda helt enkelt, och den fängslade palestinske ledaren Marwan Barghouti – den tänkbare ledaren för ett framtida fritt Palestina, och av många betraktad som palestiniernas Nelson Mandela – är rätt och slätt ”min fiende” förklarar Oz.
Amos Oz har skickat sin senaste bok till Marwan Barghouti med hopp om att det skulle bli lättare för denne ”att förstå mig”, att ”kunna föreställa sig hur det är att vara jag”. Men något svar har han inte fått. ”Nej”, säger Amos Oz, ”han får inte skriva brev från fängelset. Jag vet faktiskt inte om han någonsin fick boken”.
