Nyheten spreds snabbt över världen. Attacken presenteras som ett exempel på talibanernas hänsynslöshet – med kommentarerna om att de flesta av ISAF-styrkorna i landet förbereder ett tillbakadragande nu när ”landet väljer” efterträdare till president Hamid Karzai. Så långt en typisk, intetsägande rapport från våra propagandaministerier. Låt oss titta lite närmare på denna avskyvärda händelse.

Befälhavaren för den lokala polisstyrkan i Afghanistan, Masuma Farzaí, berättade att attacken skedde när soldaterna delade ut färgkritor och brevpapper till barnen. Utdelningen var antagligen en planerad psyopsaktivitet för när soldaterna delar ut godis och pennor – eller Viagra till lokala hövdingar – så handlar det inte om några humanitära insatser utan om att försöka vinna befolkningens "hearts and minds”.

Psykologiska operationer är inte ovanliga utan ingår i USAs och NATOs arsenal – vid sidan av nattliga räder, hemliga fängelser, tortyr, uranammunition, flygbomber och drönare.

Den troliga grunden till tragedin var att någon eller några ljushuvud i ISAFs stab fått idén att soldaterna – som ett led i den psykologiska krigföringen – skulle lämna sina bepansrade vagnar för att dela ut ”krims-krams”. Detta var bara den senaste händelsen i en lång rad av ISAFs stupida beslut som slutade tragiskt.

Andra rapporter gjorde gällande att utdelningen fotograferades – möjligen för en glassig rekryteringsbroschyr av nya soldater. Hela händelsen, från början till slut, lär på behörigt avstånd ha filmats av amerikanska soldater.

Å andra sidan har budskapet från talibanerna varit lika tydligt som hänsynslöst. Händelsen var inte bara ett uttryck för motstånd mot utländsk ockupation och kollaboranter utan också ett budskap till alla afghaner: vi samarbetar inte med ockupanterna, vi bekämpar ockupanterna var de än finns.

En ”mindre detalj” som inte nämndes i mediernas rapportering var att bland de dödade fanns fyra tjeckiska soldater. Svenska medier förmådde inte att ägna utrymme åt att nämna soldaternas nationalitet, namn, visa bilder eller tala om från vilka byar och städer de kom ifrån. De omnämndes bara som ”ISAFs soldater”. Så lite var deras liv värda – trots att vi i Sverige deltar i samma oändliga och meningslösa krig.

Den förre tjeckiska premiärministern Jiri Paroubek sa att de tjeckiska soldaterna dött i onödan ” i ett onödigt krig utkämpat för intressen med vilka vi inte har något gemensamt” och han uppmanade regeringen att dra tillbaka soldaterna från Afghanistan.

I Tjeckien irriterades en del av presidenten Milos Zemans vilseledande klyscha när han hävdade att soldaterna inte dog i onödan utan att de offrade sina liv för att terroristerna inte ska kunna ta sig till Tjeckien och angripa oskyldiga civila.

Hans resonemang var för många en svårsmält karamell med tanke på landets historia som under de senaste 80 åren upplevt två ockupationer. Många har egna erfarenheter av hur det är att kämpa mot och leva under ett diktat.

I en av kommentarerna drog sig skribenten till minnes år 1939 i Prag när en soldat i Wehrmacht bjöd honom på en chokladkaka. Han vägrade. Det var först när mamman pratade med soldaten som han fått ta emot kakan. Skribenten skriver att han inte ens var sex år gammal, men redan då visste han vem som var ockupant. De afghanska barnen förstår det också, fast priset för denna kunskap var den här gången horribel.