Ska nazister få demonstrera 1 maj?

Första maj är en dag som traditionellt sett firas av arbetarrörelsen. Men andra vill gärna utnyttja dagen. Polisen i Jönköping har gett tillstånd till Svenskarnas Parti, SvP, att demonstrera i staden 1 maj. SvP hette tidigare Nationalsocialistisk Front, men har samma rasistiska politik. Inom Vänstern och runtom i landet pågår en debatt om detta. Många Jönköpingsbor, inklusive företrädare för kommunfullmäktige i staden, kyrkan och många andra, kritiserar att polisen gett SvP tillstånd att demonstrera. Demonstrationen ägde också rum kantad av burop, skrik och sittprotester från en större mängd aktivister. Där fanns många motdemonstranter. (Bilden är från Jönköpingsposten).

Jönköpingsposten rapporterade under eftermiddagen att ”sammanlagt 19 personer har blivit gripna. 13 av dem för ohörsamhet mot ordningsmakt. 32 personer har omhändertagits på grund av ordningsstörningar och cirka 90 personer har avlägsnats i bussar. De preliminära uppgifterna kommer från Jönköpingspolisens hemsida.”

I rapporterna från 1 maj i Frankrike uppmärksammas att Front National hade en demonstration med många tusen deltagare. Där deltog partiledaren Marine Le Pen, hennes far och företrädare, FN-borgmästarna, och man fick lämpligt nog se dem stå i givakt framför en staty av nationalhjälten Jeanne D’Arc. Vi åkte till 1 maj-firande i grann- och keramikstaden Salernes, där borgmästaren mest pratade om lokala frågor, om jag förstod rätt.

Henrik Persson, aktiv medlem i FIB, tillhör dem som förespråkat att demonstrationen ska förbjudas och har här på hemsidan anfört:

Kärnan i SvP:s budskap en hets mot folkgrupp, vilket är ett lagbrott i vårt land. JO-anmälningar mot polisens beslut i Jönköping att ge SvP tillstånd att demonstrera är därför inte korrekt och i enlighet med våra lagar.

SvP vill införa apartheid i Sverige. På sin hemsida skriver SvP att enbart personer som har ”det västerländska genetiska och kulturella arvet” kan vara svenska medborgare, eller ha förtroendeposter i landet.

Det finns fler dokument som kan ligga till grund för att polisen inte tillåter nazistgrupper sprida sin lära. Sverige undertecknade på 60-talet t ex också en FN-resolution mot rasism är helt klar i sin innebörd:

”Konventionsstaterna fördömer all propaganda och alla organisationer som grundar sig på föreställningar eller teorier att någon ras eller persongrupp av viss hudfärg eller visst etniskt ursprung skulle vara överlägsen någon annan grupp…

I detta syfte skall konventionsstaterna … olagligförklara och förbjuda organisationer samt organiserad propaganda som främjar och uppmuntrar till rasdiskriminering…”

I SvP:s egna radiosändningar ”Radio Framåt” menar man att apartheid, och åtskillnaden fram till 60-talet mellan svarta och vita i USA var positivt. Man har också uttryckt besvikelse över avskaffandet av slaveriet.

För närmare 10 år sedan, 22/8 2004, publicerade Aftonbladet en artikel ”Förbjuder vi lögner förlorar sanningen” om yttrandefrihet av Jan Myrdal, som jag tycker fortfarande är hållbar. En undertitel handlar om goda avsikter med livsfarliga konsekvenser. Han pläderar där starkt för yttrandefrihet. Jag citerar nedan avsnitt ur artikeln:

”Under mer än ett sekel sökte det som efter franskt föredöme kallade sig vänster försvara och förverkliga de fri- och rättigheter som skrivits ned i 1789 års franska medborgarrättsförklaring; det Första tillägget till Förenta staternas författning; den svenska Förordningen angående skriv- och tryckfriheten av den 2 december 1766 och § 16 i den regeringsform som fastställdes av Kungl. Maj:t och rikets ständer i Stockholm den 6 juni 1809″.

Friheterna behövs om folket skall segra.

Inför, under och efter första världskriget kunde i Europa först nationella ligor och därefter fascistiska rörelser skapa ett starkt folkligt stöd för att avskaffa, eller åtminstone inskränka, de medborgerliga fri- och rättigheter vilka varken gett arbete eller omsorg. Goebbles fick stöd för sin spektakulära bokbränning även utanför kårstudenternas krets! Det tyska folket, även arbetarklassen (med undantag för försvinnande små grupper), slöt faktiskt upp kring Hitlers frihetsfientliga politik. Hans politik gav arbete och social trygghet. Då betydde de av alla kända koncentrationslägren (med tortyr och allt) mindre.

Under efterkrigstiden kunde folken i Europa – i olika hög grad – driva igenom ekonomiska reformer och utvidga frihetsmöjligheterna. Men nu har vinden vänt. Världspolitiken är åter som före första världskriget. Åter kämpar rovgiriga imperialistblock med och mot varandra om makt och råvaror (olja!) och i alla våra stater nedmonteras, inskränks eller avskaffas bit för bit den välfärd, den rättstrygghet och de medborgerliga fri- och rättigheter vilka ännu för en generation sedan tycktes (relativt) säkrade.

Man bör komma ihåg vad Marx och Engels framhöll utan yttrandefrihet, pressfrihet och församlingsfrihet kan arbetarklassen aldrig segra. ”Sanningen av det Marx och Engels påpekade visas genom Sovjetunionens sammanbrott. Partiledarnas omvandling till en rovgirig ny kapitalistklass vilken stal folkets egendom och störtade massorna i elände hade inte blivit möjlig för dem om de inte först satt folkets pressfrihet, yttrandefrihet och församlingsfrihet ur spel.”

Inte bara de intellektuella i PEN-klubbar har kunnat mobiliseras till kamp för att förbjuda lögnen utan det är just de partier, grupper och individer som kallar sig socialister, väns-ter och till och med revolutionärer vilka gått i spetsen när det gällt att undergräva den borgerliga revolutionens frihetliga landvinningar och införa de lagar som krävs för att säkra den härskande klassens makt.

Lagarna har utvidgats till dess det i Frankrike och Tyskland – med spridningseffekter ut i hela EU – blivit straffbart att ifrågasätta nu statligt officiella sanningar om andra världskriget. Men den som var med om den tiden vet att att det gått lögn i historieskrivningen. Mycket av det jag – ännu – kunnat publicera i Sverige hade varit straffbart i Tyskland och Frankrike.

Innebär detta att jag anser att också historierevisionisten Faurisson bör få publicera sig? Visst! Det är bara sedan att läsa, kontrollera; motbevisa om så är. Göra som Milton tillrådde.”

Torbjörn Tännsjö, professor i filosofi vid Stockholms Universitet skrev 30/4 på SVT Debatt att det är ”modigt och riktigt” av polisen att ge tillstånd till Svenskarnas Parti.

Knut Lindelöf kommer till samma ståndpunkt som jag i dagens blogginlägg. Han påminner också om att det inte minst efter Kärrtorpshändelserna finns goda skäl att tillämpa andra kapitlets 25 § i Ordningslagen

”Polismyndigheten får förbjuda att det hålls en allmän sammankomst, om det vid en tidigare sammankomst av samma slag uppkommit svårare oordning vid själva sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller om sammankomsten visat sig ha medfört avsevärd fara för de närvarande eller allvarlig störning av trafiken.”

Han menar att man borde beviljat tillstånd så att krock i tid och rum med traditionella 1-majdemonstrationer undvikits och skriver ”Hur polismyndigheten i Jönköpings län har kunnat bevilja nynazister demonstrationstillstånd på 1 maj mitt på dagen och mitt i staden kan bara förklaras på två sätt. Antingen är de okunniga om både historien och juridiken, eller så är det som i Uppsala 26 april 1943, då en nazistdemonstration vid Uppsala högar skyddades av statspolisen som angrep motdemonstranterna i en sabelchock alltså att polisen har ett finger med i spelet för att hjälpa fascisterna på traven. Låt oss tro att det är okunnigheten som gäller i det här fallet.”

Sammanfattningsvis gäller det att slå vakt om yttrande- och åsiktsfrihet. Både Knut Lindelöf och jag är aktiva i föreningen Folket i Bild Kulturfront, som har ”försvar för yttrande och tryckfriheten” som en av sina tre centrala paroller. De andra är ”antiimperialism” och ”för en folkets kultur”.Kampen mot främlingsfientlighet och fascism får föras med andra, politiska medel. Den stora demonstrationen i Kärrtorp i december visar att detta är möjligt. Viktigt i det politiska arbetet är att informera om hur dolt eller tidvis öppet stöd till rasismen har varit en del av kapitalismens försök att splittra arbetarrörelsen i klasskampen för att öka sina profiter.

Yttrandefriheten och demokratin håller på att inskränkas i Sverige.
Vi har i blogginlägg, bl.a. i mars, diskuterat den inskränkning av yttrandefriheten som pågår i Sverige, denna gång utgående från ett inlägg på DN Debatt med titeln ”Offentlighetsprincipen är på väg att vittra sönder” av journalisten och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke, före detta sekreterare i Yttrandefrihetskommittén och chefredaktör för Riksdag och Departement. Nils Funcke – skrivit krönikan i kommande numemr av FIB-Kulturfront:

Alltmer sekretess. ”EU-medlemskapet har inneburit mängder av ändringar av öppenhetsreglerna, och flera av dem medför tystnadsplikt för tjänstemän. Offentlighetsprincipen skulle skyddas i EU men har i ökande takt tagit stryk…. Vad hände med Sveriges sturska hållning?” skriver Nils Funcke.

• EU-inträdet 1995 har medfört att sekretessen skärpts vid 65 tillfällen, att meddelarfriheten avskaffats i 12 fall, att en vetorätt för EU:s institutioner införts för utlämnande av vissa handlingar och att utrikessekretessen getts en utökad och vid tillämpning.
• Regeringen har också avskaffat meddelarfriheten i 7 fall, föreslagit lägre skydd för vissa meddelare och vill begränsa möjligheterna att granska militära insatser.

* När det svenska EU-ordförandeskapet 2001 utvärderades konstaterade regeringen att Sverige sedan inträdet i EU ”konsekvent och framgångsrikt värnat om den svenska offentlighetsprincipen”. Regeringen ansåg sig ha klarat målsättningen att den svenska offentlighetsprincipen inte får urholkas. Det var då det.

* Meddelarfriheten som lagstiftaren hittills beskrivits som en säkerhetsventil mot misshushållning och korruption upphävs. Anonymitetsskyddet för uppgiftslämnare upphör och myndigheterna ges rätt att leta upp och straffa den som läcker.

* En ren plattläggningsparagraf ger EU-kommissionen vetorätt och uppgifter får bara lämnas ut om kommissionen samtycker. Det innebär ett avsteg från den svenska huvudregeln att det är den myndighet som förvarar en handling och inte avsändaren som ska pröva ett utlämnande.

* En annan försämring är det sänkta skyddet för den som lämnar uppgifter till utländska korrespondenter i Sverige och tankarna att i princip omöjliggöra en granskande rapportering från internationella militära insatser där Sverige deltar.

Vid EU inträdet 1995 avgav Sverige en deklaration: Offentlighetsprincipen, särskilt rätten att ta del av allmänna handlingar, och grundlagsskyddet för meddelarfriheten, är och förblir grundläggande principer som utgör en del av Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv.

På DN Debatt 25/3 hävdade två advokater under rubriken ”Fotografers arbete kan kriminaliseras av ny lag” att ”Moderaterna driver en mediepolitik som minskar yttrandefriheten”. Deras artikel innehåller mycket allvarlig kritik mot justitiedepartementet. De skrev:

* ”Det moderatledda justitiedepartementet under Beatrice Ask arbetar stegvis med att krympa vad medborgarna får veta genom massmedierna. En utredning tillsatt av justitieministern presenterade nyss ett förslag som hotar att kriminalisera utrikeskorrespondenters rapportering från krigs-­ och oroshärdar, SOU 2012:95. Samtidigt tar nu riksdagen ställning till ett lagförslag som utarbetats inom justitiedepartementet och som oberättigat kommit att kallas kränkande fotografering.”

* ”När justitieministern ifrågasätter om yttrandefriheten är avvägd på ett rimligt sätt mot andra intressen är det knappast mindre än ett uttryck för att friheten att yttra sig i press radio och tv ska minskas.”

* ”Det förslag som nu presenterats för riksdagen begränsar grundläggande rättigheter till informationsfrihet och yttrandefrihet. Tio ledamöter i riksdagen bör kunna ta ett initiativ för att bordlägga frågan. Ett sådant beslut ger tid till den eftertanke som krävs för att riksdagen ska avvisa propositionen.”

Nils Funcke skrev avslutningsvis ”Utredningens förslag utgör en fara för en granskande krigs- och utlandsrapportering. En sådan journalistik förutsätter ibland att även uppgifter som skulle kunna utgöra ”allvarligt men” för insatsen eller kommande samarbete dras fram i ljuset.”

Jag har tidigare beskrivit minskningen av yttrandefrihet och demokrati i USA, främst baserat på kritik från jurister i USA. Är vi på väg åt samma håll i Sverige>?

Medborgare, demokrater, vänner & organisationer som vill främja sanning och tryck- och yttrandefrihet – upp till kampen mot detta förslag till inskränkning av våra demokratiska rättigheter!