På DN Debatt rapporterades igår under rubriken ”Kraftigt ökat stöd för både Natointräde och värnplikt” att en opinionsundersökning i slutet av 2013 visade att
* 29 % var positiva till svenskt medlemskap i NATO medan 34 % är negativa
* 17 % var positiva 2012, vilket innebär en kraftig ökning i en tidigare stabil NATO-opinion
* 22 % anser att Sverige inte bör delta i militära operationer utomlands, jämfört med 16 % år 2012
* 51 % är mot svenskt deltagande i militär insats i Syrien medan 13 % är positiva
* 23 % har stort förtroende för försvaret, något lägre än 25 % 2012
* 41 % vill att allmän värnplikt införs, jämfört med 31 % år 2011.

Forskarna som skrivit artikeln menar att ”En rimlig tolkning är att svenska folket betraktar Nato som i första hand en organisation till stöd för territorialförsvar, inte främst som en organisation som med internationella insatser bidrar till global säkerhet.” Jag tror att den långvariga, okritiska bilden av krigsorganisationen Nato i massmedia spelar stor roll, vid sidan om insikten att Sverige fått ett mycket svagt försvar, då regering och riksdag i stället satsat på att delta i USA:s brutala krigsäventyr i Afghanistan, och även i Libyen. Vidare har Sverige alltmer deltagit i stora Nato-övningar på svensk mark.

* Sverige deltog nyligen i NATO:s jätteövning ”Cold Response”, med totalt omkring 1400 man, knappt 1/10 av de totalt 16 000 deltagarna totalt. Övningen omfattade krisscenarier inklusive massdemonstrationer och terrorhot och skedde nära Rysslands gränser i norr. Sverige ledde den multinationella brigaden i övningen.

* Vidare övar två svenska Gripenplan tillsammans med USA- flyg över Östersjön, vilket måste ses i samband med Natos uppladdning runt Rysslands gränser och Natos kommande övningar i Ukraina.

* Statliga Swedish Space Corporation (SCC), tidigare Rymdbolaget, hjälper USA med styrningssignalerna till drönarna i det olagliga drönarkriget över Mellanöstern. Med hjälp av SCC har USA:s senaste spionsatellit WGS4 kunnat placeras över Mellanöstern.

* Sverige deltar i NATO:s illegala krig i Afghanistan, och avser att stanna kvar, medan andra stater drar sig tillbaka.

* På NATO:s hemsida kan man läsa ” Relationerna mellan NATO och Sverige har en utgångspunkt i Sveriges anslutning till NATO:s program Partnership for Peace Sverige 1994. NATO och Sverige samarbetar aktivt i freds- och säkerhetsoperationer och har utvecklat samarbete på många andra områden. . Sverige står alltså NATO mycket nära.

Frågan om ett svenskt fullvärdigt medlemsskap i NATO är tyvärr alltmer aktuell. Tre svenska toppdiplomater (Hans Blix, Rolf Ekéus och Sven Hirdman) skrev i januari på DN Debatt under rubriken ”Går Sverige med i Nato ökar Rysslands misstro mot väst” inledningsvis att NATO-medlemskap inte är ”i Sveriges intresse. Ett ryskt anfall där Sverige vore indraget framstår inte som tänkbart. Sverige skulle då också få svårt att trovärdigt verka för att kärnvapen avskaffas”, skriver tre svenska toppdiplomater.

Hänvisningen till kärnvapen är relevant, eftersom Nato i slutändan litar till användning av kärnvapen och eftersom Sverige inte förenade sig med de alltfler länder som vid en omröstning i FN krävde kärnvapennedrustning. (Se blogginlägg här 3/11 där det framgår att 125 stater gick samman i ett uttalande som kräver kärnvapennedrustning utifrån ett humanitärt perspektiv.) Sverige gör ett avsteg från den nedrustningsinriktade kärnvapenpolicy som gjort vårt land så aktat internationellt, med företrädare som Inga Thorsson och Alva Myrdal (Nobelspristagare). Men vi har också en utriksminister som Carl Bildt, som av alltfler ses som en blind hyllare av och medhjälpare i USA:s esomoftast aggressiva utrikespolitik.

Enligt Obama’s SSM-plan för kärnvapen ska många miljarder dollar spenderas varje år i c:a 15 år för att söka förlänga användningstiden för kärnvapen. I planen ingår också konstruktion av fabriker och nya typer av kärnvapen. De amerikanska strategiska kärnvapnen förblir den yttersta garantin för Natos säkerhet. USA – och därmed Nato – håller sig till och med en doktrin om ”first-use” av kärnvapen.”Även Ryssland förstärker sitt kärnvapeninnehav. Nato:s politik ökar risken för förödande storkrig.

DN-debattörerna skrev vidare ”Ett medlemskap i Nato vore en stor förändring av Sveriges politik, minst lika stor som beslutet att gå med i EU. Ett beslut om Nato kan inte tas utan folkomröstning och utan att alla regeringsfähiga partier är med på båten. Debatten och folkomröstningen riskerar att bli uppslitande i avsaknad av yttre hot mot Sveriges säkerhet. Det skulle inte göra Sverige till ett stabilare land. Man kan notera att av riksdagspartierna endast Folkpartiet driver frågan om svenskt Natomedlemskap, även om Moderaterna är positiva och sympatisörer finns hos Kristdemokraterna. En folkomröstning om svenskt Natomedlemskap torde med säkerhet ge ett nej”.

De framför det sympatiska förslaget ”I stället för att bli medlemmar av Nato bör vi ägna oss åt ett mer målinriktat arbete för säkerhetspolitisk avspänning och nedrustning i Europa.”

En av DN:s huvudledare hade i januari titeln ”Logiken talar för NATO”. Men jag hävdar att ”Arbetet för freden och mot övergrepp talar mot NATO”.

Fortsätter nu med en beskrivning av NATO, som delvis kommer från boken ”USA som världspolis” (Se bloggsidan).

Vad är NATO idag?
NATO sattes upp som en försvarsorganisation 1949, närmast mot det påstådda hotet från Sovjetunionen som lidit och försvagats mycket mer än de senare NATO-länderna under andra världskriget. Då östblocket rämnade och Sovjet och Kina övergav sin socialism borde rollen för NATO vara över. Men i stället har både verksamhetsområdet och antalet medlemmar ökat. Nato framträder tydligt som en krigsorganisation ledd av USA:s styrande elit, USA-imperialismens ledare. USA lovade i början av 1990-talet ledarna för Ryssland att inte expandera österut. Man svek löftet och har rustat upp kring alltmer inringade Ryssland, en upprustning som Ryssland till slut reagerat mot i Krimfrågan.

Efter Sovjets sammanbrott 1991 har antalet medlemsländer mer än fördubblats till 28, varav 21 EU-stater. Vid NATO-toppmötet 2010 antogs den 7:e strategin ”NATO 2020”. Enligt denna ska NATO kunna ingripa mot ”instabilitet, inkluderande framväxande av extremism, terrorism och transnationella illegala aktiviteter som smuggling av vapen, människor och narkotika“. NATO ska slå tillbaka anfall mot ”vitala kommunikations-, transport- och transitvägar som internationell handel, energisäkerheten och välståndet är beroende av“ samt engagera sig i miljöfrågor.

NATO har visat sig vara en krigsorganisation i USA:s tjänst Bombningarna i Serbien och medhjälp i styckningen av Jugoslavien, kriget i Afghanistan, angreppet mot Libyen med tiotusentals dödade där NATO gick långt utöver FN-resolutionen. Andra delar av myntet USA-imperialismen är det övervaknings- och kontrollsamhälle som sedan länge byggts upp i USA, de hundratals militärbaserna i många länder, den spekulativa ekonomin med ökade arbetslöshet och ökade sociala klyftor.

Mot NATO – för en fredlig värld!
För ett värnpliktsbaserat försvar med förankring i Sverige!
Nej till stöd för imperialistiska krigsäventyr!
Folkomröstning!
DN-Debattörerna Hans Blix, Rolf Ekéus och Sven Hirdman hävdar att att svenskt medlemskap i Nato är omöjligt utan en folkomröstning.
Jag vill utvidga och vinkla frågan.
I en värld med utökad demokrati skulle en världsomfattande folkomröstning ordnas i försvars- och kärnvapenfrågan – Vem tror inte att en stor majoritet står bakom ett krav på kraftigt militär nedrustning globalt och att minst 90 % av jordens befolkning ställer sig bakom att kärnvapen snabbt avvecklas i världen?