Anders Borg liksom Peter Norman kommenterar bankernas utdelningsfest. Man tycker att utdelningarna är överdrivna och att bankerna inte visat tillräckligt samhällsansvar. Det är sorgligt att dessa två skall vara så ensamma i kritiken. Det finns inget tryck rent allmänt mot bankerna i samhället att ändra sin politik. En debatt saknas helt enkelt. Det verkar inte finnas någon som är beredd att kritisera bankerna.
Jag tror man kan för lite om bankvärlden och att man skyggar att på allvar vara kritisk mot dem som styr och ställer inom bankerna. Man sitter där i sin bubblor väl medvetna om att inte vara nåbara för kritik och åtgärder från samhällets sida. I min bok "Internkontroll i Bank" begär jag en översyn av bankernas sätt att arbeta. Självklart har jag inte kunnat överblicka helheten. Jag lutar mig mot nästan 40 års praktiskt arbete inom SHB varav en del av tiden som internrevisor. Under den tiden upplevde jag hur den interna revisionen förlorade mark och möjlighet till utveckling.
Ännu har ingen på allvar granskat banksystemet och hur det fungerar. Jag tycker det är på tiden.
När riksbankschefen vill skapa en kommission för att utreda en hel del inom bankbranschen är det läge att ta del av mina erfarenheter och synpunkter i boken. Jag tar bl.a. upp de ständigt stigande fastighetspriserna och ondgör mig över att ingen genom åren åtgärdat problemen. Äntligen verkar man vara beredd att göra något åt problemet, som vad jag redovisar i boken borde ingå i internkontrollen.
Det kan ju tyckas konstigt att jag nu 2013 mer än 20 år sedan jag lämnade banken med pension fortfarande verkar fast i frågan kring internkontroll i bank. Mitt problem har ju varit att jag upplevt hur vd styrt över den sekundära kontrollen i bank. Det tycker jag har varit fel.
Mina erfarenheter och synpunkter finns detaljerat redovisade i boken och jag kan bara mycket kort gå många år tillbaka till själva kärnan. Rein Uustal hävdade avdelningens självständighet gentemot rörelsen.
Allt finns i boken och vad som därefter hände. Från bankens sida brydde man sig inte.
Det hela är verkligen komplicerat, men Jan Wallander såg till att den sekundära kontrollen försvagades. I boken finns några debattartiklar i tidningen Bankvärlden från 92/93. Där beskriver jag bl.a. vad vi försökte göra, men inte kunde. Utvecklingen av den sekundära kontrollen avstannade. Vi försökte bl.a komma in i kreditgivningen, där ju det primära ledet var allenarådande.
Ett praktexempel på hur det kan gå om den sekundära kontrollen inte är utbyggd är vad som hände på Island 2008 (se kapitel i boken). Det är ju otroligt vad som skedde där och att drygt 320.000 innevånare skall betala c:a 40 miljarder kronor mellan 2016 och 2046!
I boken finns en del av min korrespondens genom åren med Jan Wallander. I det sista brevet från augusti 2009 tycker han att jag skall ”lägga gamla oförrätter” bakom mig. Det handlar inte om det utan om hans övergrepp på den sekundära kontrollen. Han löste den frågan på ett mycket amatörmässigt sätt enligt min uppfattning och han medverkade till att jag kördes i botten. Trots många försök från min sida att åtminstone få en ursäkt från bankledningen för alla tokerier kring min person förblev allt tyst.
På sid 152 finns en kopia av ett brevsvar från finansminister Göran Persson om internkontrollen. Den utlovade utredningen SOU 1998:160 utkom 1999. Jag har flera gånger bläddrat i boken och hittar inte ”internkontroll” någonstans. Däremot finns tydligt skrivet att en kreditanalys utgör en central del i kreditgivningen. Jag är förvånad att man inte specificerar kravet bättre utan tydligen bara räknar med den primära kontrollen. Den sekundära kontrollfunktionen tycks inte existera i samhällets sinnevärld.
Som jag berättat tidigare ville Rein att vi skull komma in i kreditgivningen. Nu hejdades den utvecklingen. Vad jag kan förstå hade det varit en naturlig väg att gå, men när inga krav om den sekundära existens fanns från samhällets sida var det ”kört”. Någon ändring därvidlag verkar hittills inte ha skett.
Med vänlig hälsning
P-O Palmgren
PS Förordet är särskilt viktigt. Det har jag skrivit under en 10-årsperiod.
Ur förlagets beskrivning
Författaren berättar om sina erfarenheter och synpunkter som anställd hos Handelsbanken 1955-1992. Han arbetade en tid inom bankens interna revision och kunskaper härifrån skildrar han ingående.
Han upplevde bankkrisen kring 1990-talet och han anser att mycket av krisen vid den tiden och senare varit onödig liksom de negativa händelserna i Skandia och Carnegie. Han anser att problemen inom bank och finans i huvudsak berott på bristande insyn och styrning från näringsliv och samhälle, vilket i sin tur faller tillbaka på våra politiker. Han konstaterar också att det sammanlagda underskottet på 234 miljarder inom banksektorn 89/90 ännu inte blivit utrett från politiskt håll.
Det svenska banksamhället har en struktur med rötter från mitten av 1800-talet och trots att samhället och tekniken utvecklats mycket sedan den tiden har bankernas inre organisation inte anpassats. Han redovisar internationella bank- och finanskriser och menar att det är på tiden att man verkligen ser över internkontrollen inom bank.
Palmgren lämnar också synpunkter på löner och pensioner i samhället. Han redovisar en del erfarenheter från sin frus anställning som adjunkt inom den svenska skolan. Han anser att det svenska samhället och den fackliga parten (LR) missbehandlat henne och hennes kolleger.
Exempelvis är hennes pension ovanligt låg i förhållande till andra SACO-medlemmar efter så lång tids yrkesverksamhet. Hon och hennes kolleger övergick någon gång på 80-talet från statlig till kommunal anställning och hur mycket av pensionen som utgör den statliga respektive den kommunala delen har aldrig redovisats
Förord
Det började kring 1971172 då min arbetsgivare, Handelsbanken, genomförde en djupgående organisationsförändring. Den var nödvändig för banken i stort, men borde inte ha berört bankens interna revisionsfunktion, där jag verkade. Jag bedömde att det blev helt fel inte bara för mitt personliga vidkommande utan det skapades också framtida problem for banken i stort och för utvecklingen av internkontrollen i banken. Jag tyckte mig se negativa konsekvenser i en framtid. Jag började således redan då skriva ned vad jag tyckte. På så sätt kunde jag för mig själv klargöra vad som gått snett.
De följande åren blev dramatiska för mit vidkommande. Jag upplevde starkt att utvecklingen internt i banken var helt felaktig. Jag anade att hela banksektorn med Bankinspektionen i spetsen höll på att trassla till det. Jag kunde ju inte veta, men jag upplevde intensivt att mycket var fel inom branschen Inom Handelsbanken hade jag upplevt hur vd totalt neutraliserat den interna revisionen utan att någon utanför banken protesterat mot den utvecklingen. Det hade varit fritt fram för vd att väsentligt försvaga internkontrollen.
I slutet på S0-talet och början på 90-talet kulminerade allt i en djup bankkris. Självklart blev jag mycket bestört över vad som inträffat. Jag bedömde att det fanns något som var fundamentalt fel i systemet, nämligen frånvaron av ett övergripande system för internkontroll.
Det allomfattande problemet har varit att vd och styrelsen haft och har ansvaret över internkontrollen, vilket inneburit att internrevisionen och internrevisorerna genom åren inte kunnat agera oberoende och objektivt, vilket varit till nackdelför ett sunt skeende inom branschen. Inte heller har samhället haft något inflytande över utvecklingen av internkontrollen i bank.
Som jag hoppas framgår av min redovisning ledde också utvecklingen mot en bankkris. Jag har försökt klara ut vad det var som gått snett och hur det kunde bli möjligt. Förutom den avgörande biten, att vd och styrelsen haft monopol på internkontrollen utan oberoende och objektivt inflytande från internrevisionen och internrevisorer, har jag kommit fram till att det funnits och finns ett fundamentalt fel inom bank och finans som möjliggör övervärdering av panter inom fastighetssektorn utan att någon intern insyn i systemet ,kunnat kritisera utvecklingen. Detta har i sin tur lockat banker till överbelåning.
lngen instans har haft det övergripande ansvaret över den utvecklingen. Enligt min uppfattning borde den biten lngå i internkontrollen inom banksystemet. Jag konstaterar också att man hittills ännu inte vidtagit åtgärder i samhället för att säkerställa att ett upprepande inte sker. Det inger oro inför framtiden, eftersom mer än tio år gått sedan krisen kulminerade.
...
Mellan 1976 och 1980 hade jag varit med om vd:s genomgripande försvagning av internkontrollen i banken. För min personliga del hade upplevelserna varit dramatiska med många turer. Banken hade inte heller försökt samtala med mig eller få igenom en affärsmässig lösning utan man hade med eftertryck markerat sin ensidiga vilja.
Visserligen hade man bett mig söka annan tjänst, men det kunde jag inte göra, eftersom jag då hade eftergivit uppfattningen att det var fel att försämra internkontrollen. Från bankens sida ansträngde man sig inte att nå ett hedervärt avsked och därför fick banken och facket slutligen göra upp.
De 4 år som banken och facket "bråkade" med mig var psykiskt mycket påfrestande och när man slutligen kom fram till avslut lättade trycket på mig även om uppgörelsen vär negativ for mig och ganska så förnedrande Jag lämnades således av både banken och facket ensam med frågor kring interkontrollen i bank och den senare utvecklingen inom banksystemet förstärkte mln uppfattning att något var fel i systemet.
Genom anställningen inom internrevisionen i banken hade jag hittills mestadels varit på resande fot. Nu förändrades detta och jag kunde engagera mig som kassör i Kalmar Simsällskap. Är 1998 hade jag kontakt med föreningen. Jag hade då sedan måurga år lämnat föreningsarbetet och flyttat från Kalmar. Under min tid i föreningen hade jag medverkat till att en stiftelse bildats. Jag fick nu veta att stiftelsen utvecklats mycket fördelaktigt. För att dokumentera tankarna bakom tillkomsten av stiftelsen, skrev jag ned några rader för föreningens räkning. Det koncept som ligger till grund for att lösa en liten förenings långsiktiga kapitalbehov borde kunna ha ett allmänt intresse, vilket motiverade mig att skapa kapitlet "Livet utanför bankproblemen"..
Min ambition har framförallt varit att framföra mina erfarenheter och synpunkter om något som jag upplevt vara helt fel inom bank. Det primära har varit att redovisa om utvecklingen mot en bankkris. Min skrift skall uppfattas som en kraftig protest mot denna. Jag är verkligen övertygad att bankkrisen varit onödig och att samhället under normala förhållanden inte skall behöva uppleva något motsvarande.
Vill man verkligen undvika ett upprepande måste man ta kraftag och försoka få balans och struktur på internkontrollen i banksystemet, vilket man hittills inte gjort något åt,
Tyresö år 2000
Tillägg till förord
Jag kunde inte avsluta mitt engagemang kring internkontrollen år 2000. Många bejakade mina synpunkter, men ingen inledde en dialog eller tog tag i problemen tyckte jag. Jag kände mig manad att anstränga mig ytterligare för att få gehör för en starkare internkontroll inom bank och finans. Ingenting hände annat än att utvecklingen bara rullade på inom fastighetssektorn med höjda priser som följd.
År 2003 hamnade ärevördiga Skandia ifokus genom otroliga bonusprogram till ledande personer i bolaget. Man talade i pressen om vanskötsel, som enligt min uppfattning hade kunnat undvikas om internkontrollen varit bättre Man framhåller allmänt att det måste ske en fornyelse av etik och moral inom näringslivet. Det må så vara, men internkontrollen inom många stora organisationer måste överlag stärkas enligt min uppfattning. Jag kan inte älta frågan längre, utan lägger fram mina erfarenheter och synpunkter för eftervärlden för en allmän bedömning. Därmed kan jag också sätta punkt.
Tyresö i december 2003
Slutligt förord
Det gick inte att avsluta år 2003. Äntligen har jag kommit till avslut nu, år 2006, Det tog verkligen många år innan jag kommit dithän. Allteftersom tiden gått har jag kunnat följa utvecklingen i samhället. Jag är mycket bedrövad hur ett och annat utvecklats i samhället. Jag har ingående redovisat den bristande internkontrollen inom banksystemet och mina försök att få beslutsfattare i samhället att ta tag i den frågan. Jag har därvidlag genomgående bemötts av ointresse, brist på handlingskraft, passivitet m.m. från dem som kunde tänkas ha ett inflytande på problemet.
Jag har även kommit att behandla frågor, som från början legat helt utanför internkontrollen. På så sätt har jag berättat om mina erfarenheter och synpunkter på löner och pensioner.
Det jag redovisat har blivit ett tidsdokument, som i huvudsak beskriver hur jag upplevt bristerna kring internkontrollen i bank och i banksystemet.
Tyresö år 2006
Absolut sista förordet
Sedan 2006 har mycket hänt i samhället, men särskilt inom bank och finans. År 2006 fick vi en ny regering med företrädare för fyra borgerliga partier. Under deras tid vid makten hamnade man iSverige och omvärlden ien djup ekonomisk kris. USA drabbades hårt och landets regering fick gå in med mycket stödpengar i banksystemet.
Den välkända amerikanska banken, Lehman Brothers, kollapsade helt hösten 2008, vilket skapade finansiell oro världen över. Flera isländska banker gick samma öde till mötes och bankkunder i England och Holland ställde krav på det bländska folket om gottgörelse för sina förluster. Kraven uppgick till mångmiljardbelopp.
Några svenska banker gjorde stora förluster i Balticum och i Ukraina. Det är väl inte så konstigt om jag framhärdar i min uppfattning att det är något fel i banksystemet, som möjliggjort den mycket negativa utvecklingen genom åren. Jag återkommer ofta och lätt till liknelsen, att om en tåg-, flyg- eller annan stor olycka inträffat, då minsann har man tillsatt en haveriutredning, men då "haverier inträffat inom den finansiella sektorn, då låter man det "rulla på".
Internkontrollen i svenska banker har en struktur med rötter i 1800-talet. Samhället och tekniken har under åren som gått föråndrats i hög grad utan att det har påverkat bankernas inre organisation särskilt mycket. Svenskt näringsliv och samhälle har saknat inflytande och styrning av bankutvecklingen.
Detta vill jag ändra på! Svenskt samhälle och näringsliv skall via ett organ ha insyn och möjlighet att styra vad som sker i bankerna. Man skall t.ex. vara uppdragsgivare till de externa revisorerna och de interna revisorerna skallvara underställda dessa och absolut inte vd, som nu är fallet. Finansinspektionen borde via organet få mera precisa uppgifter för att bättre vara i takt med den finansiella utvecklingen.
Tyresö år 2010
Boken finns på Litenupplaga.se.
Innehållsförteckning
Förord
Tillägg till förord
Slutligt förord
Absolut sista förordet
Min bakgrund
Uppsala 1955 - 1962
De första åren
Tekniken på 5O-talet
Annan tjänstgöring
FN-tjänst i Libanon
Detaljer om tjänstgöringen
Congo 1960-61
Några stolpar
På flygfältet
Laddad bössa i magen
Oro i Leopoldville
En tågresa
Några händelser
Kontakt med andra nationaliteter
Kamp om inflytande
I Elisabethville
Från löjtnant till kapten
I Goma
Ett brev från Goma
Hemresan
Luleå 1962 -1965
En ny miljö
Ett märkligt sammanträffande
Kontakter med internrevisionen
Stockholm 1966
Falun 1967 - 1972
Den regionala revisionsfunktionen
Att vara kontrollör
Orn patentet
Revisionsverksamheten i Dalarna
Att åstadkomma förändring
Att komma överens
Att uppleva forändring
Fingeratsadaf
Kalmar 1972 - {976
Människor i samverkan
Revisionsverksamheten efter förändringen
MBL 1977 - 1980
Möte med den nye chefen
Den dåliga internkontrollen
De svåra åren
Bankproblem 1980 - 1987
Till min för#?
Att söka revansch
Motion till SBmf:s årskongress 83
Ingen efterkonstruktion
Bankkriser 1987 -1992
Ingen som bryr sig
Bubblan som sprack
Om fastighetsbelåning
Läget i stort
Det rullar på
Om sjöutsikt och andra värderingsgrunder
Med facit i handen
Livet utanför bankproblemen
Föreningsverksamhel
Som reservofficer
Som pensionär
Inför pensioneringen
Det första året 1992
Det andra året 1993
Det tredje året 1994
Motion till Riksdagen 76
Öppet brev till Sveriges Politiska partier och deras ungdomsförbund, juli 77
Sammanfattning
Det fjärde året 1995 september
Brev 950403 från finansminister Göran Persson
Några slutord
Orft internkontroll
Reflektioner
Banken och facket
Banklagskommitt6n
Förnyelse
Om bankkriser
Bankinspektionen
Historik
Bankinspektionen vid seklets början
Bankinspektionen vid seklets slut
Försök att avsluta
Brev till statsrådet Gunnar Lund
Synpunkter och funderingar
Handelsbanken och jag
Jan Wallander, brev av 01-03-07
Löner och pensioner
Ett sista försök
Avslut på gång
Försök till debatt
Ett brev utan svar
Ett nytt försök
Fokus på Skandia
Epilog
Källor
Fortsäftning följer
Varför jag nödgades fortsätta
Yttrande till SOU:46 och 47
Eftertanke
Brev till Justitiedepartementet
04 -09-29
Utredningen och Handelsbanken
Författarkontakt
ldrottsföreningar i fokus
Brev till statsrådet Bosse Ringholm
Brev till Riksdagspartierna 00-04-25
Samtal på hög nivå
Försöka duger
Brev till Socialdemokraterna Vänsterpartiet
Brev från Bosse
Det rör på sig
Brev tiII Riksidrottsförbundet Skatteverket 06-01-20 Skandia
Fastigheter
Löner
Pensioner
Äntligen avslut
lnternkontroll
Lönesättning i samhället
Pensioner i samhället
Carnegie
Min frus minnesanteckningar med facket
Advokatens PM
Händelseutvecklingen 1970 - 2003
Några stolpar
Debattartikel i Bankvärlden
Finansinsp. svar Bankvärlden 2/93
Mitt genmäle Bankvärlden 3/93
Debattartikel i Tidningen Barometern
Efterskrift '149
Brev från Jan Wallander 73-08-16
Brev från finansminister.Gö,ra+ Persssn 950404
Brev till Riksrevisionen 08-10-03
Brev till Jan Wallander 08-01-29
Brev till Jan Wallander 08-11-17
Brev till Finansförbundet 09-01-20
Brev till Jan Wallander 09-05-11
Brev till Jan Waflander 09-0E-03
Brev från Jan Wallander 09-08-09
Brev till Jan Wallander 09-08-3'1
Samhällets svek
Den isländska bankkrisen
Det amerikanska bankfiaskot
Den fackliga verksamheten
Internrevisorernas förening
Tråkigt men sant
Mitt sista brev
NN 2012-10-08
