ISTÄLLET FÖR ANFÖRANDE PÅ FIB:s STÄMMA I APRIL 2013

Raderna nedskrivna av en medlem, ej delegat, men som varit med i Folket i Bild sedan våren 1973 (tror jag det är). Jag har då och då genom åren deltagit i stämmor men sällan stått i stämmopulpeten.

Det som utmärker tidningen är förstås de snillrika, geniala tre parollerna för människor av olika politiska och andra schatteringar att samlas kring. Lika viktigt är  tidningens oberoende, att inte – eftersom tidningen står fri från ekonomiska bindningar – nödgas inta opportunistiska ståndpunkter. Den har kunnat och de facto gått sin egen väg, ofta, ofta, stick i stäv mot huvudfåran av åsiktsyttringar i den allmänna debatten.

I riktlinjer för verksamheten 2013 (i stämmohandlingarna) uttrycks tidningens självständiga hållning med orden att FiB förblir ”en principfast och okurrumperad röst.” (vänsterspalten sid.2) och under Reportagefond sid. 3 ”Tidens verklighet skildras bäst genom oberoende röster.” och att FiB/K i år firar ”40-års jubileum som en sådan röst.”.

I ett avseende talar Folket i Bild inte entydigt med en sådan oberoende röst, anser jag. Det gäller frågor som har med invandring och invandrare att göra. Där ligger Folket i Bilds röst, som uttryckt i tidningen, väldigt nära den som hörs av etablissemangets journalister. Eller så råder tystnad.

Ett mindretal invandrare är flyktingar enligt Genèvekonventionen (eller FN:s flyktingkonvention). De måste obetingat tas emot, även under uppoffringar av landets medborgare. Men det är inte den kategorin människor som i huvudsak kommer till vårt land / som får stanna. Det är ekonomiska flyktingar, anhöriginvandrare och sedan år 2008 arbetskraftsinvandrare. Detta i ett läge när det inte finns några jobb.

Invandringen till Sverige verkar följa sin egen inneboende logik. Mekanismerna bakom, det som styr, anser jag vara marknadskrafterna, vilkas yttersta syfte är ett enat Europa, ett EU, till det fria kapitalflödets fromma. I det sammanhanget är folks – inföddas, inboddas, nykomnas – väl och ve, deras levnadsbetingelser av ringa betydelse. Det som gäller är lönedumpning, att få ett överflöd av billig och hanterbar arbetskraft i ett omstöpt, framtida Europa.

Ingen använder de orden. ”Vi kommer att behöva invandrare”, tenderar moderaten att svara tillfrågad om hur många invandrare det är tänkt att landet ska ta emot och i vilket tidsperspektiv. Eller så blir svaret från samme moderat eller från socialdemokraten ”Vi gör en god gärning. Det är humanitärt.”

Stämmer kanske om man håller fast vid att vårt lands resurser är outsinliga. Det anser inte jag, snarare att, om processen får fortsätta och med sådan brådska utan tillräckliga resurser med 100 000 människor som varje år slår sig ner i Sverige, vi närmar oss ett Charles Dickenskt samhälle à la 1800-tal för allt större grupper människor.

Sedan tidernas begynnelse, sedan människan blev människa förmodligen, har olika folkgrupper och folkslag konfronterats med varandra fredligt och i krig. Handel och samfärdsel har ökat utbytet. Vetenskap, konst och kultur blomstrar över nationsgränserna. Folk från skilda kulturer träffas. Kärlek uppstår. Man gifter sig. Detta vill vi ska fortsätta, kommer att fortsätta. Men vadan brådskan? Vadan okänsligheten för olika folks sociala, kulturella och traditionella särdrag? Låt Europas enande ske i folkens takt på folkens villkor!

Jag blev oerhört lättad, när jag ett par dagar innan stämman på Folket i Bilds hemsida läste en text med rubriken”Omar Mustafa stöder Muslimska brödraskapet i  Syrien”. Visar att det inom Folket i Bild finns röster som bedömer och tar fasta på Omar Mustafa efter hans politiska uppfattning, inte efter det faktum att han är muslim och som sådan ska behandlas med silkesvantar enligt de ”politiskt korrekta”.

Jag avslutar med att utbringa ett HURRA för Rune Lanestrand, småbrukare och tidigare centerpartist, som var med och grundade Folket i Bild. Som få engagerar sig Rune Lanestrand utan räddhåga att vara inopportun i samhällsdebatten. Även i invandrarfrågor. Det som berör svenska folket borde även beröra tidningen Folket i Bild.

Kristina Magnusson

Debattinläggets synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av föreningen Folket i Bild/Kulturfront.

Folket i Bild/Kulturfronts plattform är:
• försvar för yttrande- och tryckfriheten
• för en folkets kultur
• antiimperialism.
Folket i Bild/Kulturfront tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas. Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter.