Från Skeppsholmen till de stora skogarna

”Vi lever i en civilisation präglad av en snikenhet vars proportioner överträffar hittills kända civilisationers. Den har i grunden upplöst våra moralbegrepp. Den präglas av en falskhet så genomgripande att dess konturer suddats ut, varken dess början eller slut är längre skönjbara.” – så skriver Claes von Rettig i sin bok Ljuset föds ur mörkret, nyligen utkommen – men det har varit mycket tyst om denna farliga bok. Dock var FiB Stockholm med vid utgivningen och gjorde en (mycket liten) insats för att lansera den.

När man som Claes inte accepterar sakernas tillstånd och i stället arbetar för att föda fram det nya – och då han skriver böcker om sina vildrosor (=sinnebilden för den fria kulturen/en folkets kultur) – då ska det helst inte märkas, det ska vara tyst, inte talas högt, inte finnas pengar... pengarna ska finnas någon annanstans – etablerade medier skriver om ”något annat”, deras uppdrag är uppenbart att hålla människor i okunskap.

På 1970-talet handlade det bl.a. om Skeppsholmfestivalen där Claes och Margareta Söderberg var drivande. I Claes bok finns citat från Aftonbladet – det var ett lämmeltåg av människor som drog ut till Skeppsholmen för att se teater, delta i kurser, öppna hus, verkstäder, lyssna till musik – ”massor av människor överallt ...”

Men i början av 80-talet flyttade de två med sina vildrosor till Konnsjön någonstans i de djupa skogarna mellan Avesta/Stjärnsund/ Horndal – där det föddes Bergslagskantaten, spelet om Dan Andersson – allt hände därute och det var långt från storstaden.

Tanken med årets Vildrosfestival (22-24 juli i Horndal) var att knyta hop De Stora Samhällsfrågorna – Gaza och Mediernas Förfall etc., med Den Stora Glädjen – musiken, dansen, sången, poesin – och de lyckades över förväntan - det blev en annorlunda festival.

Där fanns Avesta Spelmanslag (spelade till dans), Östblocket, Roland Keijser, New Tango Orquesta, Svenska Flickan (”Swedish girl meets the world”), Dan Fägerqvist (tolkade Vysotskij), Kajsa Grytt, Margareta Söderberg (minns en av Vietnamrörelsens ikoner), Jan Hammarlund, Anne Feeney (från USA – håller traditionen efter Woody Guthrie och Pete Seeger levande), Kurbitz (spelade polskor så publiken grät av lycka), Stefan Sundström (skrev sin första låt 1974, som 14-åring ...), Christoffer Johansson, Göteborg (som förhäxade upplevde vi hans blues, han fick bara inte sluta fingra på sin gitarr...), seminarier med läkaren Erik Fosse (varit aktiv 30 år i Gaza och var med och skrev Ögonen i Gaza), Stefan Jonsson (journalist på DN – berättade inifrån hur det går till då samhällsdebatten förvisas från de stora drakarnas kultursidor till de små tidningarnas garderober), Berit Ås (den legendariska feministen från Norge), Kåre Olsson(pratade glesbygdsproblematik och miljö) – och mycket, mycket mer.

Bland de många festivalbesökarna var kanske 90 procent unga människor – hopp om framtiden alltså!

”Det hela hade inte blivit av utan många människors uppoffrande obetalda arbete”, skriver Claes om Skeppsholmsfestivalen och detsamma gäller fortfarande – i år var det 90 volontärer som lyfte denna fest för livet.

Så bygger vi vidare med det enda vi har – våra egna krafter, vårt eget arbete!

Läs mer om Vildrosfestivalen på www.vildrosfestivalen.se