Vernissagen var startskottet för en konstutställning med Roine Janssons målningar från bruk och gruvor. Utställningen pågår till den 26 juni.

Sång- och musikgruppen Lycklig Ungdom inledde vernissagen och P-O Tellander höll tal om FiB/K och arbetet för en Folkets kultur. Framtid för Virsbos Jan Eliasson presenterade därefter huvudpersonen Roine Jansson. Roine fortsatte sedan att berätta om sina motiv från gruvor från bl a Bergslagen, Belgien och Frankrike, om den internationella traditionen av gruvsamariter, om kampen mot gruvnedläggningar och om gruvarbetare, såväl män som kvinnor, som tog strid för sitt människovärde.

När vernissagen stängde började ett kulturprogram med föredrag av regissören Arne Andersson om hans erfarenheter av att arbeta med teater i Norberg. Gruvarbetarstrejken i Norberg 1891-1892 utgör en av de stora klasstriderna i modern svensk historia. Teatern Spelet om Norbergsstrejken engagerade en hel bygd. Det viktiga, enligt Arne, är att ha respekt för folks erfarenheter och få dessa att komma till uttryck. Då blir det också äkta och bra teater. En av erfarenheterna som speglades var hur kvinnorna som först var motståndare till strejken men när den väl bröt ut blev de ståndaktigaste i strejkkampen. Arne tog även upp sitt engagemang i och erfarenheter av teaterprojekten i Norge i och kring Sulitelma, Röyrvik och Skorovas. Med teater som redskap vann samerna viktiga segrar mot det norska samhällets förnekande av deras rättigheter.

Roine Jansson föreläste om sin spännande levnadsbana, där en av ödets ironier var att han just blev brandman, gruvarbetare och konstnär, något han i sin ungdom lovade sig själv att inte bli. Roine berättade sina möten med belgiska och franska gruvarbetare. Om Folkets kultur handlar om det gömda och det glömda så var Roine berättelse om de italienska gruvarbetarna i Belgien ett fantastiskt bra exempel på just detta. Lurade (eller snarare tvingade) att skriva på kontrakt som liknar slavkontrakt skickades mängder av italienska arbetare efter andra världskrigets slut till gruvorna i Belgien. Roines beskrivning av mötet med dessa arbetare är mycket starkt.

Fördragen av Arne och Roine varvades mycket stilfullt av Lycklig Ungdom.

Att vernissagen och kulturprogrammet var en framgång märktes bl a genom kommentaren från en av deltagarna; Det känns i kroppen att man varit med om något bra. Det är bara att instämma.