Från en översättare av en engelsk 1800-talstext fick jag en fråga: Hur bör man översätta det engelska uttrycket Magistrates? Ett av ordbokens alternativ är "fredsdomare". Men av texten som ska översättas framgår att myndigheten eller myndighetspersonen, som dessutom var förlagd till det brittiska Indien, prövade mycket grova brottmål t.o.m. om mord. Det är ju knappast vad svensk läsare förväntar sig av en fredsdomare.
Vårt samtal fortsatte med att jag berättade att det idag i England finns två typer av domstolar i första instans. Dels Magistrates Court som prövar tvistemål om mindre belopp och mål om inte alltför allvarliga brott. Dels Crown Court som tar hand om mål av större och allvarligare beskaffenhet. Dit hör självklart ett mål om mord.
Vid mina besök i engelska domstolar har skillnaden i status mellan de två slagen av domstolar framträtt tydligt. I Magistrates Court tycks ordföranden, ehuru juristutbildad, vara tillfälligt förordnad. Han tjänstgör civilklädd. Lokalen är dåligt upplyst och saknar fungerande ljudförstärkning. En Crown Court däremot inryms i bättre lokaler med god belysning och modern ljudanläggning. Domaren uppträder i purpurkappa och peruk. Också partsombuden bär kappa och peruk.
Gissningsvis hade den brittiska kolonialmakten prioriterat export av den billigare versionen av sitt rättsväsen till Indien, vilket skulle kunna förklara att Magistrates förekommer i den text som skulle översättas.
Översättaren berättade att magistraten i Spanien är en förtroendevald person på det lokala planet som, utan att vara juristutbildad, hjälper invånarna med vissa enklare rättsliga mellanhavanden.
Under vårt samtal fick jag klart för mig att de barriärer som skulle bemästras av översättaren var åtminstone två till antalet. Först en språklig. Men också en historisk barriär som rest sig mellan det förflutna och vår tid. Ett tredje hinder för att hos den svenska läsaren uppnå god förståelse av texten är skillnaderna mellan svenskt och engelskt rättsväsen i allmänhet.
Enligt uppslagsboken användes ordet "magistrat" i Sverige fram till i vart fall slutet av 1940-talet som beteckning på de kommunaladministrativa funktioner som utfördes av rådhusrättens ledamöter i vissa städer. Magistraten skulle bl.a. övervaka att de kommunala organen inte hoppade över skaklarna under utövandet av sitt självstyre. De hade också uppgifter som idag ankommer på kronofogden.
Översättaren och jag diskuterade vilket svenskt ord som är ett bättre alternativ än "fredsdomare". Att använda en nutida beteckning som "tingsrätt" leder läsarens tankar helt fel. Inte heller ett ord som är samtida med den översatta texten, "häradsrätt" t.ex., hjälper läsaren. I det koloniala Indien fanns sannolikt ingen nämnd med nio väderbitna bönder vid den engelske domarens sida.
Kanske kan "magistratsdomstol" duga. Idag är ju ordet magistrat "ledigt" på svenska; det finns ingen funktion inom rättsväsendet eller förvaltningen som betecknas så. Ordet ger inte en svensk nutida läsare några felaktiga associationer.
I stället för att bibringa den svenske läsaren illusionen att han "vet precis" vad som åsyftas, kanske översättaren någon gång bör förse sin text med en markör som signalerar att det handlar om något som är annorlunda och som läsaren inte förväntas veta något om. I jakten på det rätta ordet får i så fall målet att skapa god förståelse vika för behovet att undvika missförstånd.
Ingemar Folke
Advokat verksam i Stockholm och medlem i föreningen FiB-juristerna (www.tffr.org)
